Gud, finns han?
Ja det gör Han och Han kommer straffa er, för att ni ifrågasätter hans existens.
Jag kom att tänka på hur man skulle kunna uttryck en viss gudomlig världsåskådning för någon som inte förstår det alls, som något vi vet om universum som inte kan definieras adekvat på något annat vis. Gud fungerar som en sorts paraplyterm för alla våra idéer om öde, determinism, mening, osv. Det handlar om den poetiska och sublima skönheten och enigheten i det hela.
Vi kan ta allt som existerar i världen i dag och reducera det till dess minsta enhetliga beståndsdel, dvs atomen. Grudämnen, som existerar i ett överflöd runtom i universum kan var för sig tyckas relativt ospektakulära, men är tillsammans byggstenarna för all utveckling och alla makalösa ting som existerar i universum. Genom fusion och långsam utveckling kan väte och andra grundämnen bilda mer komplexa föreningar och molkekyler som lägger grunden för kemiska kedjor och biologiska föreningar. Potentialen för allt som existerar i dag, kan finnas i det allra simplaste grundämnet.
Onekligen har universums lagar och struktur aldrig ändrats sedan tidpunkten det uppstod, utan alla senare skeenden har byggt på samma grund som någonsin. Med andra ord kan man säga att potentialen för allt du ser omkring dig, och ens din möjlighet att tänka denna tanke och begrunda livet eller mänskliga relationer ligger i den enda atomen. Det är en ganska makalös tanke, i min mening. Om man ser det på det viset, från detta sammanhang, kan man finna mening i det hela, den större bilden, som en sorts kausal kedjereaktion och grundorsak, som manifesterar sig genom en lång progressiv kedja/process.
Alla dina arugment är skit orks, gå och slicka på en vägg 4real.
Jag ser det som att ovanstående resonemang begär om utgångspunkten för argumentet. Bara för att vårt universum råkar vara komplext och estetiskt tilltalande på samma gång, så betyder det inte att det nödvändigtvis måste vara menat som så. Inversen är precis lika giltig, dvs. att människan som betraktar universum är så pass klen i jämförelse att allt universum uppvisar direkt framstår som intrinsikalt komplex. Det är (precis som med alla subjektiva tolkningar av omvärlden) någonting relativt.
Med rädsla för att låta allt för cynisk så vill jag även notera att det är värt att lägga i åtanke att denna typ av resonemang härstammar direkt ur det mänskliga psyket, som är utvecklat efter behovet att identifiera och agera efter orsakssamband och mening vid betraktande av omgivningen. Bland annat med detta i åtanke så finner jag inte mycket av objektivt värde i dessa observationer.
Komplexitet behöver nödvändigtvis inte vara produkten av ett medvetet incitament.
Citat från ErikSchwartz
Orks
Detta är inte din högre makt Orks.
Det där är en jon, inte en atom. :(
Citat från Yaymudkip
Alla dina arugment är skit orks, gå och slicka på en vägg 4real.
Argument? Det är inget argument, det är en granskning.
Med dina förefattade meningar kommer du alltid att förneka, och aldrig förstå något.
Citat från Mehdimentio
Jag ser det som att ovanstående resonemang begär om utgångspunkten för argumentet. Bara för att vårt universum råkar vara komplext och estetiskt tilltalande på samma gång, så betyder det inte att det nödvändigtvis måste vara menat som så. Inversen är precis lika giltig, dvs. att människan som betraktar universum är så pass klen i jämförelse att allt universum uppvisar direkt framstår som intrinsikalt komplex. Det är (precis som med alla subjektiva tolkningar av omvärlden) någonting relativt.
Med rädsla för att låta allt för cynisk så vill jag även notera att det är värt att lägga i åtanke att denna formen av resonemang härstammar direkt ur det mänskliga psyket, som är utvecklat efter behovet att identifiera och agera efter orsakssamband och mening vid betraktande av omgivningen. Bland annat med detta i åtanke så finner jag inte mycket av objektivt värde i dessa observationer.
Komplexitet behöver nödvändigtvis inte vara produkten av ett medvetet incitament.
Jag sa inte direkt "medvetet", jag sa att sambandet mellan det allra största och mest komplexa existerar i det allra minsta. Om vi tar en väteatom och tillåter obergränsad fusion kan vi hamna med en mobiltelefon, genom människor.
Det betyder direkt att möjligheten för en mobiltelefon existerade i programmeringen för universum hela tiden. Ingenting sker direkt "slumpmässigt" i universum.
Du kan inte falsifiera det jag säger. För att lägga upp det jag säger så simpelt som möjligt, "har du en väteatom, har du allt annat med".
NEEEE
Om du har något, och ger det tid, har du allt annat (konstanter uteslutna).
N - T > A; N >> A
Tid är inte en självständig faktor, utan sträckan mellan två punkter.
Nonsens.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet