Förlorat din superbästis?
Ja. Sen tog jag tillbaks henne.
Ja det har jag, det suger. :-(
Kände en urgullig tjej i ca 3 år, vi gick i samma drama-grupp och hon var riktigt blyg och asgullig.
Vi började sen på samma gymnasie, och blev närmare vänner. Hon fick reda på allt om mig och jag allt om henne. Fast, vid en senare tid i ettan år 2009 nära hösten , var jag rätt sjuk och dåsig, jag lade inte märke till hur hom blev allt sämre, psykiskt. Hon tog livet av sig och jag fick en sådan shock att jag fick minnesförlust ett tag. Jag vet inte hur jag började umgås med nytt folk i klassen heller, plötsligt hade jag bara en massa nya vänner. Jag saknar henne verkigen. Har blivit sjuk själv pågrund av vad hon gjorde.
Kan dra historien från början, sharing is caring som man brukar säga.
VARNING FÖR WALL OF TEXT.
När jag gick i lågstadiet så hade jag relativt mycket vänner, var alltid lite utanför dock för att jag var.. är... Lite speciell.
I alla fall, så hade jag mycket vänner då, vilket såklart var bra.
Redan här så var min vän utstött och i princip mobbad, fast hade fortfarande vänner.
Något år senare, när jag började i fyran, mellanstadiet, så började min vän att förlora allt fler och fler kompisar.
Det pågick ett bra tag och jag skämms över att jag var en utav de som faktiskt stötte ut honom under en period, kort period.
Ungefär ett halvår senare så var det jag, han och en annan och en tredje av mina f.d. kompisar som umgicks med honom (Han var dock alltid den som var den "dåliga" karraktären när vi lekta o.s.v. E.x. Orch när vi lekte sagan om ringen med pinnar.)
I denna period så hade jag fortfarande mycket vänner, men det var även här som jag började tycka att det var fel hur vi alla behandlade honom.
En utav oss fyra förändrades med alla andra ugnar, föll för trycket att man skall vara cool, ni vet hur mellanstadieungar fungerar.
Detta resulterade i att han blev... en idiot kort och gott, elak och dryg. (Ja, ungar kan vara idioter, elaka och dryga)
Så nu var det tre personer kvar, min utsatta vän, min populära vän, och jag.
Det funkade finfint, vi kom bra överrens och hade roligt ihop.
Sedan så hände en ganska hemsk sak, min "populära" vän bytte till en annan skola när vi skulle börja sexan, inför starten i sjuan.
Här var jag ett fegt as, jag började umgås med andra istället för min utsatta kompis, vilket såklart gav resultatet att han blev mer utsatt.
Och det var här jag sa ifrån, om hur han blev behandlad, jag gav upp all respekt och populäritet och de flesta vännerna jag hade för att hjälpa en utsatt vän. Detta gav ett underbart resultat i att även jag blev utsatt det där sista året. Jag ångrar det dock inte. Inte över huvudtaget.
However, sedan började man högstadiet, min vän började i Eskilstuna, jag i Katrineholm.
Vi tappade kontakten, i princip helt, tyvärr.
Livet rullade på finfint, för honom och för mig.
Sedan så kom den värsta månaden i mitt liv. Den började den 22:maj 2009.
Jag satt hur chillad som helst vid datorn och spelade lite, som jag brukar, när jag helt plötsligt fick ett telefonsamtal ifrån några av mina vänner som var på klassresa. De hade hört att någon blivit begravd i ett sandtag som ligger ungefär 5km ifrån mig, så de var orolig att det var jag, men det var det inte (En viktig poäng är att han bodde jättenära det sandtaget).
Detta gav mig såklart panik, så jag sa snabbt hejdå och ringde istället upp mina föräldrar i ren panik, så de var tvugna att komma hem ifrån en fest som de var på.
Det var i detta läge fortfarande oklart vad som verkligen hade hänt.
Sedan kom bekräftelsen på vad som hade hänt; jag fick ett telefonsamtal ifrån en utav mina gamla vänner som jag inte hade haft någon vidare kontakt med de senaste månaderna trots att vi gick i samma klass. Jag fick härmed bekräftat att det var han som hade gått bort.
Efter denna tid så har jag fått en annan syn på döden, att den kan hända när som helst, och jag är otroligt rädd om precis alla mina vänner, oavsett hur nära de är. Det räcker med att människan är bekant.
Något annat som har hänt är att jag har tvivlat på ifall min hjälp till honom var bortkastad, att jag slängde bort flera år av mitt liv, till ingen nytta då han ändå dog senare. dock när jag tänker efter, så är att jag fans där för honom det jag är mest stolt över i hela mitt liv. Även om det inte blev långt så hjälpte jag en människa att må bättre, om så lite.
R.I.P Vincent. Älskad föralltid.
Creds till de som orkade läsa hela.
Bjuder på eventuella stavfel och osammanhängade meningar.
EDIT: Kan även tillägga att jag står inte ut med någon människa ifrån min hemort, vuxen eller ungdom. Kommer aldrig förlåta dem, någonsin.
Citat från WTFWJD
"Efter denna tid så har jag fått en annan syn på döden, att den kan hända när som helst, och jag är otroligt rädd om precis alla mina vänner, oavsett hur nära de är. Det räcker med att människan är bekant."
Vet hur det känns. Spec när någon nära går bort som man älskat :(
Ja,. Hon är inte död, Men för mig är hon det. Hon är inte den Hon var, Nu är hon bara en av Överklassen,
Inget annat, Bara.. Försvunnen.
Citat från AllMyInk
Citat från WTFWJD
"Efter denna tid så har jag fått en annan syn på döden, att den kan hända när som helst, och jag är otroligt rädd om precis alla mina vänner, oavsett hur nära de är. Det räcker med att människan är bekant."
Vet hur det känns. Spec när någon nära går bort som man älskat :(
Jag vet precis. Tyvärr så fungerar livet så, man får leva vidare.
Mening med livet är ju trots allt att dö
Hoho, när jag gick i ettan eller något.
Så träffade jag en där, som heter Josefin.
Vi började va med varandra och allt sånt, känner varandra fortfarande men är bara.. "bekanta".
Vi va typ med varandra VARJE jävla dag, och ingen annan fick vara med, HAH.
Men sen kom typ beskedet i trean att hon skulle flytta,
till stan och byta skola osv.
Då blev jag grymt ledsen över att förlora henne.
För vi hade umgåtts så mycket med varandra osv.
Citat från LostAndFound
Hoho, när jag gick i ettan eller något.
Så träffade jag en där, som heter Josefin.
Vi började va med varandra och allt sånt, känner varandra fortfarande men är bara.. "bekanta".
Vi va typ med varandra VARJE jävla dag, och ingen annan fick vara med, HAH.
Men sen kom typ beskedet i trean att hon skulle flytta,
till stan och byta skola osv.
Då blev jag grymt ledsen över att förlora henne.
För vi hade umgåtts så mycket med varandra osv.
Det hände mig också, haha.
Min bästa tjejkompis från Dagis till 3:an flyttade till skåne.
Fast det har jag liksom tryckt bort och fokuserar mer på det andra jag skrev, haha.
Fast jag förstår dig, barndomskompis är värdefulla, de bästa vännerna man någonsin har haft eller kommer få.
Vet inte varför men den här tråden känns opassande.
jagharnogaldrighaftensåkalladsuperbästis.
Wall of text
men ja..
Jag träffade ett gäng pundare en gång.
2 av dem blev mina bästa vänner, 1 av dem pundade men slutade när han träffade mig.
Jag visste att han hållit på med skiten och sa ifrån att jag inte vill veta av någonting av det.
Under flera månader umgicks vi 3 varje dag. Sov över, spelade, skojade osv.
Varje dag efter skolan drog vi in till stan var för sig, missade middagen hemma, missade läxor och missade att vi förlorade våra andra vänner.
Jimmy, den äldsta, då 16 år, föll för mig, och jag för honom. Men jag hade pojkvän och det äventyrade hela historien rätt ordentligt.
Vi satt i min soffa hemma, och kollade på film, jag somnade och nästa sak jag vet är att jag får en kyss på pannan så jag vaknar. När jag vaknat kysser han mig även på munnen. Detta var dagen innan mitt ex från Lilla Edet skulle komma ner o hälsa på. Även samma dagar som Wheels 'n' Wings pågick.
Sedan försvann han i 10 dagar. Man kunde inte få tag på honom på något sätt alls, och jag blev förkrossad, för jag visste att jag förlorat honom. Han dog inte, men han försvann, söp, började med droger igen, och missade tillomed att hans mamma blivit allvarligt sjuk och hamnat på sjukhus och opererats. Efter dessa 10 dagar, så sökte han upp mig i stan, sa förlåt, och sedan såg jag inte röken av honom igen.
När jag fick höra att han tagit överdos av GHB var det som att mitt liv rasade samman. Visst, vi träffades inte och pratade inte, men trots det fick jag skit av hela min klass. För att min f.d vän höll på att dö..
Den yngsta, då 11 år, var som min lillebror. Vi höll ihop länge, vi stod tillomed emot när det började gå rykten om att vi strulat och haft sex, vilket självklart inte stämde.
Plötsligt en dag får jag ett telefonsamtal av en vän. Hon säger "Jennie, visste du att Linus just nu sitter bredvid mig och tar LSD?" Varav jag slänger på luren och ringer upp honom, skriker på honom i telefon att jag inte vill veta av honom, att han svikit mig genom att bryta löften osv. Min riktiga bror hörde allting, och berättade för killens kusin, som min bror var tillsammans med.
Där tog allt stopp. Jag vet inte om det var hon, eller om det läckte på andra vägar, men på något sätt fick hans mamma reda på att han tagit LSD och jag fick allt hat över mig från hans andra vänner.
Jag kunde inte gå säker i stan, var alltid tvungen att ha någon med mig. (Behövs fortfarande)
Sedan 6 dagar efter att jag ringde och sa till honom att jag inte ville ha kontakt mer med honom har jag inte sett honom heller.
Han flyttade till Göteborg till sin pappa, och vi har glömt bort varandra.
Det är 3 årsen nu.
Visst, ingen har dött, men jag förlorade 2 nära vänner jag litade på.
Och de försvann ifrån mig pga. droger.
Samt en annan vän som jag fortfarande pratar smått med.
Vi blev bästa vänner vid 4 års ålder, men förlorade kontakten i samband med att jag började umgås med de jag skrev om ovan.
ja det har jag
nej jag tänker inte berätta historien för jag vet inte varför
och ja jag blev/är fortfarande ledsen över det
Citat från WTFWJD
Det hände mig också, haha.
Min bästa tjejkompis från Dagis till 3:an flyttade till skåne.
Fast det har jag liksom tryckt bort och fokuserar mer på det andra jag skrev, haha.
Fast jag förstår dig, barndomskompis är värdefulla, de bästa vännerna man någonsin har haft eller kommer få.[/i]
Jo,dom är det antar jag.. c:
Hade en jättebra vän förut. Vi höll ihop i ett år, så ofta vi kunde. Det blev svårt att träffas ofta, eftersom hon bor i Halland och jag i Stockholm, men vi försökte ändå. Varje gång hon skulle upp till Stockholm och varje gång jag skulle neråt, till Skåne eller Göteborg sågs vi. Det blev ändå rätt ofta. Men ah.
Vi kunde skratta åt allt, prata om allt och lita på varann. Men i april hände något. Runt påsk tror jag det var. Vi pratade inte lika mycket längre, och gled mer och mer ifrån varandra. Vi hade planerat att ses i sommar, men när jag frågade henne sa hon bara "Nej, jag tror inte det."
Hon slutade höra av sig, och det enda hon skriver om jag frågar något (något viktigt då, annars svarar hon inte alls) är "Okej." Eller "Ja/nej."
Sedan slutade vi prata och har inte hörts av sedan början av maj. Inte ett ord. Jag vet knappt vad som hände, hängde inte med riktigt.
Men ah, jag förlorade henne på så sätt. Men för henne gick det fort att hitta någon som tog över min plats.
Sedan en jättebra vän som dog i maj förra året. Jävligt hemskt.
Säkert jätterörig text osv men är trött och orkar inte kolla igenom, heh.
Från fyran till femman var jag och en tjej bästa vänner, vi gjorde allt tillsammans.
Ungefär en månad innan skolavslutningen i femman kom hon och två andra tjejer fram till mig och påstog att jag hade snackat skit om de och alla andra i klassen. (skulle jag aldrig göra!) Jag sa som det var att jag inte gjort det men de hade redan sagt till de andra.
Klassen delades upp i två halvor: de som gick emot mig och de som sa att de inte hade någon åsikt. 3 tjejer ställde sig bakom mig.
De som var emot mig kallade mig för saker som fet flodhäst, ful, korkad.... you get the picture.
Jag blev deprimerad och en dag slutade det med att jag satt utanför skolan i regnet och grät. (ja det regnade... O.o)
Jag fick sms och telefonsamtal i en månad och jag lämnade telefonen hemma istället för att ta med den.
Allt detta splittrade vår klass och det blev tydliga grupperingar, nördarna, de populära och de överflödiga, dessa grupperingar är fortfarande delvis kvar fast de populära och de överflödiga har blandats mer och en ny "grupp" har uppstått, vi som är hatade för vår musiksmak och vårt utseende-.-'
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet