Berätta om ditt liv.
Frågan är ju om nån ens läser ens det man skriver xD
HAHA, tycker det är bra att folk får skriva av sig men nu verkar folk inte ens försöka vara seriösa.
Great wall of text appears
Niklas Twilling.
Orka skriva en hel uppsats.
Jag heter Sofia och jag bor i Lysekil. Jag har haft både bra och dåliga stunder i mitt liv.
Det var allt. Tack och hej.
Citat från purpur
Citat från FluganBengt
Citat från SuckMeBeautiful
Haha, undra om någon ens läser ala historier?
I do.
Jag läser :) beundrar att ni vågar! Starkt av er! ^^
Jag läser alla, och jag tycker synd om er som har gått igenom så mkt.
Själv har jag bara gått igenom att pappa har slått min mamma och min bror. Fast det varade bara i 1månad :/ Men det SUGER verkligen att höra mamma gråta varje dag....
Bodde i usa 8 år
dom skilde sig
morsan flytta hit
orkar inte skriva D:
Mina problem är små, men de gör ont ändå .. (:
Citat från femsexsexett
Lol, det enda lite intressanta som hänt i mitt liv är väl att mitt hus brann ner till grunden.
Annars har jag väl ungefär samma minnen som de flesta andra i bagaget.
Halv svensk/finsk
Skilda föräldrar
En bror
Ja, :)
Jag skulle dö om mitt hus brann ner till grunden! alla ens grejer </3
Kortfattat då: (i brist på nöje)
Föddes på Lenox Hill Hospital, Manhattan 21 oktober 1990.
Är den första av 2 tvillingar. Min tvillingsyster blev bort adopterad när vi var 3-4 år.
Flyttade till Frankrike när jag var 5 år. Sen till Japan när jag var 6 år.
Bodde i Kanada när jag var 7 år, var då med om en bilolycka och glömde en massa.
Flyttade permanent till Sverige när jag var 8 år efter mina föräldrars skilsmässa.
Hade då inget minne av de senaste 2 åren av mitt liv.
Började tröstäta när jag var 10 år. Fick även en aggressiv styvfar.
Blev väldigt överviktig när jag var 12 år. Hamnade i en depression när jag var 13 år.
Höll på så tills jag blev 16 år då jag lyckades komma ur det, men fick då även anorexi.
Nu är jag 18 år, flyttat ca 20 mil hemifrån, och har väl aldrig riktigt mått bättre.
föddes 94.
farsan stack till finland nån månad innan jag föddes.
bodde med morsan hos mormor och morfar ett år.
morsan hittade ny man som jag ser som min farsa.
fick en bror.
fick en kanin.
kaninen dog.
fick en hund.
fick en bror.
fick en hund.
and here i am.
en bättre barndom kunde jag inte bett om :)
Föddes 94, efter mina förälder vart förlovade i några år.
De skildes och mamma fick vårdnaden, för pappa skulle jobba. Han hade inte mer tid än att träffa mig någon dag varannan vecka. Ibland inte ens det.
När jag blev typ 4-5 ville pappa ha mig mer tid. Jag var där 3 dagar varannan vecka. Men han skulle förstås jobba. Han satt i flera timmar långa möten sent på kvällen. Och jag fick sitta i trapphus och vänta. Ibland upp till 4 timmar.
Min pappa förlovade sig med en kvinna som behandlade mig som skit, men sina egna barn som gudar. Jag var generellt utfrusen av hela familjen. Eva som hon hette, hade 2 barn. Sanna som var 5 år äldre än mig och Fredrik som var 7 år äldre än mig. Fredrik mobbade mig, speciellt mycket när hans kompisar var hemma. Det tog slut mellan dom efter 3-4 år.
Min mamma fick en pojkvän. Han slog min mamma efter hon hade gått ut med vänner, som tydligen inte hade vart kvinnliga, och därför var det inte 'tillåtet'. Det tog slut efter 4 år, och han gjorde en 16åring på smällen 2 veckor efter.
Morfar dog. Söp ihjäl sig.
Min mamma och jag åkte till Thailand vintern 2004. Tsunamin kom och vi sprang för våra liv. Vi såg offer som sveptes med, och skadade människor. Telefonerna funka inte för att näten var fulla. Våra släktingar antog att vi var döda. Men sista dagen fick vi tag på dom. När vi kom hem stod min pappa och väntade. De var den första och ända gången jag har sett honom gråta. Mamma gick terapi, men jag kände inte att jag behövde, fast jag blev tillfrågad.
Pappa träffade världens snällaste kvinna. Anne heter hon och har två söner som är jämngamla med mig. De förlovade sig, och vi bor tillsammans nu.
Min mamma mår bra.. Men hon har inte träffat många killar sen skithögen som slog henne, och sen var det en som var otrogen efter också, men det orkar jag inte ta upp...
Men jag skulle inte ändra någonting på min barndom... Det jag har levt har bidragit till vem jag är idag.
Men OFC är inte min barndom så hemsk.. Inte om man jämför med många andras.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet