Den nya officiella dikttråden.
En egen tolkning av Do not Stand at my Grave and Weep, lite tankar om döden.
Du fruktar min ruttna kropp
och blundar, vrålar, i sorgen
Jag virvlar som avgasrök,
störtdyker ned i din strupe
och luften tas ur dig.
Känner du mig nu?
Jag kraschar in i ditt hjärtas hål,
slår sönder väggarna
och trasar sönder dina tårar.
Sluta aldrig känna mig.
Väcker dig ur mardrömmar om natten,
tar dig i kragen
och du spyr upp mig på dina händer.
Sedan omsluter jag dig igen,
med värme, med satinsnö, med melodiregn.
Det är du, och endast du,
som gräven tomrummen i ditt hjärta.
Så kom ihåg mig
som jag vill bli ihågkommen.
^ Helt otroligt fantastisk, wow. Verkligen wow-
ett ivrigt sinne
bakom tomten till ett hem
i flykten bort igen
har jag isolerat mig från dem
ett oförglömligt minne
i doften av nattsvarta krus
med en hand på min axel
viskar du flyg drake flyg
och vi mättas av vindens brus
med höstlöv som färg
plötsligt redo för alla att byta skepnad.
Ingen blind man får se snö falla,
men känna kyla.
Du har varit en del av mina tankar varje dag, varje timme, varje minut och sekund
Du har varit en liten del av mitt hjärta ett tag nu
Men nu, nu är det över mina tankar har gått vidare
Mitt hjärta forsätter att slå utan dig, utan dina ord, utan din närhet
Jag är glad att detta hände, ditt sned steg
Jag visste vad du ville hela tiden
Men jag hade hopp, hopp om att du skulle inse vem jag var
Jag kan vara besviken på dig eftersom du gav mig falska förhoppningar
Dina ord betydde ingenting
Dom var som luft för dig, men inte för mig
Dom berörde mitt innersta och jag trodde på dom
Men nu har jag gått vidare, du får ingen andra chans
Du var inte han med det stora H.t i mitt liv, det finns en annan där ute som är det nu
Gång på gång
Gång på gång så faller jag,
Gång på gång flyr jag ifrån verkligheten.
Gång på gång ropar jag på hjälp,
Gång på gång så är det ingen som lyssnar.
Gång på gång blir jag lämnad ensam kvar.
Gång på gång skadar jag mig.
Gång på gång dämpar jag allt.
Gång på gång så dör jag, tillslut är jag borta..
There once was a man who loved a girl very much
Her silken soft hands gave the sweetest of touch
With roses he covered all of her bed
Then all of a sudden he cut off her head
Nått jag skrev för ett par år sedan, har jag för mig:
I hold the power of the Sun in my hand.
But due to the circumstance, I doubt you'd understand.
And I apologize beforehand, if You think I am rude.
It was never my intention to intrude.
Yet the walls you built were simply made out of glass.
The ones about money, power and social class.
Your world has shattered, it's reduced to dust.
Occupying your throne is nothing but rust.
Covered in tears, you look up above.
The one thing that caused this was nothing but love.
en dag föll jag ner i mörkrets håla
i mörkrets håla fanns d ingen cola
där skulle jag få stanna
me en pung ritad i min panna
sen en dag kom saruman
han sa "fyfan :P"
Citat från Bairyhalls
du borde sluta att försöka dig på humor. du är inte så bra på det. kanske finns det någonting annat du kan göra?
Väggarna kryper sakta närmare inuti mig,
demonerna skriker och viskar i mina öron.
Jag faller snabbare, närmre och närmre deras näste.
Som ett meningslöst ting kastas jag mellan
verkligheten och illusionen.
Satyren
Jag flyr från en satyr,
Kämpar från livet i tortyr.
Men när varje dag gryr,
så faller jag, blir yr.
Natten nalkas,
Jag slutar att andas.
Livet är skört
eller är det bara något
jag hört?..
Jag fruktar morgondagens
bravader, hjälp jag får spader!
jag flyr från denna satyr,
Satyren är jag..
Ensam, ensam är jag.
Jag är huvudrollen i min egen film
Folk kommer och går,
de är bara statister i min film
och jag är detsamma i deras.
Demonernas skrik,
Jag får panik.
Ångestens gift
Pulserar i min
Kropp,
Snart så försvinner
Mitt hopp för gott.
Nattens mörker omsluter mig,
Döden är nära,
Natten blir röd.
Är slutet nära?
Kanske,
Kanske inte.
Det återstår att se.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet