Den nya officiella dikttråden.

Hur ska jag kunna göra rätt, när du ignorerar mig på alla sätt
Jag vet inte ens vad jag gjort fel, är det kanske så att du är för trasig och försöker att bli hel?

Visste du, att mellan fyra ögon
finns det knappast nåt som är sant?

Vi hade våra sekunder
Men det kanske aldrig blir likadant

Och visste du, att du kom ganska nära
Att du kom tätt intill?
Du gav mig hopp och kärlek
men jag räckte väl inte till

Jag kan inte undgå att uppleva allt ångestfullt
Sedan du slutade höra av dig blev mitt liv tumult

Vi trivdes och hade fina stunder ihop
och allt du lämnade efter dig blev till en djup grop

Är det för att jag inte är monogam?
Är det för att jag inte är en tillräckligt anständig dam?
Jag vet inte vad det är jag gjort
jag önskar att jag kunde få svar från dig fort

Allt jag ville var att förstå
hur detta kunde bli så

Betydde jag inget för dig?
Jag vågar inte ens fråga,
för jag tror att svaret blir nej

Allt jag ville var att få en chans
men jag visste att en sådan inte fanns

Var det något jag hade gjort?
Jag är fortfarande förkrossad,
för jag vet att det måste röra sig om något stort

Alla frågor, och inget svar jag kan hitta
Men jag förstår nu att för dig lär det säkert kvitta


För ett tag var du mitt allt
är det därför allt nu känns så kallt?

Jag kan inte räkna hur många gånger jag tänkt på dig
Jag kan inte räkna hur många gånger jag frågat mig om jag på något sätt har sårat dig
Jag kan inte räkna hur många gånger jag fått hjärtklappningar varje gång bussen åkt förbi hållplatsen där du bor
Och jag kan heller inte räkna hur många gånger jag önskat att du aldrig for
Från mig
Är det kanske bara jag som gör detta till en jättestor grej?

Jag saknar alla nätter vi delat
Alla kyssar, all kärlek som nu blott är förlegat

Din deo finns kvar här hos mig, du glömde den sist du var här
När jag nämnde det sa du att du har en till, att det var okej
Betyder det att du inte tänkte hämta den, att du redan då hade bestämt dig?
Bestämt dig för att lämna mig?


Ovetskapen om varför du skyr mig tär inifrån
Från första stunden gav jag dig kärlek
Och allt jag kan göra är att gripa efter halmstrån


Jag förstår om du inte mår särskilt bra
och jag förstår om du inte vill ha kontakt
Det enda jag vill är att få ett svar
Jag hoppas du vet att för mig är du så dyrbar...


Du lämnade efter dig ett stort tomrum
Du med dina vackra tatueringar och spruckna septum

Och allt jag kan göra är att riva ett sår

du är den enda som inte dömer mig
för mina snedsteg
eller för mitt behov
av långärmade tröjor
så fort jag hör din röst
rodnar mitt hjärta
och jag vill skratta
i din famn är jag hemma
och jag känner mig mer trygg
än jag någonsin gjort
när jag är ensam.

jag har levt i tjugoett år

sett 8 000 döende solar

ändå inte tagit mig

längre än hit


//


tre ord
allt du behöver rista
är tre ord

på din älskares rygg


//


du sade vår första natt,
att ditt palats
ditt tempel av ben
var ingen plats
för mig
att väva min drömmar i

253 dagar senare
förstod jag vad du menade


//


jag är din bro,
lägger mig på rygg


över darrande nätter


se mig svikta,
känn mig upplösas



jag är din,
bara din


att våldta


//


vi dansade
i besöksrummet
på st.lars sjukhus

get me away from here, i'm dying

rösterna ekade
genom den kala korridoren
vandrade hon
mot undergången

get me away from here, i'm dying

på repeat


//


mellan två fingrar rullade han himlen
smulade ner solskenet

i deras längtande kroppar


//


jag är pojken som aldrig stannade
jag är pojken som sträckte sig efter himlen

och brände sig på solen


//


jag lovar, en dag
ska jag tömma havet på sitt vatten

jag lovar, en dag
ska jag släcka solen med min törst

vänta bara


//


genom mörkret
behöll trots allt

dina ögon
dess färg

på andra sidan
lekte solen i gräset


//


baby

du är sunshine i mitt blod
du är

69 love songs på repeat

du är


//


det tog sin tid
men äntligen är jag här
nu
ska jag
bara
ta mig
härifrån


//


jag självmordsleker
framför badrumsspegeln
och onanerar till reflektionen

tänker att jag är snygg,
så förbannat snygg

i martyrrollen


//


det var det ofrånkomliga slutet,
sånt där
som bara inträffar på film,

slutet
på en resa;

början på en ny


och så för sista gången
strök du med dina fingrar
genom mitt hår

innan du klev på bussen

och jag stod kvar, såg dig försvinna
inväntade eftertexterna,

slutet

som aldrig kom


//


hon känner inte mig
i hennes ögon är jag någon annan,

någon vacker

och hon vet det inte än
men jag vet, tro mig



jag känner mig


//


jag lämnade mina drömmar
på en utsliten kudde

upptäckte stilla havet


//


elden somnmade
kvar fanns bara askan

framtiden som brann ner,

platserna

vi aldrig nådde


//


han bytte alkoholism
mot raklbladsröda handleder
en slags kärlek

han aldrig kom ifrån


//


jag ser
lägenhetsfönster, små nyckelhål
till andras liv

jag önskar
jag var någon annan

jag önskar
jag var mer som en kvinna


//


bakom mina ögonlock
viskade hennes löften

bar mig

hela vägen hem


//


din hud var fortfarande mjuk
när vi vaknade
talade radion om krig
och tjugotre döda kroppar

din röst var fortfarande hård
nästan relaterbar
att det finns platser där borta
utan dig
utan mig

det är svårt att greppa


//

bortom hustaken

brände den nya dagen

lockade ut människorna

till vårens slakt


//


eyes wide shut rullar på teven

jag är inne på depressionens

tjugosjätte dag


//


jag knöt natten till din kropp
lämnade ett stjärnfall
i din ena pupill


//


jag minns mig själv
pojken som drömde om närhet
tiden
då ensamheten bara var ett berg
jag skulle bestiga

ingenting mer

jag minns mig själv
minns ambitionerna
minns hur jag knöt världen i min hand
minns en älskande människa
minns mig själv

jag minns mig själv ikväll
räds
att jag aldrig

kommer ta mig tillbaka


//


det blå stänket i hennes ögon
det sista jag älskade

skiftade långsamt färg

brann röda
likt de flammande lågorna

i den gnistrande snön


//


när du var liten
flög du över människorna
likt en ängel
som
aldrig stannade

nu kryper du under dem
i ruinerna du rest
under din hud

krälar efter någonting annat
en kick

man inte dör av


//


mina knogar värker
över ett blankt pappersark
jag flätar natten
i en dikt

gör vad jag kan
för att kompensera frånvaron
av dig

mig

allt jag var


och jag trycker mig mot rutan
när bilderna
på oss passerar


de blir suddigare nu, vännen
man kan knappt

urskilja oss längre

Jag sitter här i mitt egenhändigt byggda fängelse.
Min kreativitet tycks ha flytt genom en av sprickorna i väggen.
Så jag stannar här.

Förgör alla dessa dårar i mitt huvud, jag känner inte igen mina kalla kårar, vilka är alla dessa jag sårar?
Det måste finnas någonting jag har lärt mig under alla dessa vårar
en tanke som säger mig vad jag begär från människorna jag bedårar
söker efter det logiska, simpelhet, men tankarna försvårar, hånar
ler och skrattar, visualiserar ansiktets många ansikten.
introducerar mig kärleksscenarion, från lust till förödelse under samma ögonlek.
Jag är gjord för svek, likgiltighet, jag är bränslet och tändstickan i din väderlek.

En knuff räcker för mig
jag stapplar framåt på ostadiga ben
så van vid att sitta ner och inte bry mig mer
jag är en trasdocka ihoplappad av välkomnad kärlek
små plåster gjorda av vänners omtanke.

Det är de här små plåstrena som får såna som mig
att vilja ställa sig upp igen.

En varm snöbollseffekt
som tas lätt för givet av vissa
men som kan rädda såna
som dig och mig.

Nu är det min tur att hjälpa att hjälpa dig
att förstå hur fin du är
jag lappar ihop dig med varma plåster
på din iskalla ben
omfamnar dig med en bortglömd kärlek
och tre oförglömliga ord.

I found to contemplate my departure date in my understanding of why a is to b as b is to c and why it all hasn't yet ceased to be.

Skriver haiku
det borde alla göra
fantastisk diktform

(hahahha så himla svart och svår sjutton år över denna :///)

Blå var din favoritfärg
Blå var dina ögon
Blå var himlen när vi kysstes första gången

Så därför förstår jag ej,
när du lämnade mig,
hur hela min själ kunde färgas

Svart

Ska skicka denna till alla mina vänner när jag fyller år B^)

17 somrar har nu passerat
Och med klass, har hon agerat
Hon får en önskan, hennes dag är nu här
Var det en öl eller två, hon ville ha kär?
Hon var ack kräsen, med vilken sort
Inte ville hon, att du pengar skulle slänga bort
Nån åbro eller elk blir inte av!
Släng ditt skräp, i de djupaste hav!
Lite fin kan man va, och offra en pluring
Stå emot normer, va ingen fuling!
Mina nära och kära, låt mig er tro
På livets båt, ska jag mot kärlek er ro

ps. visst går det att fatta vad jag vill få ut med denna???

jag viskar ditt lilla namn
skulpterat med lera
och broderat enligt din egen mall

men "vad tänker Du på?"
läppar, kinder, din lilla hals
en perfekt form för min ena hand
du är farlig och du finns mer än Gud
och du frågar på
som om jag vore Pluto
så jag svarar ensamt skrivet

"Det är lätt att endast vänta,
som om himlen inte finns än
utanför våra sinnen,
i väntan på ingen."

Himmelen och jorden, det som skiljer oss åt
Här nere är det tunga steg med blicken ned/
Du lämna oss för tidigt, vi var bara småbarn
Jag försöker vara stark men du lämna mig sårbar/
Jag såg bilden på oss, en resa tillbak
Minnen inom mig, hur vi lekte som barn/
Väntar du vid grinden?
Jag kommer snart jag lovar att jag springer!
/Get some rest, pnl!

en del från något längre;


Inget jag säger känns riktigt på riktigt, tänker

"vill hitta mig själv"

så jag söker genom öde mark,

problemet är att jag

har blivit så himla liten

att varje centimeter är för stor.

I en annan dimension
var jag en sjöko i rymden
med en viss vision
och det man kallar ambition
gentemot det motsatta
som du ej kan fatta
Mitt namn var motsols
och jag var ansiktslös
fabulös, glamorös och ansvarslös
en kopiös, pretentiös, magdansös
därav
ogenerös, promiskuös, och hemlös
det var ungefär som det jag är i denna dimension
men där var jag åtminstone en sjöko