Den nya officiella dikttråden.

Demonernas skrik,
Jag får panik.
Ångestens gift
Pulserar i min
Kropp,
Snart så försvinner
Mitt hopp för gott.

Nattens mörker omsluter mig,
Döden är nära,
Natten blir röd.

Är slutet nära?
Kanske,
Kanske inte.

Det återstår att se.

Citat från sleepyhead

Kan inget annat göra,
när ingen kan se eller höra.
Jag låter det rinna,
jag låter det brinna.
Paniken växer och
ångesten sprider sig.

Jag ska simma i ett hav av döda själar.

Gav mig på att skriva en whiny dikt idag...tycker den är ganska decent, för att vara helt ärlig så baxade jag två lines från...någon. Men men.


The turbulent retreat:

Words plunging off the page
dead on arrival.

A worn out fool
and his idiot scrolls,
brimming
with stupid waste of heart.

Stranded
from his sensory addictions.
Aching
for principal inspiration.
Rejected
by circumstance.

Walls
razor sharp,
slowly closing in (<klichaaaaa!)
digging
into the flesh.

He torches
the empty canvas
and the dead tree
that cries in the night.

Withdrawals
to the place
that nobody found.

^Det där är väl bara meningar med radbyten? Såg lite prosa ut

ont; här är en krigsdikt som jag tycker om:

I knew a simple soldier boy
Who grinned at life in empty joy,
Slept soundly through the lonesome dark,
And whistled early with the lark.

In winter trenches, cowed and glum,
With crumps and lice and lack of rum,
He put a bullet through his brain.
No one spoke of him again.

You smug-faced crowds with kindling eye
Who cheer when soldier lads march by,
Sneak home and pray you'll never know
The hell where youth and laughter go.

Som en sommarbris kommer jag in i ditt liv
förstående, omtänksam och varm
lyssnar på dig när du spiller ut ditt liv.
Vill ditt bästa.
Som den första sommarbrisen på länge,
förälskar du dig i mig.
Ovetandes, blind och naiv
om mina sanna avsikter.
När jag förvandlas till dina mardrömmar
vill du inte se, du vill inte förstå.
Det enda du vill se är sommarbrisen som tog emot dig
med öppna armar.
Men det är inte mitt riktiga jag.
Besviken, förbannad, sårad
ger du mig den kalla handen.
Jag ler och medger förlust direkt
- Du.
Ett medel jag använde för att få känna
en förfalskad närhet
som bara en sommarbris kan få
något en vinterstorm som jag,
aldrig kommer få innerligen känna.

livet är som kräm
kräm är gott

tyckte du om min dikt matte

ont: idag drack jag saft
d ville jag berätta för horskaft

Jag försvann

Blodet rann det rann,
ner i avloppet det rann
det rann.
Ända fram tills det försvann
försvann.
I avloppet det försvann försvann.

Ångesten rann det rann,
ner i avloppet det försvann
försvann.

Kroppen sakta dog den dog,
se nu hur jag försvann, försvann.
Ner i avloppet jag rann jag rann.

Alla problem jag slapp..

Nacke.

Med nacken böjd som ett vinterträd
täckt av snö och is
och ben som är mjuka och veka
På en plats kaotisk och avskyvärd
På alla sätt och vis
alla intryck förvridna och bleka

Snubblar mot en vägg där nån byggt en dörr
lämnar därmed kalaset
en spegel på väggen därinne
hoppas att få se nån jag har sett förr
på andra sidan glaset
men ansiktet finns inte i mitt minne

Jag skriker åt den läbbiga figuren
vem är du och vad gör du här?!
Kan jag verkligen ha oturen
att det är jag som ser ut så där
med nacken böjd som ett vinterträd
täckt av snö och is
och utan riktig koll på vart jag är

Mitt fall är mitt kall,
Jag är den röde,
Som även kallas
Den döde.

Bödeln är mitt namn,
Mitt mål ror alltid i hamn.
Dödens kall är en rofylld famn.

Bödeln omfamnar alltid döden.

Citat från Anatomi:

Byter från det ena sociala medlet till det andra
drömmer in mig i bilder och upplevelser
- klippa och klistra
och klagar på att de inte är mina.
För trött och lat och rädd
för att våga
jag är inte människan med vilja
jag är inte människan som lever
jag är människan som arbetar för att leva
fantiserar mig bort i främlingar som har släppt taget
avundas deras njutning och erfarenheter
det är helt acceptabelt
jag har snabbmat och tv
jag är lagom
Jag är "nöjd".

10 minuter låtsas vara romantisk/lord byron (H)

she speaks like a man and she offers her hand
with voice of molasses she offers her hand
i lay where i lay: in her lap, in my lair
and without hesitation: my lips on her hand

we will wake in the morning, my chest and her back
i will whisper my words in her ear, to her back
they will melt into pores and mend any crack;
we will wake at the same time, my sighs and her back

we're spread thin with bobby pins, our bodies aligned
and time chokes on hours when our bodies are aligned
breaths melt into sighs and build a nest in her spine;
time sighs at the same time, our bodies aligned

med höstlöv som färg
plötsligt redo för alla att byta skepnad.
Ingen blind man får se snö falla,
men känna kyla.