Gud, finns han?
Citat från Orks:
Okej, problemet med vad du sa nu är att du beskriver allt förutom hur det känns för ett subjekt att uppleva grönt. Så, när jag försöker säga att det finns en lucka mellan vad som går att förklara och vad som upplevs, menar jag att vi fundamentalt aldrig objektivt kan sätta vårt finger på vad det är att uppleva något. När vi frågar vetenskapen måste vi förklara en upplevelse som en rad förhållanden mellan materiella/fysikaliska system, och när vi frågar en individ måste den relatera sin upplevelse ur en mängd gemensamma fenomen, som vi endast förstår genom personlig erfarenhet. Vad innebär det att känna smärta om du aldrig har känt smärta? Poängen är att essensen av vad det är att vara medveten endast kan förstås ur subjektiva, medvetna referenssystem.
Det kanske nu är värt påpeka att språkets mångtydighet kan göra kommunikationen av komplicerade idéer komplicerad. lol
Två tankeexperiment som vittnar om denna problematik är dels möjligheten till spektruminversion (dvs att min upplevelse av färg kanske är din inverterad, och vi skulle aldrig veta skillnaden), och dels möjligheten till mänskliga analoger, androider kanske, som beter sig precis som och verkar som människor, men som inte har något medvetande.
Inverted spectrum
Philosophical zombie
Alltså, det stämmer ju absolut, men det du nämner handlar ju i princip bara om att en individ inte kan få en fullständig beskrivning i t.ex textformat för hur en annan individ upplever något - att vi (ännu med dagens tekniknivå, iaf) inte kan kommunicera helhetsbilden oss emellan.
Mekanismerna är ju dock fortfarande ungefär likadana för alla och de möjliga skillnaderna / felmarginalerna som kan tänkas finnas går ju ändå att beräkna hyfsat korrekt. Jag kan förstås inte veta om färgen röd för mig kanske tolkas som färgen grön för dig i ditt syncentra, men genom att vi vet hur ögat är konstruerat så vet vi ju åtminstone vilka färger på spektrat som en annan person ser och vilka som definitivt inget mänskligt öga kan uppfatta, osv.
Jag tycker bara inte att något av detta antyder något som "inte KAN definieras fysikaliskt" (vilket låter som att det öppnar upp för något slags immateriella övernaturligheter), för definieras kan det ju absolut - vi vet bara inte riktigt exakt vilken definition / upplevelsemöjlighet som gäller för vilken enskild individ eftersom vi inte kan jämföra dessa rakt av.
Datorer kan ju dock redan idag scanna av en persons tankeverksamhet och producera enkla bilder av vad personen tänker på, så vem vet vad vi kan utläsa om varandra 100, 200 eller för den delen 5,000 år in i framtiden?
Citat från Foliehatt:
Alltså, det stämmer ju absolut, men det du nämner handlar ju i princip bara om att en individ inte kan få en fullständig beskrivning i t.ex textformat för hur en annan individ upplever något - att vi (ännu med dagens tekniknivå, iaf) inte kan kommunicera helhetsbilden oss emellan.
Mekanismerna är ju dock fortfarande ungefär likadana för alla och de möjliga skillnaderna / felmarginalerna som kan tänkas finnas går ju ändå att beräkna hyfsat korrekt. Jag kan förstås inte veta om färgen röd för mig kanske tolkas som färgen grön för dig i ditt syncentra, men genom att vi vet hur ögat är konstruerat så vet vi ju åtminstone vilka färger på spektrat som en annan person ser och vilka som definitivt inget mänskligt öga kan uppfatta, osv.
Jag tycker bara inte att något av detta antyder något som "inte KAN definieras fysikaliskt" (vilket låter som att det öppnar upp för något slags immateriella övernaturligheter), för definieras kan det ju absolut - vi vet bara inte riktigt exakt vilken definition / upplevelsemöjlighet som gäller för vilken enskild individ eftersom vi inte kan jämföra dessa rakt av.
Datorer kan ju dock redan idag scanna av en persons tankeverksamhet och producera enkla bilder av vad personen tänker på, så vem vet vad vi kan utläsa om varandra 100, 200 eller för den delen 5,000 år in i framtiden?
Tja, det går dock lite djupare än så. Vi vet ungefär vilka processer som korreleras med olika medvetandetillstånd i hjärnan. Vi vet vilka nervcentra som lyser upp vid smärta, njutning, etc, och lite om hur de hänger ihop, och kommer antagligen att lära oss mer om det. Däremot vet vi inte varför den här nivån av dataintegrering leder till en subjektiv upplevelse av medvetande över huvud taget. Kan du föreställa dig en liknande mekanism av dataintegrering, som inte ger upphov till medvetande? Vi kan ju t ex lagra binär information på kretskort väldigt effektivt, och föreställer oss inte heller att kretskorten för den sakens skull är medvetna. Vad är det då som gör organismer till synes medvetna? Vad är det för mekanism? Eller går det ens att förklara?
Den moderna vetenskapen har fyi ingen lösning på det här problemet.
Citat från Orks:
Tja, det går dock lite djupare än så. Vi vet ungefär vilka processer som korreleras med olika medvetandetillstånd i hjärnan. Vi vet vilka nervcentra som lyser upp vid smärta, njutning, etc, och lite om hur de hänger ihop, och kommer antagligen att lära oss mer om det. Däremot vet vi inte varför den här nivån av dataintegrering leder till en subjektiv upplevelse av medvetande över huvud taget. Kan du föreställa dig en liknande mekanism av dataintegrering, som inte ger upphov till medvetande? Vi kan ju t ex lagra binär information på kretskort väldigt effektivt, och föreställer oss inte heller att kretskorten för den sakens skull är medvetna. Vad är det då som gör organismer till synes medvetna? Vad är det för mekanism? Eller går det ens att förklara?
Den moderna vetenskapen har fyi ingen lösning på det här problemet.
Jag känner att det här kanske börjar gå lite OT från ämnets huvudfråga dvs Gud, men för att svara på frågorna så anser jag väl till att börja med att det är ganska lätt att föreställa sig lagringen och integreringen av data i just olika datoriserade system utan att vi för den delen anser att de är "medvetna", eftersom det då helt enkelt inte finns med i instruktionerna att ta med den egna existensen i beräkningarna överhuvudtaget.
Det som skiljer i min mening är först och främst komplexiteten i vår hjärna, som verkligen är enormt mycket större och mer invecklad än vad vi kan bygga med dagens datorer. Sen skulle jag nog också vilja säga att frågeställningarna kring, och uppfattningen av, vårt medvetande nog är lite definitionsmässigt felaktig. Många grubblar kring vad det är som plötsligt "får ett medvetande att uppstå" när komplexiteten i hanteringen av analytiska dataprocesser ökar, och jag lutar faktiskt mer mot att säga att det aldrig gör det - dvs att vårt medvetande INTE består av något som skulle vara så särskilt mycket mer unikt jämfört med varken enklare livsformer som "inte kan tänka", eller för den delen artificiella / mekaniska mekanismer.
För att ta ett förenklat exempel, så skulle du i en AI kunna ge den instruktioner att se sig själv som en individ med diverse olika mer eller mindre flytande värderingar, att prioritera sig själv högre än andra individer, försöka lösa problem den ställs inför, försvara sig själv om angripen, den kan verifiera att den själv existerar genom att utrusta den med kameror som kan observera sin egen hårdvara, både direkt och genom spegelbilder, etc etc, och den kommer därefter att följa och "leva" enligt dessa instruktioner.
Som jag ser det så är det ungefär på precis samma sätt med oss människor, dvs: det är inget "magiskt" som plötsligt händer när man kommer upp på vår komplexitetsnivå heller, vi är inte "MER medvetna" än AI:n, utan vi följer exakt samma sorts enkla instruktioner med programslingor och databashantering i grunden. Det är bara det att vår oerhört mycket högre komplexitet ger ett så mångfacetterat nätverk av simultana instruktioner och analyser att det är nästintill omöjligt att spalta upp dem i dess beståndsdelar. Och det är också det som gör att vi - enligt mig - besitter en så övertygande illusion av fri vilja trots att vi egentligen (på "lågnivå") inte har någon alls, de flesta människor klarar helt enkelt inte av att greppa vidden av kausaliteten i deras egna interna beslutsfattandeprocesser.
Ungefär så ser väl jag på den saken, och jag tror ju förstås också att processerna uppfattas ganska olika av individens huvudprocessor baserat på om den består av biokemi eller digitala impulser. Men som du själv skrev, det är oerhört komplexa frågor och ganska svårt att kommunicera exakt i skrift hur man menar utan att bre ut sig i långa uppsatser :)
Problemet är att du inte har någon operativ term för att "ta sin egna existens i beräkning" i informationsteori, och alltså är det odefinierat.
Hur vet vi ens att människor är medvetna till att börja med? Jo, vi vet inte. Vi antar, utifrån vår egna erfarenheter, att varelser som beter sig och ser ut som oss själva också är som oss själva. Egentligen har vi bara direkt kunskap om vårt eget medvetande; vi vet inte att andra är medvetna.
Vill du alltså närma dig en förklaring av medvetande borde du fundera på vilka objektiva egenskaper du vill beskriva. Vill du beskriva en människas utåtriktade beteende är det inte omöjligt att utifrån den grad att mänskligt beteende är deterministiskt att beskriva dess funktion utifrån algoritmer och matematisk notering. Om vi stoppar in dessa algoritmer i ett avancerat dataprogram och emulerar mänskligt beteende, har vi skapat en medveten varelse då? Antagligen inte.
Om du skannar av en hjärna och lyckas överföra bilder och ljud till en skärm och högtalare och säger att "det här är medvetande", har du bara gjort samma antagande om medvetande som vi människor gör dagligen. Du vet inte att hjärnan är medveten, men du utgår från att eftersom du vet att du är medveten och också har en hjärna, att hjärnan antagligen också är medveten.
Du kopplar information om hjärnans strukturella komposition, och dess verkan på mänskligt beteende och gör därmed ett antagande att "ja, den är nog medveten", men i båda fallen har du inte producerat något konkret som definierar medvetande.
Om en datorsimulering av mänskligt beteende inte är definition nog av medvetande, är det inte heller tillräckligt att tro att en hjärna är medveten bara för att den producerar något som efterliknar mänskligt beteende.
För övrigt är vi fortfarande inte ens i närheten av en teoretisk modell för hur vi kan beskriva mänsklig intelligens och tillämpa det på datorprogram, och alltså inte ens i närheten av en funktionell beskrivning av medvetande som vi skulle kunna emulera.
För att förtydliga, vi identifierar alltså medvetande i djur och andra människor genom deras externa funktioner, som målinriktad rörelse, respons på stimuli etc. Vi antar att andra människor har en egen, subjektiv sinnesbild, för att vi själva har en, men vi kan inte veta detta. Om inte "mänskligt" eller "självmedvetet" beteende är nog för att definiera något som medvetet, har vi ingen fysikalisk definition av medvetande.
Turing-testet är ju en klassisk demonstration av hur vår intuition kan misslyckas. Turing-testet går som bekant ut på att undersöka om en maskin, eller ett datorprogram kan efterlikna mänskliga resonemang till den grad att det lurar verkliga människor.
Jag rekommenderar att du läser några "fackliga" beskrivningar av det "svåra problemet" för att verkligen få en bild av vad det är jag försöker förmedla. Det kan hjälpa att ta till flera resurser för att få en bättre helhetsbild.
Wikipedia
Internet Encyclopedia of Philosophy
"Facing up to the hard problem of consciousness"
Scholarpedia
Existensen av någon form av gud är säkert möjlig, men att denne är helt maktlös.
Jorå, jag har kanske inte helkoll på fackterminologin men jag ägnade merparten av mina mer intensiva programmeringsår åt just ai / alife i olika former och har lagt ganska många år på att bryta ner ett medvetandes funktioner och beslutsfattandeprocesser i deras beståndsdelar för att försöka utröna vad som skulle krävas för att simulera det på artificiell väg, så den här frågan är absolut inte ny för mig. Som sagt, på ditt svar angående AI:n att vi "antagligen inte" har skapat en medveten varelse, svarar jag istället "absolut har vi det" (under förutsättning att vi inkluderat "självmedvetna" programinstruktioner i koden). Den har bara en mycket, mycket mer primitiv (med dagens teknik alltså) form av medvetande än vad vi eller andra däggdjur har, men den enda reella skillnaden jag ser i övrigt handlar om skalbarhet och antal skikt i komplexiteten, inte att det är något "nytt fenomen" som inträffar när du kommer upp på människonivå jämfört med de primitivare nivåerna.
Sen är det ju naturligtvis väldigt mycket occams razor och beräkning av sannolikheter som ligger till grund för mina egna antaganden. Eftersom alla sinnen kan luras så är det ju fullt möjligt att vi lever i en Matrixvärld / sitter i Platons grotta och kanske inte ens är människor utan något slags bläckfiskvarelse från en annan galax. Kanske är vi inte ens fysiska varelser utan hologram eller en heldigital datorsimulering. Så det du säger är ju korrekt att det är väldigt lite som kan bevisas konkret egentligen, och några definitiva bevis kan ju heller aldrig presenteras så länge vi som sagt aldrig helt kan utesluta att våra sinnen, som tolkar bevisen, kan vara lurade på något sätt, och det kommer vi aldrig att helt kunna utesluta.
Men med det sagt tycker jag ändå man kommer ganska så långt på bara analyser av statistiska sannolikheter, för vissa saker är trots allt mer sannolika än andra :)
Så du har alltså löst AI-problemet? Länka tidskrift så att jag kan läsa om din upptäckt. :P
Nej, men allvarligt talat, jag vet vad du säger om sannolikheter och skepsis, men det är inte direkt radikal skepsis jag baserar min poäng på.
Det jag baserar min poäng på är att objektiva beskrivningar endast kan återge den "uppenbara" närvaron av medvetande, som går att går att observera empiriskt och definieras funktionellt, men att de inte kan återgå den subjektiva upplevelsen av att vara medveten, det att något upplevs som något för någon, då det inte finns något kausalt samband mellan funktionella beskrivningar och fenomenologi, och det finns en kategorisk olikhet mellan subjektiva och objektiva beskrivningar.
Du kan endast beskriva korrelation i det sammanhanget.
Här är en beskrivning av problemet i form av ett argument om filosofiska zombier:
1. According to physicalism, all that exists in our world (including consciousness) is physical.
2. Thus, if physicalism is true, a metaphysically possible world in which all physical facts are the same as those of the actual world must contain everything that exists in our actual world. In particular, conscious experience must exist in such a possible world.
3. In fact we can conceive of a world physically indistinguishable from our world but in which there is no consciousness (a zombie world). From this it follows that such a world is metaphysically possible.
4. Therefore, physicalism is false. (The conclusion follows from 2. and 3. by modus tollens.)
Sedan när du säger "självmedvetna" programinstruktioner får du ju förklara vad du menar med det.
Det låter som att du pratar om integrerade dataprocesser, och ett sorts feedback-system, men hur hade det sett ut, rent tekniskt? Det är två helt olika saker att kalla ett system "självmedvetet", och att definiera det i ett logiskt språk.
Citat från Orks:
1. According to physicalism, all that exists in our world (including consciousness) is physical.
2. Thus, if physicalism is true, a metaphysically possible world in which all physical facts are the same as those of the actual world must contain everything that exists in our actual world. In particular, conscious experience must exist in such a possible world.
3. In fact we can conceive of a world physically indistinguishable from our world but in which there is no consciousness (a zombie world). From this it follows that such a world is metaphysically possible.
4. Therefore, physicalism is false. (The conclusion follows from 2. and 3. by modus tollens.)
Ursäkta men jag fattar verkligen inte fastslagandet av punkt 2 och 3 som nåt slags fakta, varför skulle man ens överväga en alternativ metafysisk värld till att börja med? Och varför i hela världen skulle man påstå att en sådan alternativ värld är möjlig bara för att man kan tänka sig den, eller vad nu 3an försöker påstå med sin ooptimala engelska?
Fattar verkligen inte hur författaren motiverar dessa och lyckas landa i slutsatsen i punkt 4, det känns gripet rakt ur luften helt random bara som jag läser det.
Gud,,,? Va Ä Bra O Inte???? De ä inte bra att de ä som de ÄÄÄÄ....ALLE Tänka Kortsiktikt o ba på si själve....SKITSTÖVLA..DE ä Va Vi Ha Blitt...Du me O Ja Me....Ha Ha Halvdana Lena Me Smalbena....
Citat från Tysth:
Gud,,,? Va Ä Bra O Inte???? De ä inte bra att de ä som de ÄÄÄÄ....ALLE Tänka Kortsiktikt o ba på si själve....SKITSTÖVLA..DE ä Va Vi Ha Blitt...Du me O Ja Me....Ha Ha Halvdana Lena Me Smalbena....
Tack Tord för din insiktsfulla analys, hämta två backar läsk i kassan på vägen ut.
Citat från Foliehatt:
Citat från Orks:
1. According to physicalism, all that exists in our world (including consciousness) is physical.
2. Thus, if physicalism is true, a metaphysically possible world in which all physical facts are the same as those of the actual world must contain everything that exists in our actual world. In particular, conscious experience must exist in such a possible world.
3. In fact we can conceive of a world physically indistinguishable from our world but in which there is no consciousness (a zombie world). From this it follows that such a world is metaphysically possible.
4. Therefore, physicalism is false. (The conclusion follows from 2. and 3. by modus tollens.)
Ursäkta men jag fattar verkligen inte fastslagandet av punkt 2 och 3 som nåt slags fakta, varför skulle man ens överväga en alternativ metafysisk värld till att börja med? Och varför i hela världen skulle man påstå att en sådan alternativ värld är möjlig bara för att man kan tänka sig den, eller vad nu 3an försöker påstå med sin ooptimala engelska?
Fattar verkligen inte hur författaren motiverar dessa och lyckas landa i slutsatsen i punkt 4, det känns gripet rakt ur luften helt random bara som jag läser det.
Det kanske behövs lite bakgrund för de här påståendena, men med möjliga metafysiska världar menas helt enkelt möjliga världar - som är en formulering av modallogik - i ett metafysiskt sammanhang, och för modallogik gäller att alla världar som inte är omöjliga, är möjliga. Som exempel finns det en möjlig värld där alla nyanser är gröna, eftersom detta inte är logiskt omöjligt.
Finns det då ingen anledning att tro att en värld som är fysiskt identisk vår egen kan existera, där inget subjektivt medvetande/förnimbara fenomen/sinnesdata existerar* är omöjlig, följer det att fysikalism inte kan förklara medvetande*.
Det här kan ju vara lite problematiskt att fastslå, men man kan försöka resonera sig fram till det med liknande argument som jag har använt. Rekommenderar starkt att du läser om "the hard problem of consciousness", som det blivit definierat av David Chalmers.
Edit: Stökade till syntax i andra stycket, men det är korrigerat nu.
Citat från Orks:
Det kanske behövs lite bakgrund för de här påståendena, men med möjliga metafysiska världar menas helt enkelt möjliga världar - som är en formulering av modallogik - i ett metafysiskt sammanhang, och för modallogik gäller att alla världar som inte är omöjliga, är möjliga. Som exempel finns det en möjlig värld där alla nyanser är gröna, eftersom detta inte är logiskt omöjligt.
Finns det då ingen anledning att tro att en värld som är fysiskt identisk vår egen kan existera, där inget subjektivt medvetande/förnimbara fenomen/sinnesdata existerar* är omöjlig, följer det att fysikalism inte kan förklara medvetande*.
Det här kan ju vara lite problematiskt att fastslå, men man kan försöka resonera sig fram till det med liknande argument som jag har använt. Rekommenderar starkt att du läser om "the hard problem of consciousness", som det blivit definierat av David Chalmers.
Edit: Stökade till syntax i andra stycket, men det är korrigerat nu.
Alltså, jag hajar fortfarande inte riktigt, menar du att det hypotetiskt skulle kunna finnas en möjlig värld som är identisk med vår, men där människorna som bor där "inte har något medvetande"?
För det ser jag ju definitivt som en omöjlighet. Ett medvetande är i sin enklaste form en processorenhet som behandlar sensorisk input, dvs tolkar detta och fattar bästa möjliga beslut för den egna individen, och t.o.m en zombie måste alltså ha ett medvetande för att överhuvudtaget kunna "fungera". En organisk varelse utan någon form av medvetande alls skulle bara sitta apatisk som en orörlig lobotomerad klump, och även om någon skulle framställa en artificiell värld med sådana varelser (de lär ju INTE kunna evolvera fram själva eftersom tolkande av sensorisk input i kombination med motorisk output är ganska så grundläggande för att en levande varelse inte ska dö ut per omgående) så ser jag fortfarande inte relevansen till vad detta säger om fysikalism / metafysisk gällande vår egen värld, eller varför det skulle följa att vårt medvetande inte skulle kunna definieras fysikaliskt pga detta.
Sen vete fan om en värld där alla nyanser är gröna är logiskt möjlig heller ärligt talat, för det är ju grundämnenas olika egenskaper - enskilt och i kombination med andra grundämnen - som bestämmer vilka våglängder de absorberar eller repellerar, och det blir nog ganska svårt att få till en stabil värld så komplex och mångfacetterad som vår egen värld är idag, om du ska bygga den med enbart de grundstenar som för våra ögon uppfattas som gröna i färgen :)
Citat från Foliehatt:
Citat från Orks:
Det kanske behövs lite bakgrund för de här påståendena, men med möjliga metafysiska världar menas helt enkelt möjliga världar - som är en formulering av modallogik - i ett metafysiskt sammanhang, och för modallogik gäller att alla världar som inte är omöjliga, är möjliga. Som exempel finns det en möjlig värld där alla nyanser är gröna, eftersom detta inte är logiskt omöjligt.
Finns det då ingen anledning att tro att en värld som är fysiskt identisk vår egen kan existera, där inget subjektivt medvetande/förnimbara fenomen/sinnesdata existerar* är omöjlig, följer det att fysikalism inte kan förklara medvetande*.
Det här kan ju vara lite problematiskt att fastslå, men man kan försöka resonera sig fram till det med liknande argument som jag har använt. Rekommenderar starkt att du läser om "the hard problem of consciousness", som det blivit definierat av David Chalmers.
Edit: Stökade till syntax i andra stycket, men det är korrigerat nu.
Alltså, jag hajar fortfarande inte riktigt, menar du att det hypotetiskt skulle kunna finnas en möjlig värld som är identisk med vår, men där människorna som bor där "inte har något medvetande"?
För det ser jag ju definitivt som en omöjlighet. Ett medvetande är i sin enklaste form en processorenhet som behandlar sensorisk input, dvs tolkar detta och fattar bästa möjliga beslut för den egna individen, och t.o.m en zombie måste alltså ha ett medvetande för att överhuvudtaget kunna "fungera". En organisk varelse utan någon form av medvetande alls skulle bara sitta apatisk som en orörlig lobotomerad klump, och även om någon skulle framställa en artificiell värld med sådana varelser (de lär ju INTE kunna evolvera fram själva eftersom tolkande av sensorisk input i kombination med motorisk output är ganska så grundläggande för att en levande varelse inte ska dö ut per omgående) så ser jag fortfarande inte relevansen till vad detta säger om fysikalism / metafysisk gällande vår egen värld, eller varför det skulle följa att vårt medvetande inte skulle kunna definieras fysikaliskt pga detta.
Sen vete fan om en värld där alla nyanser är gröna är logiskt möjlig heller ärligt talat, för det är ju grundämnenas olika egenskaper - enskilt och i kombination med andra grundämnen - som bestämmer vilka våglängder de absorberar eller repellerar, och det blir nog ganska svårt att få till en stabil värld så komplex och mångfacetterad som vår egen värld är idag, om du ska bygga den med enbart de grundstenar som för våra ögon uppfattas som gröna i färgen :)
Du har inte läst vidare om de ämnen jag länkat, va? lol
Jag ska försöka göra argumentet så tydligt som möjligt nu. Det är svårt när man använder nomenklatur som har en specifik betydelse i det akademiska, och en annan betydelse i vardagstal.
Ja, idén är att det finns en möjlig värld där människor beter sig i stort sett likadant, men inget medvetande existerar. Vad betyder då medvetande? För det låter ju kanske väldigt konstigt att tänka sig en värld med människor som rör sig i vardagen precis som vi utan att vara medvetna. Hur går det till?
Jo, det gäller att vi skiljer på vad vi kan kalla "hjärntillstånd" och "medvetandetillstånd". Om ett hjärntillstånd är den neurologiska aktivitet som pågår i en hjärna i ett ögonblick, är ett medvetandetillstånd den subjektiva upplevelse som vi kan relatera till sagda neurologiska aktivitet. Mer specifikt skiljer vi på den sorts medvetna respons vi kan observera, ett externt uttryck av mental eller neurologisk aktivitet, och den interna aspekt som är ett direkt upplevt sinnesintryck. Vi skiljer på vad subjektet rapporterar och vad det upplever.
Grundbulten i formuleringen av det "svåra problemet" är att det inte existerar något kausalt samband mellan vad vi nu definierat som hjärntillstånd och medvetandetillstånd, och därmed också vad subjektet upplever och vad det rapporterar. Relevant inom filosofin när man pratar om medvetandetillstånd som distinkta fenomen, är att man definierar individuella instanser av subjektiv upplevelse som qualia. Innebörden av qualia är den kvalitativa aspekten av medvetande i motsats till det kvantitativa.
Hur kan man då argumentera för att det inte existerar något kausalt samband mellan hjärntillstånd och medvetandetillstånd och individuella qualia? Jo, man kan argumentera för att det är omöjligt att i objektiv eller utomstående position komma åt, eller undersöka de subjektiva tillstånden. Som jag nämnde tidigare skiljer vi på vad som är externa uttryck av mental aktivitet, och vad som är interna subjektiva upplevelser. När du observerar "medvetet beteende", är det alltså endast det externa, det vi kan beskriva kvantitativt. Detta är sant oavsett om du deltar i en konversation med en närstående, eller om du skannar av en hjärna. I båda fallen är det reducerbart till att kvantitativt kunna kodifiera neurologisk aktivitet, vilket kan ges av hjärntillstånd.
Det är det här det hänger på. Kan du inte komma åt, eller direkt undersöka det som vi nu i klara termer beskrivit som medvetandetillstånd som ger distinkta sinnesintryck och individuella qualia, kan du inte heller veta att de finns. Om du inte vet att de finns, följer det att en värld utan subjektiva sinnesintryck ter sig exakt likadan som en med sujbektiva sinnesintryck, i kvantitativ eller objektiv mening. Alltså går det att föreställa sig att en sådan värld är möjlig. Alltså är fysikalismen falsk.
P.S. Blanda inte ihop vad som är fysiskt möjligt med som är logiskt möjligt. Börja med att läsa om modallogik.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet