Borderline
Jag har oxå Borderline
Väntar på DBT dock =)
Ni som har, vad går ni på för mediciner?
Är det någon mening i nuläget att nämna för min psykolog att jag vill göra en utredning för borderline?
Eller ska jag leva med skiten och vänta tills jag har fyllt 18? Är nästan ett år till dess, och jag vill givetvis få lämplig behandling så snart som möjligt, eftersom symptomen är så pass jobbiga att de påverkar allt jag gör.
Är så jävla trött på att jämt vara instabil och såra alla som kommer mig nära.
Citat från Marelia
Be om en utredning! Tror inte det är så stor skillnad på att ha borderline och vara över 18 och vara _diagnostiserad_ med det. Du kommer få hjälp oavsett.
Tack för svaret! Får se om jag lyckas klämma in det bland allt annat jag hade tänkt ta upp på måndag...
Alltså, jag började skada mig när jag var 10 år, har och haft jätte problem med impulskontroller, jag har tog nästan livet av mig 2 gånger (var väldigt väldigt nära), väldiga problem med panik/ångest attacker, även tvångstankar/handlingar, social fobi i perioder, har i perioder väldigt lätt för att tappa kontrollen fullständigt och får oftast då extrema panik attacker med psykosdrag, ständig tomhetskänsla i bröstet, extremt självdestruktiv (har dock just nu en bättre period) , utsatt mig själv för dåliga relationer ihop med andra med mening, har känslan utav att jag sårar andra och gör folk illa hela tiden speciellt om jag liksom släpper in dem i mitt liv, känner mig oavsett hur mycket någon säger hur vacker jag är eller hur mycket de älskar mig så känner jag mig helt värdelös och att jag inte betyder nånting för någon, jag kan veta att jag är älskad tex av min bästa vän eller en familjemedlem men jag kan inte känna det eller förstå det, jag är oerhört rädd för att någon som jag väl släppt innanför mina murar att de ska försvinna eller att det "ska komma på" hur värdelös och vidrig jag är och att de ska lämna mig, galen separationsångest, och ungefär hela tiden emotionellt instabil samt är tvungen att käka 3 olika antidepp varje dag för att ens fungera som människa .
(ursäktar för galet lång mening.)
Jag har gjort 2 enkla "bas" utredningar på en special avdelning på bup (där jag har behandlats i ungefär 4 år nu) där de båda gångerna kom fram till att jag skulle göra en vidare utredning och olika intelligens tester. Och ska göra en sån utredning igen, som påbörjas nästa vecka.
Jag har läst en del om just borderline och jag känner igen mig så väldigt mycket i alla dragen osv. Jag har gått i flera år faktiskt och trott att det kan va det jag faktiskt lider utav. Och nu tror jag det åter igen. Men min mamma (som har hjälpt mig under hela min resa och stöttat mig) tror inte att det är det jag har och inte min psykläkare heller. Men när jag läser om det, eller om någon berättar om själva sjukdomen så känns det som om någon annan berättar om mig, om hur jag känner mig och om hur jag ser på världen osv. Jag känner mig så sjukt träffad. Jag vet att det inte är en diagnos man "vill ha", och det vill jag inte. Är det nåt jag vill så är det att slippa den här skiten. Men jag känner att om jag kanske får reda på vad det är som spökar i mig, så kan jag ju lära mig att hantera det bättre och medicinera för det så jag kan vara lite mer människa och slippa att ständigt kånka på detta.
Så att jag kan förstå mig själv och varför jag fungerar som jag gör.Jag vill bara veta vad det är, för jag vet att det är nåt. Och jag har pratat med andra, och läst olika självtester (vilket man inte alltid ska lita på, I know) så stämmer det in så bra.
Min text är säkert helt bananas, men jag vet inte hur jag ska få min mamma att lyssna på mig när jag väl pratar om vilken diagnos jag faktiskt kan ha. Min läkare har bara sagt att jag har olika personlighetsstörningar. Men inte något mer specifikt.
Jag vet att ingen kan bara säga till mig sådär att "Åh du lider utav blablabla", och jag vet egentligen inte varför jag skriver detta här men ah. Vet inte riktigt vad jag ska göra just nu. Vill bara få för en gångs skull, få känna att jag mår bra.
Jag frågade mitt ex om han trodde att jag hade borderline och skickade punkterna som krävs för denna "sjukdom". Han sa att jag stämde in på alla punkter förutom 1-2. Andra uppfattar mig dock som en kontrollerad, glad person med lugnt sinne men ändå äventyrlig. Hade jag frågade en vän hade denna förmodligen sagt att jag enbart stämde in på en punkt.
Bara jag som känner mig extremt löjlig när man "reagerar på småsaker"? Det snackas ju om att man inte ska döma sig själv, validering/bekräftning osv. Men när man blir ledsen för något "litet" som ändå känns så stort blir man bara arg på sig själv. Åh ångest...
Validera känslan, men agera inte ut. Låt den försvinna av sig själv.
Vad äter ni för mediciner mot Borderline? :( Jag har BPD som huvuddiagnos men är också bipolär typ 2 och djupt deprimerad. Känner mig övermedicinerad, därför jag frågar...
Lamotrigin, 300 mg.
Jag fick lamotrigin 300 mg och fluoxetin 20 mg tror jag, slutade med medicin för ett år sedan dock.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet