Berätta om ditt liv.

Okej, nu vill jag att ni ska berätta en glimt av ert egna liv.
Det finns säkert fullt med spännande historier och annat som ni gärna vill dela med andra?
Nu har ni i alla fall chansen. Så sätt igång! :)

Jag börjar med mitt anyway...


Jag heter Madji och föddes 26/2-93 i Ryssland. Min pappa var ryss och min mamma svensk. De hade varit gifta i 3 år innan de skaffade mig.

När jag var 6 år fick jag en lillasyster, som hette Ira. Och när jag var 7 år flyttade hela familjen till Sverige.
Jag hade väldigt svårt för att passa in... Jag kunde ju i och för sig ganska mycket svenska innan. Med tanke på min mamma och mina morföräldrar som kom och hälsade på ibland när jag var liten.
Jag var mobbad de första åren i Sverige. Varför vet jag inte. De tyckte säkert att jag pratade svenska med en konstig dialekt, sen så tyckte dom att jag var äcklig som var lesbisk... De gillade mina kläder iaf. De brukade lura till sig mina klänningar ibland. Säga att de skulle låna dom, men jag fick aldrig tillbaka dom igen.
De låtsades vara mina vänner, tog mina saker. Ibland så kunde de putta in mig i duschen efter idrotten och ta mina kläder. Kul,. Hade inte ens en handduk.

Men efter ett tag, efter ca 3-4 år så blev det mycket bättre. Jag fick vänner. Dom var så otroligt fina. Skaffade min första flickvän och allting.

Men hemma var det fortfarande problem... Mamma söp jämt, så pappa och jag fick ta hand om lilla Ira.
Men jag var ändå glad. Jag hade mina vänner. Min underbara pappa. Mamma var inte särskilt bråkig, men hon kunde inte ta hand om andra, knappt sig själv längre. Ira växte och visade sig vara ett gulligt litet barn, inte bara en skrik-maskin som gjorde att man inte kunde sova på nätterna. :)

Men den 10 maj 2007 hände någonting så fruktansvärt. Hela familjen hade åkt på semester till Ryssland för att hälsa på gamla släktingar och sånt. Jag var 14 år och min lillasyster var bara 8.
Pappa blev nerskjuten när han skulle ta med mamma på en restaurang. Jag och Ira var hemma hos vår farbror... Tittade på tecknat och spelade kort..
De sa det på nyheterna, sen ringde mamma, hon grät så fruktansvärt i telefonen. Det var den värsta dagen i hela mitt liv!!

Efter begravningen åkte vi hem till Sverige... Jag fick mycket tröst av vänner och bekanta, men på råga på allt så gjorde min flickvän slut mitt i allt elände...
Jag kände inte för att leva längre.. Allt var så mörkt...
Mamma fortsatte att dricka, dricka och dricka. Tills soc kom och hämtade mig och Ira.
De sa att vi inte kunde bo kvar hos mamma, de flyttade henne till ett hem, rehab typ...

Vi hamnade hos en väldigt trevlig familj iaf... Men aldrig skulle jag glömma den dagen då pappa blev mördad och jag och min syster blev tagna från vår älskade stackars mamma.

Vi får hälsa på henne ibland. :)
Jag och syrran har ett bra liv nu, trots alla tragedier.
Vår 'nya' familj har bara en son, han är 21.

Jag saknar pappa något oändligt, men vet att han aldrig kan komma tillbaka.
Men jag tänker alltid vara lolita, alltid försöka vara glad, och alltid se framåt!




Vi har en familj nu, en som är hel. Men bara för att en familj är hel, så kan den inte ersätta vår lilla trasiga.

Jag älskar dom ändå, båda två olika familjer som vi har, och alltid kommer ha. <3
Livet går vidare ... :*

In sovjet russia...


Nej det vore lågt.


Dödsskjutning låter bortom all min fantasi, skulle det hända min familj så hade jag flytt landet.
Min familj består bara utav svek, död, knark och suicidala morbröder.


1990 16 oktober 16.52 föds jag på Södersjukhuset på Södermalm, 51cm lång och 3258gram.
Mina första år blir min familj bästisar med den muslimska famljen Zoujan från Marocko.
Jag och Sami, som är ett ett år äldre blir awesome friends. Vi träffades när vi var två respektive tre.
När jag var ett träffade jag min första polare, Tiffany.
När jag var sju skiljer morsan sig med farsgubben efter 13 år. Mamma är född '64 och pappa '49.
Vi flyttar ihop med morsans jobbarkompis till en sjua på 167kvm, tre våningar radhus, asnajs. Träffar många kompisar.
En sommar när jag är 11 eller 12 åker jag på kollo, morsan hämtar mig vid Centralen och säger att vi har blivit utslängda.
Vi flyttar in till morsans brorsa som bor i en villa på Enskede fältet. Jag hann aldrig säga hej då och jag har aldrig mer sett min vänner från Enskededalen.
Dagen jag fyllde fyra började jag spela fotboll i Stureby SK P90. Vi alla går i samma skola.
Nu börjar killarna från min klass, som/även spelar i laget att stöta ut mig.
Jag byter skola då allt faller samman.
Jag börjar i en skola för kids med issue's, jag hatade att prata om min skola.
Jag går då å sexan till nian där.
I skolan träffar jag Dennis och Linus. Dennis var erkänd nynazist och var bland annat med och slog folk på Pride, syntes ofta på Efterlys.
Linus var ett år äldre än mig. Han var enerverande och kaxig, men vi kom bra överrens.
Linus bjöd in mig till sin värld som bestod utav kokain, våld och en uppenbar känsla för engelskt mode. Ja, en Casual Lifestyle, en fotbollshuligan folkmun.
Jag var ju då Djurgårn och han AIK men det spelade ingen roll. Jag sprang runt och lekte allan ballan då jag visste att jag hade hela AIK's yngsta som back up.. Jag träffade andra likasinnade Djurgårdare.
En dag skulle vi möta gnaget i Hagsätra, 12vs12 man, men dom kom dubbla antalet. Får tag på mig och spöar skiten ur mig. Jag biter sönder tungan och tuppar av, munnen blir fylld med blod och jag skulle ha drunknat i mitt egna blod om det inte vore för en AIKare som fick dåligt samvete, detta berättar Linus som hade styrt upp detta men kunde ej närvara.
Jag slutade med allt vad fotbollsvåld heter.
Går ut nian med 235poäng, börjar första året på Riddarfjärdens gymnasium, MP.
Allt går jättefint.
Sen i tvåan, första dagen på jullover ska jag och tre andra vänner ut, jag lyssnade då på Alien Sex Fiend och Siouxsie and the Banshees, hade 14håls Dr.martenskängor, stort touperat svar hår och smink, jag var alltså en tvättäkta gåffare(läs goth).
Vi skulle till Bromma på fest för att möta upp min morsas jobbarkompis dotter Ella, vi var bundis och är det nu också. Festen spårade ut.
Vi drar in till stan, klockan är nu runt 00.30 och vi stöter på ett större killgäng i min ålder på Alvik. De frågar om jag är bög och gillar att suga. Jag kontrar med: "Om jag nu vore bög, vad fan gynnar det dig att få bekräftelse?"
Inne på tåget så skriker en åt mig att jag hade kallat hans fars för svartskallade.
Jag får tre sparkar och ett slag i huvudet, otroligt nog står jag fort. upp.
Hem till min kompis för att slagga, helt förstörd.
Hem sen dagen efter den 22 dec. Jag talar om vad som har hänt.
Jag fick näsbenet avslaget och en nervskada i vänstra kinden, så drygt 1½ år nu har det ilat i övre tandraden.
sommaren 2007 träffade jag underbara vänner på Arvikafestivalen.
Vi sticker även till Arvika 08 och Way Out West 08.
Halva den sommaren sitter vi och röker på och kör svamp.
Jag fyller 18, sticker till berlin och lever hardstylllleeeeeee. Sprit, hasch och blod, fuck yeah.
Tiden går osv.


Nu är jag här, och då har jag träffat ännu mer vänner, bland annat min nuvarande flickvän Camilla (Reviendra) som jag träffade tidiga våren 2008.

Mer specifikt vill jag inte skriva.

Orka skriva en hel uppsats om det, speciellt ite på EC. :(

Men jag kan berätta lite då...

Mamma är svensk och pappa är grek, dom var gifta i några år, 10 tror jag, skildes när jag var 5.
Jag föddes i Sverige och har bott i Sverige hela mitt liv.
Jag är sladdbarn, har 3 syskon, den äldsta är 38. Min bror är den jag står närmast i familjen, han är 30.
Jag har också en till halvbror, men han är cp-skadad och jag träffar honom jättesällan.
Uppvuxen i Märsta.
Varit mobbad och utfryst hela grundskolan typ.
En av mina bröder mådde psykiskt dåligt i flera år, 02 begick han självmord.
I slutet av 5:an flyttade vi till Örbyhus, där blev jag som mest mobbad också
Jag har haft anorexi och bulimi sen slutet av 6:an.
Blev inlagd på dagvård på Ätstörningsenheten på Akademiska i 8:an, då vägde jag 45 kg.
Sen blev jag "frisk", var hemma, åt massor, gick upp till 61 kg. Skolkade som fan eftersom jag skämdes och mådde dåligt över min vikt.
Då bestämde jag mig för att gå ner igen, och det gjorde jag, till 41 kg.
Så jag blev inlagd på akuten och var nära att få dropp för jag totalvägrade att äta!
Men ja, idag mår jag mycket bättre.
Har inte haft några vänner alls förrän jag började gymnasiet.
Mitt liv förändrades helt tvärtemot vad det var innan gymnasiet, positivt alltså. <3

denna besatthet av att öppna upp sig på internet..

Jag heter Robin, bor i timrå har 1 bror och 2 systrar.. bor med mamma och träffar pappa typ 2 gånger om året men inte för att jag inte gillar honom eller nånting.. han bor bara så jävla olägligt. jag blev mobbad i mellanstadiet men de lugna ner sig efter att jag dampat lös på dom som mobba mig, livet leker just nu.. pallar inte skriva om mitt liv märkte jag x)

Jag heter Isabella och jag är född här i Sverige :D och jag har inga husdjur. Jag älskar våren och sommaren, för då kan man ha söta ballerinaskor och klänning/kjol utan att frysa. Tack för mig :D

det kändes bra att få dela med mig utav det till er (:

Jag orkar fan inte skriva om hela mitt liv, men även om det har varit och är jobbigt, så är jag glad att det hände.
Dessutom är det värsta över.

Mhm.

tragiska svar.. O__o

Mina föräldrar är svenska, gifte sig när jag var typ 2 månader. Vi bodde inne i stan tills vi flyttade ut på landet, när jag var 2. När jag var 4 dog min morfar, när jag blev 6 fick jag en syrra (hatkärlek), när jag var 12 blev jag ngt otroligt självmordsbenägen och hamnade på BUP, sen kom jag där ifrån, och sen hare inte hänt nått. :D

Citat från FluganBengt

Citat från SuckMeBeautiful

jag ska göra en lång historia kort, jag hatar mitt liv

Jag heter Anna Tula-Lina Elisabeth Åkesdotter Jonsson.
Jag har 4 systrar. De yngsta är tvillingar, Timjan och Vilda, 4 år. Den näst äldsta, Malva, är 10, och den äldsta, Sol Felicia, är 17.
När jag var liten var jag kär i 2 av mina bästa vänner, båda är tjejer, och sommaren - 07 blev jag wemo. Älskade Tokio Hotel, skar mig med säkerhetsnålar och grät över mitt hemska liv som egentligen inte alls var eller är så hemskt.
Mars -08 slutade jag lyssna på TH och började ta mig själv mer seriöst. I början på sommaren 08 så rakade jag sidecut i desperat hopp om att se ut som en gothare, big fail. Sedan klippte jag av andra sidan också, och klippte raklugg med en fjong över näsan, i desperat hopp om att se ut som en jrockare. Sedan försökte jag klä mig som en decora. Big fail igen då jag aldrig ens gillat japansk musik eller den japanska kulturen. Sedan rakade jag mohawk för att försöka likna en punkare. Punkare med 5 cm tuppkam, slitna jeans och converse var ingen stor hit. Sedan rakade jag av allt och blev mer och mer normal. Vid jul började jag färga håret och klä mig som poppare, sedan rakade jag halva håret igen och började klä mig som gothare. Sedan tröttnade jag, blev emo, sedan normal.
Nu är jag som jag är.
Det är det enda "intressanta" jag har att berätta om mitt liv. Egentligen har jag nog alltid levt lite som i en typisk Svensson-familj.
Jag har hyfsat bra självförtroende och lever helt okej.

Vad mer ska man säga?

Hmm..
Jag ska försöka skriva mitt bästa:
Jag heter Oskar, född i Sverige, 94/02/21.

Min familj då bestod av min syster som var 8 när jag föddes, och min mamma, som var 34.
När jag var ungefär 4 år, träffade min mamma en man vid namn Bengt.
Efter ett år flyttade de ihop, till ett rött litet radhus vid hamnen.
Det året har nog varit något av de jobbigaste åren för mig.
Mitt liv bestod av skrik, och tårar.
Vi hade en koloni där vi brukade vara.
Jag brukar alltid hälsa på våra tre grannar, 2 män och en kvinna.
Där jag faktiskt vart nära och bli våldtagen.
Men mamma kom in precis innan något hände.
Det var hemskt om man kollar tillbaks.
Efter ca. 1 år i radhuset flyttade vi till en lägenhet.
Mammas och Bengt's förhållande höll i ungefär 6 månader efter det.
Mamma var gravid.

År 2001, åkte jag till Spanien för första gången.
Där jag höll på att drunkna, skulle visa min mormor att jag kunde simma, och jag orkade inte mer, så jag höll på att drunkna.
Min mormor hoppade i efter mig, men jag orkade inte mer så jag fick panik, och börja trycka ner henne under vattnet.
Jag höll på sådär jätte länge, tills två Svenskar hoppade i efter oss.
Jag var ju såklart jätte depprimerad och fick gå till en psyksak två gånger i månaden i ca. 4 år.
År 2002 föddes min lillasyster Ronja, då gick jag i ettan.



Jag har alltid varit "flickpojken". Har aldrig haft kontakt med min pappa, och vill inte det heller.
Har dock aldrig blivit mobbad för det, konstigt nog.
Jag blev lite kränkt då och då men det stod jag ut med.
Jag gick på Albanoskolan i två år, och sedan bytte till Alléskolan.
Där fick jag massa vänner, jag kom in i ett pojkgäng. Vilket var oväntat.
Efter ett år började mycket hända hemma.
Mamma hade precis fått reda på att Bengt varit otrogen, samtidigt som hon dejtade massor med andra.
Det tog hårt på mig också, mamma lät mig ta hand om min lillasyster, och allt. Precis som hon gjort med min stora syster Elin, med mig.
Jag blev aggressiv i skolan och fick problem.
Min mamma mötte mannen i sitt liv dock - Jerker.
Med sin dotter Rebecca, hon har verkligen kämpat för mig.
Och jag älskar henne som en riktig syster!

Allt blev bra i 4an igen.
Jag slutade skolan och började på en ny, kallad Damhagsskolan - där jag blev mobbad för jag var Svensk.
Fick stå ut med mycket, men jag började på min gamla skola igen.
I sexan började jag och hälften av min gamla klass i Kunskapsskolan.
Allt gick väll bra där.
Tills jag började vara med Fredrika, och jag och vårt "killgäng" - splittrades.
Robin började vara med hiphoparna, jag började vara med Fredrika, och Caspar & Timmy började vara med varandra.

Genom halva sexan var jag med Fredrika, tills vi börja vara med Natalie & Lina.
Det var ganska jobbigt när Lina kom in i det hela.
Jag trivdes med Oskar och Fredrika.
Folk gillade oss... Verkligen!

Aja, Sommaren 2007 var nog den mest underbara sommaren i mitt liv.
Jag började sminka mig och klä mig som jag ville.
Slutet av Sommaren började jag hänga med fel personer, och kom in i en dålig krets.
Då jag och Lina började bråka, och allt gick bara neråt.

När vi började skolan försökte jag vara med Caspar och Timmy, såklart tog dem tillbaks mig och det var skönt.
I Gamleby, började jag vara med andra personer.
Linnea, Nathalie & Joakim.
Vi var de 4 annorlunda och allt gick uppåt.
Halloween 2007 förlorade jag min oskuld med en tjej som hette Amanda. (N)

Men nu hoppar vi över allt och hoppar ett halvt år senare.
Jag mötte Linn, och börja skolka.
VI var bästa vänner i ungefär 3 månader.

Sommaren 2008 började jag röka brass.
Och det höll på i ca. 4 månader.

När skolan började igen, började jag satsa på betygen.
Och det var då jag mötte Kelly.
Sedan den dagen vi blev vänner har vi varit med varandra varje dag.
Vi är som syskon.
Hälften av skolgången hade gått, då vi började vara med Cecilia och hennes gäng.
Dock började vi bråka om en småsak.

Det blev jag och Kelly igen.
Vilket är bra.

Fast det var då jag föll för Johan - vår matte lärare.
Och allt gick neråt igen, Alma min lärare & min vän slutade som lärare.
Det blev så hemskt.
Allt, vem skulle jag snacka med?
Inget hände, alla lämnade mig.

Fast. Nu är jag här, börjar bygga på mitt självförtroende och ska börja njuta av allt.

Jag föddes i världens ände, Västervik. 17 Maj 1994.
Tre år senare åkte min pappa in för misshandel och olagahot på morsan.
Ett år senare kommer han ut igen. Han missköter sig och åker in igen.
3 månader går det innan han kommer ut igen. Denna gång sköter han sig.

Syrrans misshandel har tärt på både mig och henne, men även om det var hon som blev misshandlad, är det nog jag som skadades mest utav det. Jag kommer så väl ihåg då när hon ringde. Hon tjöt i telefonen och jag fattade inte vad som hade hänt, Jag gav telefonen till mamma och gick och satte min vid datorn igen. Sedan gick mamma iväg för att möta henne och när Carro kom hem krossades mitt hjärta totalt. Hon hade skrapmärken och röda bulor på hela kroppen. Hon gick direkt upp till sitt rum och jag kommer så väl ihåg då jag knackade på hennes dörr och höll fram mitt favorit gosedjur. Jag ville att hon skulle ha det men det ända hon sa var "Nej lillan, det är ditt och jag vill inte ha det" Sedan skakade hon på huvudet. Sen stog vi där i hallen och höll om varann och tjöt som idioter. Då var jag bara några månader + dagar ifrån att fylla åtta. 13 April 2002 är en av dagarna jag inte vill minnas. </3

En helt vanlig dag skulle jag till pappa. Han skulle självklart jobba under natten men jag visste att när jag vaknade nästa morgon där på så skulle han sitta där. Under kvällen hade jag och Gjyla (pappas fru) bråkat ofantligt. Jag sparkade henne och slog allt vad jag hade för att hon skulle ringa till pappa och be honom komma hem. Jag förstod inte ett dryft av vad kvinnan sa, hon kunde inte svenska, såsom jag inte kunde albanska. På morgonen när jag vaknade så berättade jag för pappa att hon den där "elaka tanten" varit dum mot mig. Jag minns så väl den där vinröda hörnsoffan och det där fula träbordet. Jag satte mig i ena hörnet på soffan och när pappa började putta på henne blundade jag. Jag önskade väl att jag varit gömd eller någonting. Några sekunder senare hörde jag en duns i golvet. Han hade slagit ner henne med ett spädbarn i famnen. Hon bara låg där och grät medans jag bärde varsamt upp Labbi (min lillebror) och vaggade honom i min famn. Hur kunde jag vara så jävla dum så jag sa seriöst till honom om hennes och mitt bråk dagen innan? Jag satte mig i soffan, efter en stund ställde sig Gjyla upp och gick in snyftande till rummet. När han hade somnat så bärde jag in honom till Gjyla som om ingenting hade hänt. 25 Augusti 2001 </3

2005 så blev jag kompis med en tjej vid namn Nathalie. Hon verkade så snäll, och vi var himlans lika, båda våra pappor var från albanien och vi hade det ungefär lika skit med dem. Jag lämnade alla mina kompisar för hennes skull. Jag var bara med henne, flera månader i streck. I mitten av maj 2006 så blev vi ovänner och jag fick ett helt blattegäng över mig som skulle "prata" med mig o.s.v. I juli nångång där så blev vi vänner igen och allting blev precis som vanligt igen. I augusti 2006 följde jag med henne till Göteborg, jag minns typ att dagarna där var skit tråkiga, för allt Nathalie gjorde var att kalla sin morsa hora och äckelkärring m.m. Iallafall så åkte vi hem även därifrån som vänner. I slutet av september/början av november så slutade vi helt enkelt prata med varandra. För först då fick jag typ veta att hon var psykiskt sjuk och typ åt massa tabletter för att minska hennes utbrott. Vem visste liksom vad hon var kapabel till? Hon blev då jättebra vän med en annan tjej som jag INTE tänker nämna namnet på här. Tillsammans satt dem och skapade en msn och skrev att dewt var min msn. Från den msn:en så bad dem ett flertal personer dra åt helvete och en massa annat som ingen här behöver ha reda på. Jag förlorade nästan alla mina "vänner" efter det. Tillomed när dem fick veta att det aldrig hade varit jag som hade skrivit alla hemskheter, så sket dem i mig, dem sa inte änns förlåt för alla anklagelser eller för vad dem sagt till mig. Och sedan dess har jag typ varit jätte mobbad fram till jul 2008.

Haha, undra om någon ens läser ala historier?

it's sum sad people in here, hoppas ni inser hur sårbara ni blir av att posta sånt här