Borderline
Citat från DaDooRonRon
Där står ingenting om att personer med borderline inte känner kärlek som andra människor.
Depression och kärlek går inte hand i hand.
Citat från BoneMarrow
Citat från DaDooRonRon
Där står ingenting om att personer med borderline inte känner kärlek som andra människor.
"Det främsta problemet för personer som lider av borderline är deras emotionella instabilitet och svårigheten att reglera sina känslor"
" de är för det mesta allvarligt deprimerade och lider ofta av andra psykiska problem som posttraumatisk stresstörning, social fobi, ätstörningar, tvångssyndrom och panikångest"
1+1= vad?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Borderline
Men det där säger ju ingenting utom just det, att personer med Borderline reagerar oerhört starkt på olika känslor. Förstår inte hur du får det till att dom har svårt att känna kärlek.
---------
Men det där säger ju ingenting utom just det, att personer med Borderline reagerar oerhört starkt på olika känslor. Förstår inte hur du får det till att dom har svårt att känna kärlek.[/i]
som sagt så är det svårt att finna källor från internet då jag inte har utgått från det.
Citat från KNULLDOCKA
Citat från MogligSvamp
Citat från KNULLDOCKA
Citat från MogligSvamp
Hoppas jag inte är otrevlig men borderline verkar ju vara en "skitdiagnos"? Bipolära t.ex. har ju ändå maniska perioder, är kreativa osv... Vissa anser det väger upp allt det dåliga.
Men borderline, finns det ens några "plus" som tillkommer? ._.
det finns aldrig några plus med att vara sjuk?
Hört från ADHD-personer att de älskar sin ADHD (fast det självklart finns jobbiga stunder, det är trots allt en sjukdom), från bipolära att de maniska och kreativa perioderna väger över de nedstämda osv... Med borderline verkar det ju dock bara vara jobbiga grejer som ingår.
ingen vill vara sjuk för det finns ingenting bra med det, det finns ingen som tänker "fett nice det skulle va att vara schizofren :P". det är snarare så att när man är sjuk försöker man hitta de bra sidorna av det för att kunna hantera det.
f.ö kan man knappast välja sin sjukdom, så ärligt talat förstår jag inte alls hur din kommentar är relevant till något alls.
Tror du missuppfattade det jag skrev.
Nej, självklart äre nog ingen som tänker "woho schizofreni jippie!!", men poängen var att med vissa diagnoser finns det positiva sidor, som de jag redan nämnt. Frågan var om det fanns några sk fördelar/plus med borderline?
Jag sa aldrig att man väljer sjukdom, så ärligt talat förstår jag inte alls hur det var relevant på något sätt.
Citat från MogligSvamp
Citat från KNULLDOCKA
Citat från MogligSvamp
Citat från KNULLDOCKA
Citat från MogligSvamp
Hoppas jag inte är otrevlig men borderline verkar ju vara en "skitdiagnos"? Bipolära t.ex. har ju ändå maniska perioder, är kreativa osv... Vissa anser det väger upp allt det dåliga.
Men borderline, finns det ens några "plus" som tillkommer? ._.
det finns aldrig några plus med att vara sjuk?
Hört från ADHD-personer att de älskar sin ADHD (fast det självklart finns jobbiga stunder, det är trots allt en sjukdom), från bipolära att de maniska och kreativa perioderna väger över de nedstämda osv... Med borderline verkar det ju dock bara vara jobbiga grejer som ingår.
ingen vill vara sjuk för det finns ingenting bra med det, det finns ingen som tänker "fett nice det skulle va att vara schizofren :P". det är snarare så att när man är sjuk försöker man hitta de bra sidorna av det för att kunna hantera det.
f.ö kan man knappast välja sin sjukdom, så ärligt talat förstår jag inte alls hur din kommentar är relevant till något alls.
Tror du missuppfattade det jag skrev.
Nej, självklart äre nog ingen som tänker "woho schizofreni jippie!!", men poängen var att med vissa diagnoser finns det positiva sidor, som de jag redan nämnt. Frågan var om det fanns några sk fördelar/plus med borderline?
Jag sa aldrig att man väljer sjukdom, så ärligt talat förstår jag inte alls hur det var relevant på något sätt.
jaja.
det sägs ju att kreativitet föds ur psykoser, så det kan väl vara det plusset du är ute efter?
^ ja, något sånt. Tack!
Får man psykos av borderline...?
Min bror har det, Han mår extremt dåligt. Han har gjort.. extrema saker. Glad att han fortfarande lever.
Citat från MogligSvamp
^ ja, något sånt. Tack!
Får man psykos av borderline...?
vissa får
Okejs. Känner att jag måste läsa på lite...
Citat från GubbKirk
Citat från BoneMarrow
Citat från DaDooRonRon
Där står ingenting om att personer med borderline inte känner kärlek som andra människor.
"Det främsta problemet för personer som lider av borderline är deras emotionella instabilitet och svårigheten att reglera sina känslor"
" de är för det mesta allvarligt deprimerade och lider ofta av andra psykiska problem som posttraumatisk stresstörning, social fobi, ätstörningar, tvångssyndrom och panikångest"
1+1= vad?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Borderline
Men det där säger ju ingenting utom just det, att personer med Borderline reagerar oerhört starkt på olika känslor. Förstår inte hur du får det till att dom har svårt att känna kärlek.
Det är precis som du säger. Man känner otroligt starkt när det väl gäller, och de känslorna försvinner inte lätt.
Kärlek t ex, blir mer som ett beroende.
Jag har borderline, och enligt mig är det jobbigast med det den kroniska tomhetskänslan jag hela tiden bär med mig. Jag får liksom inte ut någonting av att göra saker, jag är så gott som alltid uttråkad. Enda gången jag känner mig levande är under alkoholpåverkan, så detta har lett till ett alkoholmissbruk (har suttit på olika behandlingshem sedan jag var 18).
Ingenting har blivit bättre, jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera mina känslor och tankar, tomheten eller självmordstankarna och tbh känner jag mig jävligt modfälld.
Har antagligen borderline. Går varje dag och kämpar emot hat och konflikter inom mig. Jag upplevs som manipulativ och en jävla bitch osv som bara skadar de som älskar mig. Jag har svårt för relationer. Är sjukt impulsiv och får blackouter. Gör saker utan att tänka på det. Jag kan hur snabbt som helst gå från glad till arg/ledsen osv. Men samma med när jag haft en blackout och haft en ångestattack, direkt efter ler jag och mår bra. Jag har försökt ta avstånd från de jag älskar. Mina vänner, familj och pojkvän. Ena stunden vill jag verkligen det. Men det är också en del av mig som inte vill och det blir alltid att jag inte vet alls vad jag vill, att jag bara lyssnar på vad andra tycker att jag ska göra. Alla missförstår mig och tror att jag är sån här medvetet :( Jag vill bara kunna leva som en normal människa, kunna behandla andra så som dom förtjänar. Och den dagen jag verkligen kan ta ett eget beslut och veta vad jag vill, och håller kvar vid det, den dagen kommer vara stor. Men jag tror jag redan lyckats med det nu. Jag tror verkligen det.
gå dbt, du lär tycka det är skit, men kan hjälpa en senare i livet har jag märkt. Skaffa dig en bra psykolog, får du en du inte tycker om har du rätt att byta. Om du vill bli "frisk" eller ja iaf kunna hantera dagarna någorlunda hoppas jag du vet det inte går på några månader utan år.
tja det var väl mina tips till dig.
Förmodligen har jag skiten, eller bipolaritet. Men men, det får en utredning visa istället. Onödigt att diagnostisera sig själv, för att det går att inbilla sig symptom man egentligen inte har. Men flera års (började be om hjälp i 14-15 års åldern) samtalskontakter, medicinering, inläggningar, missbruk, självdestruktivitet och behandling tyder nog på att jag har någon form av diagnos. Sen att 95% av alla kriterier stämmer in på mig gör inte saken roligare...
Eller är det verkligheten som jagar mig? den meningslösa känslan, hopplösheten och dödsångesten över sin existens och allt annat som infunnit sig sedan man har minne utav sin existens... tur att medicinering hjälper, även samtal med många kan hjälpa en hel del om man tar det seriöst.
Men lite mediciner håller mig fungerande, till viss del. Självmedicinerat med cannabis i något år förr, och det är ju inte kul att behöva göra det för att inte bryta ihop nonstop - man känner sig dum/avstängd och på så sätt blir man glad. Sen att det är olagligt, försämrar den kognitiva förmågan en del vid bredare missbruk så funkar det inte i längden. Ändå jobbigt att behöva vara beroende av mediciner, men sen så består hela livet av olika beroenden - kontrollera dem och låt inte dem kontrollera dig; gäller allt inkl dataspel/porr.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet