Du och din pappa
min pappa är arg. jag med
Min farsa är död.
Nej, man ska väl vara seriös någon gång.
Min mor och far lämnade varandra När jag var liten, har inte ens ett minne från tiden då de bodde tillsammans. sen dess har jag inte träffat honom mycket alls och nu träffar jag honom så mycket som jag vill träffa honom, Vilket betyder att vi inte har träffat varandra eller ens växlat ord med varandra på säkert 10 år.
Jag må ha en biologisk far, men jag har ingen "pappa", har aldrig haft och kommer aldrig ha.
May he die in a fire.
Jag älskar min pappa! Han är jättesnäll och det är alltid lätt att prata med honom. Det känns som typ alla har en såndär jättebra mamma relation och visst det har jag, men jag har typ en bättre relation med min pappa. Han är den jag älskar näst mest på jorden då min kille råkar ligga före..., men när jag inte hade någon kille var det han som betydde mest <3
Pappa är den som tar hand om mig :)
Vi är bästisar :3
älskar min pappa såklart men vi bråkar rätt ofta
Min pappa har alldeles för mycket humor.. alltid.
"Vad heter mössens gud?
- Cheesus."
min pappa och jag är bffs, han är min hjälte och jag är hans. vi äger. ska springa och ge honom en fet kram nu!
Ikväll upptäckte jag att jag och pappa är ganska lika, till personligheten då. De som vi har gemensamt tänker jag inte ta upp nu för jag tror inte att någon bryr sig egentligen, men ett stort intresse som vi delar är tv och film. Det är min pappa som har lärt mig konsten att vara en soffpotatis.
Det som jag älskar med min pappa är att han aldrig är rädd för att vara sig själv, han gör så mycket saker som andra skulle skämmas något otroligt över att göra, men pappa han tar allt lugnt och vågar faktiskt stå för det som han gör, och det som han gillar. Jag älskar hur han alltid försöker muntra upp mig om han märker att jag är nere. Jag älskar hur han går runt och sjunger i lägenheten för att få uppmärksamhet. Jag älskar när han ska ut på fest och förbereder sig här hemma, så att hela lägenheten luktar Axe och han har på gammal gó musik på högsta volym. Det finns så himla mycket saker som jag älskar med honom, men rabblar inte upp allt.
Vi kanske inte pratar med varandra mycket, men vi förstår varandra och gör allt för varandra.
Jag hatar min pappa, hade klarat mig fint utan honom i mitt liv.
Min pappa va tidigare rallyförare och nu jobbar han på bilsport som bilmekaniker, men provkör också bilar. Det är rätt mycket olika saker han gör egentligen inom bilar som han får betalt för.
Pappa och jag pratar faktiskt inte jätte mycket. Eller vi hade väl börjat få bättre kontakt ett tag, men sen flyttade hans tjej in. Men aja, min pappa är väldigt lustig på både ett bra och dåligt sätt. Vet inte riktigt hur man ska förklara honom. Han är väldigt rolig, han kan komma med konstiga ider som t ex när han fixade en tävling random som han skulle ha på en ö som han kallade 'bananön' eftersom han hade hängt ut massa bananer i träden där.
Han kan alltid komma med såna konstiga ider.
Men sen kan han också bli något fruktansvärt arg också så man blir rädd för honom. Han har ju inte alltid kunnat kontrollera sig själv när han blivit arg.
Men ah jag tycker om min pappa jätte mycket.
Jag skulle dö utan min pappa. Han är den snällaste och mest hjälpsamma personen som fiiiiiinns
Bästa pappa har gjort var att lära mig köra bil när jag var femton, rebell till pappa.
Min pappa var med om en olycka, vintern -95 tror jag. Någon körde in i honom så att hans bil föll ner för en ravin och fastnade med snö upp till bröstkorgen. det blev mörkt. När det hade gått 6 eller 8 timmar var det någon som hittade honom och larmade.
Han bröt ryggen och låg på sjukhus i sisådär ett år innan han kunde komma hem. Han hade två alternativ: antingen sitta och tycka synd om sig själv eller göra det bästa av situationen, han valde det andra alternativet.
Nu kan han precis ALLT. Han har blivit utsedd till världens bästa rullstolsinnebandyspelare och varit med i det svenska landslaget. Han slutade med innebandyn för att det inte var tillräckligt med motstånd, nu är han tränare istället. För ett tag sedan började han spela kälkhockey istället dvs ishockey fast för folk som inte kan gå. Nu är han lagkapten för det svenska landslaget och reser över hela världen. Han ska till Italien nästa vecka och går det bra för dom där, kommer han att vara med i paralympics i sochi 2014.
Han tränar minst 2ggr varje dag, jobbar som projektledare i 2 kommuner, driver ett eget företag, är föreläsare, konsult, politiker osv. Han hoppar på nya projekt helatiden.
Han har aldrig hindrat mig när det är något som jag vill göra, tvärt om han tycker att jag ska göra allt jag vill medans jag har möjlighet så länge det inte är något helidiotiskt och livsfarligt.
Jag får jävligt dåligt samvete. Jag betalar inga räkningar, har i princip eget boende, han köper alltid hem massa käk innan han drar iväg, kör mig till och från tatueringsstudion, betalar tatueringar ibland osv osv.
Han resonerar som så att varför ska jag betala för sånt när han ändå har möjlighet? Han vill att jag ska lägga mina pengar på roliga saker istället.
Han är mer som en bror än en pappa, jag har aldrig tråkigt när jag är med honom. Han är den som är bäst på att muntra upp mig när jag är ledsen.
Utan honom skulle jag bokstavligt talat dö. Har ingen kontakt med några släktingar längre, inte ens min mamma så aa utan honom har jag ingenting kvar.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet