Du och din pappa
Jag hatar min pappa mer än allt annat. Idag är det sex månader sen vi pratade senast, det känns bra. :)
Vem behöver en pappa då man har en mamma och massa djur.
Ibland undrar jag om min pappa verkligen har det yrket han utger sig ha. Han är ett geni av högsta grad. Jag minns speciellt en gång då jag hade ett svårt matte tal med + - x / allt i ett. Då frågade jag honom vad svaret på detta mattetal, och efter fem sekunders funderande säger han ett tal med fem decimaler varav jag börjar skratta för att han knappast kunde räkna ut det talet bara sådär. Så jag kollar i facit där det står att han hade rätt.
Sedan har han även lärt mig så otroligt mycket om världshistoria och träning. Min pappa är typ världens goaste när man lär känna honom. Mina vänner brukar påstå att han har sjukt mycket pondus och att man blir rädd av honom, vilket kan ha och göra med att han jobbar inom militären, men han är inget annat än en nallebjörn i grund och botten. Och att sitta och diskutera med honom är nog en utav de bästa sakerna jag vet!
Jag uppskattade inte min pappa fram tills i onsdags då han dog. Så. Man vet inte vad man har förrän det är borta. Han var som en nallebjörn, snäll och go.
min pappa är för fin ibland, bryr sig verkligen om mig och anser mig alltid att vara hans flicka även om jag inte är liten längre.
dock är vår relation komplicerad, jag är väl ganska känslokall mot honom och han är uttryckslös men vi kan umgås tillsammans och ha det bra, vi bara inte pratar om saker som kanske borde bli sagda.
han är i alla fall världens bästa pappa, så kan inte vara mer nöjd att ha en pappa som honom.
Citat från lottasvensson
Jag uppskattade inte min pappa fram tills i onsdags då han dog. Så. Man vet inte vad man har förrän det är borta. Han var som en nallebjörn, snäll och go.
Jag beklagar sorgen!
Min riktiga pappa led av "Narcissistisk personlighetsstörning" och även något mer av en slags psykos, samt hade han aggressionsproblem och tog överdoser av sömntabletter hela tiden. Första delen av mitt liv har jag fått stå ut med honom, hans själviska jag, misshandel, närmanden och terror från honom. Jag kan inte hata honom, han är sjuk och förstår inte vad han har gjort mot mig. Är bara glad att jag inte har behövt träffa honom på tio år, dock har han stört mig i flera år och även fram tills nu när han terroriserar min familj via telefon, brev och mail. Har jobbat med att smälta allt sjukt han gjort med mig som barn och har äntligen kunnat känna frid från honom, i psyket då. Så, min pappa är en sjuk gammal man som lever i samma stad som mig, i en lägenhet, arbetslös, sjukskriven resten av livet och han ser just nu rent ut sagt, vanvårdad ut. Vår relation var sjuk och konstig, men det är över nu. Vet inte riktigt vad jag har att säga om honom förutom alla skumma och hemska saker han gjort.
Min pappa som jag har nu, är som min pappa älskar jag verkligen! Han kom in i mitt liv när jag var c.a 2 år gammal och har alltid funnits för mig, skyddat mig och varit där som en pappa för mig. Utan honom hade jag aldrig mått så här bra. Han kommer alltid vara pappan för mig, morfarn' för mina barn och kommer alltid minnas honom som MIN pappa. Vem skulle inte vilja få en glad, lite småkaxig, tatuerad, ung, rolig och snäll pappa? Han är något av det bästa som hänt i mitt liv!
Min far är skön.
Lugn med det mesta, dom gånger han har varit redigt arg på mig går att räkna på en hand.
Då har jag varit en jävligt dryg unge pretty much hela livet.
Ställer i princip alltid upp och uppskattar det mesta vi gör tillsammans.
Jag har en bra far.
Amorterar mina lån gör han också.
min pappi är världens bästa pappi, finns alltid för mig, och älskar bilar o motorer (=
Är lik honom på flera sätt. Vi båda har starka åsikter, står upp för dem och är envisa. Han drar alltid pappaskämt och även fast jag är arton år så pratar han ofta med mig som om jag vore nåt barn genom att prata om sig själv i tredje person, osv. Vi bråkar mycket för att vi har olik syn på livet och olika åsikter. Han är bra.
Min pappa skiter totalt i vad jag håller på med.
Han bryr sig inte.
Jag hatar honom.
Men ändå inte.
Har dålig kontakt med honom.
Är lik han i personligheten och drag i utseendet.
Min pappa är verkligen min hjälte. Kan prata om allt med honom, vi har samma humor och våran relation är fantastisk, så bra en relation bara kan bli! Han gör mig glad när jag är ledsen, men försöker ändå få mig tänka på nya sätt.
han sa att han skulle slå ihjäl mig så vi pratar inte längre :pPpppp
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet