Du och din pappa
Min pappa är världens bästa pappa.
Alltid så himla glad och optimistisk. Stöttar mig i alla mina val och finns alltid där när jag behöver honom.
Han är klok och snäll och ger mig alltid bra råd. En helt fantastisk förebild.
En riktig sagopappa!
Min pappa är jag fast ca 20år äldre och man.
Min far är bara allmänt G.
Söker brud med daddy issues. Känner du dig träffad tar vi det över PM.
^ störd!
Det var farsan som fick mig att börja med motocross^^
Jag till vänster, farsan till höger.
^ du har redan postat denna?
Citat från Pennsi
Citat från sufi
Citat från Pennsi
^ du har redan postat denna?
hjälper inte att anmärka sådant om man vill ha vänner.
Har du daddy issues btw? :$ :$ :$
vill ändå inte ha en sån vän!!!
Om jag har.
MHM! En tjej som behäöver en manlig chivalier, åh säg det då! Ska skruva på charmen till 11 nu. The Animals eller 13th floor elevators?
yesh band....
Min farsa är väldigt känslokall, han har svårt att visa kärlek osv. och jag är en väldigt öppen människa, jag säger det jag känner.
vi är väldigt olika, men samtidigt väldigt lika..
vi är båda dryga, vi har samma typ av personlighet.
jag har alltid känt att han har bättre relation till mina bröder än till mig. det är som om de är en grupp som jag inte är med i.
vår relation är komplicerad, jobbig.
Lång text osv.
Min pappa har aldrig funnits där för mig eller min syster, det har alltid vart mamma som tagit hand om oss och kämpat för att göra pappa glad. Jag växte aldrig upp i det där "familjelivet" med mamma pappa barn. Mina föräldrar skiljde sig första gången när jag var ett och andra gången när jag var sju år. Jag minns inte så mycket men jag minns att det var väldigt jobbigt för mig eftersom min pappa oftast glömde mig. I skolan, i stallet.. Överallt. Jag tror att ju äldre jag blev och ju svårare han hade att kontrollera mig ju sämre blev vår relation. Han tyckte mer och mer synd om sig själv och la mer hat på min mamma vilket jag hatade, jag älskar min mamma hon gör allt för mig även fast det är svårt ibland. Hon har fått tagit så mycket skit från pappa. Min pappa tycker så synd om sig själv och lägger skulden på mamma, mig och min syster, han beter sig så omoget. Han kan inte se att han har gjort fel. Jag slutade bo hos honom när jag var 14år efter det hemskaste bråket jag någonsin vart med om. Efter det blev jag rädd för honom. Sov där senast för ett år sen, men aldrig mer igen. Jag kan inte slappna av där eftersom han kommenterat min vikt och bara är allmänt opålitlig, man vet aldrig när han ska bli arg o skälla på mig.
I dagens läge så ringer han väl mig kanske var 3dje månad för o fråga hur det går med jobbet. Tråkigt tyst kallprat i högst 5 min.
Jag vet att vår relation aldrig kommer bli bra och jag har slutat hoppats på att han en dag ska bli den pappa jag alltid önskat mig.
Jag är ändå glad att jag har min morfar, han har alltid vart som en pappa för mig, helt fantastisk och är fortfarande. Han är den enda i min familj som jag känner att jag kan prata med om problem och som vill hjälpa mig. Han erbjöd sig till och med att följa med till vårdcentralen! Älskade morfar!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet