Förlorat din superbästis?

Yes. Hon flyttade ut på landet och skaffade epa, så jag sörjer inte.

YES
men hon förvandlades till fjortis, pratade bakom min rygg och kallade mig bitch.
så var den bästisskapen över </3

Min andra hälft har varit i spanien i två veckor och kommer hem på torsdag.
ja, det räknar jag som förlora. HELA TVÅ JÄVLA VECKOR UTAN HENNE ABOU!?

Hade varit överlycklig om man bara hade varit i situationen att tappa kontakten med personen, som för de flesta här.
Eller bli hatad av den. Det hade gjort mig otrololigt glad.

Nej det har jag faktiskt inte.

Hade en superbästis faktiskt, förlorade henne för lite mer än fyra år sedan och det kommer fortfarande dagar jag blir skitledsen över det. Vi var fan soulmates. :<

Har ni någon gång förlorat en riktigt riktigt bra bästis? Ja,,

Någon du kände då att du kunde offra livet för? Ja, faktiskt.

Ångrar du att det blev så? Det finns inget att ångra. Det bara blev så. Tycker bara det är synd

Berätta hur du förlorade honom/henne: Det var dem första veckorna i nian..hon typ hade börjat ändras lite. Inte märkvärdigt till en början men ah..jag frågade henne en dag varför hon knappt umgicks med mig och några andra längre och då svarade hon ärligt att hon bara inte haft lust.
Det vart inte särskilt konstigt mellan oss egentligen, det var bara andra som trodde det och försökte hålla i sär oss.
Det är inte förrän nu som vi börjat småprata lite med varandra igen. Och vi har faktiskt träffats och grillat hon, jag och några stycken.
Vet att det inte kommer bli på samma sätt igen men känns bra att vi kanske kommer ha någon slags kompisrelation igen i alla fall.

havretussen
ångrar det och så ja, saknar honom bajsmycket.

Ja, hon började ignorera mig en dag, tyckte det var ganska kul då vi (i alla fall jag) var trött på det hela. Jag har det mycket bättre nu.

Hände mig, selektivt dock.
Pallade inte med svinet längre. I söndags kväll va det bara ett rakt av nej och sedan dess försöker jag släppa alla tankar

En fråga bara. Om man har så extremt bra vänner som ni påstår er ha, varför låter ni det hela rinna ut i sanden för att någon tog någons pojkvän eller något litet bråk?
Tycker ni verkar lite dumma i huvudet.


Inget menat till er vars vänner dött.

Skulle ta livet av mig om hon försvann

Det har jag. Vi var jättetajta och hade varit bästaste bästisar i nästan 10 år. Vi slutade väl hänga med varandra i början av högstadiet, men det började redan i mellanstadiet. Helt plötsligt var man inte lika intressant längre. Jag mådde jättedåligt över det förr, men i dagsläget vet jag ju att vi bara växte ifrån varandra. Inget konstigt med det alls.
Vi hörs av någon gång då och då, om vi träffas på pendeln eller liknande. Men inte mer. Det är självklart synd att man inte fortfarande är bra vänner, med tanke på att vi känt varandra sedan vi var 4 år. Men å andra sidan är vi rätt så olika idag, så det hade ju hänt förr eller senare ändå.

Nej.

Förlorade en asbra kompis ganska nyligen också btw, känner mig så sharing ikväll <3
Vi umgicks verkligen asofta, typ varje dag. Såg på South Park, åt pizza, drack öl, gick på bio, hade Amnesia-kvällar, deep talk, rökfest osv. Träffade hela hans släkt typ och vi umgicks bara sådär "tight" i några månader. Sen en dag gjorde jag honom vääääldigt ledsen och det var tydligen så hårt så han inte orkade träffa mig mer. Kommer förmodligen börja umgås igen när han kommit över allt men ändå, känns så sjukt tråkigt cepesynd på en sån bra kompis man haft. Aldrig haft en så tight killkompis tror jag.