Borderline
Citat från Kneko
Vart är det bästa stället att vända sig till om man vill utreda sig? Jag vände mig till vårdcentralen och fick någon kontakt att snacka med. Gick till henne under en ganska lång tid, men hon "vägrade" utreda mig för borderline, trots att det var det jag ville. Jag är sådär 110% säker på att jag har borderline då allt tyder på det, men de tar mig inte seriös för att jag är för "ung" enligt dem.
Så.. vart ska man vända sig?
Jag förstår mycket väl att det tar tid att få utredning osv, men det var bara fånigt hur de undvek det. Som att de inte trodde på mig. Sveriges sjukvård, framför allt när det gäller psykiska saker, är skrämmande dåligt.
Haha jag hade tagit överdos, överlevde(.....) och hamna på psyket efter. Där satt jag i två veckor sammanlagt. Fick kontakt med en psykolog under tiden som utredde mig.
Dom kanske anser att du ändå är fungerande i vardagen? Eller så är det som alltid med vården - lata som in i helvete. Stå på dig, men gör för fan inget dumt! Sen en annan anledning till att de inte vill utreda dig för borderline kan vara att du inte varit sån så länge, att ditt mående och sätt att hantera situationer osv är nyare.. I regel så "uppkommer" det ju i tidig vuxenålder. Men jag vet inte om jag tror på det, har själv varit så här så länge jag kan minnas, men kanske inte lika extrem.
Det började med bipolaritet. Nu har jag fått diagnosen borderline, och vad jag vet beror det inte på "våldtäkt eller pedofil"?
Jag tycker att du borde söka upp information om ämnet innan du börjar hålla på och säga att folk med borderline är missbrukare eller skadar folk i omgivningen, och allt annat skit du har kommit upp med här.
Jag har perioder då jag mår skit, och jag har perioder då jag inte litar på någon. Inte ens min pojkvän.
Men vad jag vet så är jag inte missbrukare av någonting, inte mer än någon annan.
Och skadar folk?
Det skulle vara att jag slår handen i en vägg, och på så sätt skadar väggen. Höm.
DaBiatch96: Det är nästan som att man måste försöka ta livet av sig för att bli tagen seriös av svensk sjukvård. Kind of sick.
Om de anser att jag "fungerar i vardagen" så är det ju lite som att dom säger "Men du kan må dåligt och förlora vänner på grund utav ditt sätt att inte kunna hantera dina känslor, du kan ju ändå leva liksom. =) Då är det helt ok!!!!!!"
Kneko: Sån är vården... Bup sa också nämligen att orsaken till att jag inte klarade av vardagen var relationen mellan mig och mamma och skickade oss bara till en psykolog. När jag upprepade gånger skadat mig själv (redan som 4-5 år) och försökt ta livet av mig. Dom är lata, så är det bara. Psyk försöker skjuta över ansvaret till Soc och så står soc och vet inte alls hur dom ska kunna hjälpa till.
Citat från DaBiatch96
men du pratar bullshit, du går hos bup och de tar inte din borderline lika allvarligt då antagligen för att du är så pass ung.
Kneko: ring din närmaste psykiatriska öppenvårdsmottagning för vuxna så borde du få hjälp ungefär direkt.
Diskmaskin: Beror väl på vart man befinner sig också?! Bup i skövde är för det mesta skit, för örebro tog det inte mer än några månader innan jag fick diagnos. All i wanted to say
Spenderade fem timmar på att vara jätteledsen över att mina vänner inte hört av sig (vi hade bestämt att de skulle höra av sig när de varit på ICA), sedan startar jag mobilen och har fått SMS.
Känner mig så töntig och lättad, samtidigt.
Så fort min kille gör något annat än han först sagt förändras jag totalt.. Försöker stöta bort honom och mår allmänt dåligt. Jag kan inte heller anklaga honom för något direkt allvarligt och har ingen anledning.. Men känslorna inom mig sstiger. Jag har gjort slut för många gånger men ändå finns han ju alltid kvar. Jag har försökt att få honom att dra och skita i mig, bara tänka på sig själv så att han mår bra. Men han tjatar bara om att det han mår bra av är att vara med mig. Att han vill leva sitt liv med mig. Och jag vill bara hans bästa för jag älsskar ju honom men samtidigt är jag för svag för att lämna honom och sen hålla mig borta. Att leva med någon som har borderline är nog förjävligt... Men jag blir iaf mer motiverad att få behandling.. Jag vill inte skada någon, jag vill fan bara vara frisk och må bra. Men det går ett tag och sen kommer det jobbiga igen. Jag hoppas man kan ta sig igenom allt och må bra. Men jag vet inte hur bra man egentligen kommer kunna må och vara ändå sen. Någon som gått dbt eller blivit bättre? Går det ens?
nu så måste jag ev göra en utredning för bipolär o borderline, men fattar knappt vad diagnoserna innebär. tycker de är så diffusa
Citat från cpkuk
nu så måste jag ev göra en utredning för bipolär o borderline, men fattar knappt vad diagnoserna innebär. tycker de är så diffusa
google it bara!
Att bli diagnostiserad som en borderline brud är det värsta som har hänt mig.
Citat från Diskmaskin
kan förstå mig på bipolär, men oavsett hur mkt jag läser om borderline så fattar jag inte :/
Citat från cpkuk
Citat från Diskmaskin
kan förstå mig på bipolär, men oavsett hur mkt jag läser om borderline så fattar jag inte :/
Man är en crazy bitch som ingen orkar med i längden. Ungefär så.
^This
Von Hagen, vad i helvete sysslar du med? Du har INGEN som helst aning om vad Borderline är, uppenbarligen.
Borderline är en personlighetsstörning, och är verkligen inte något som man föds med.
Borderline KAN uppstå när en tillförlitlig person i ens uppväxt visar sig att den inte är tillförlitlig.
Om vi t.ex säger att du ser upp till din mamma och hon senare visar att hon inte är en bra mor, t.ex.
Så det du faktiskt har rätt i är att de kan känna sig osäkra på sig själva, och att de kan ha svårt att lita på människor. Även missbruk av olika former förekommer, men ey, vem fan missbrukar inte droger och sex?
Och vad i helvete är ett "psykbryt"?
Jag har själv borderline, samt pluggat psykiatri, och jag känner verkligen inte igen mig i att jag får "psykbryt" eller att jag misshandlar mig själv eller andra.
Gräv ner dig, eller läs på.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet