Berätta om ditt liv.
förlåt, men varför har alla såna "problem" med sina liv? :S
föddes, fick marsvin, blev medlem på ec, har det skitbra.
Citat från BubbleGun
förlåt, men varför har alla såna "problem" med sina liv? :S
föddes, fick marsvin, blev medlem på ec, har det skitbra.
du är 13 år, förvänta dig inte att du ska förstå.
plus du skrev ju på andra sidan, att du också haft det smått jobbigt?
lägg ner.
Jag har garanterat det bästa livet i Sverige
Undrar bara hur många som ljuger för att dom ska verka ha växt upp svårt.
Citat från Mike_utan_kjol_ffs
Undrar bara hur många som ljuger för att dom ska verka ha växt upp svårt.
Det undar jag med
Citat från Mike_utan_kjol_ffs
Undrar bara hur många som ljuger för att dom ska verka ha växt upp svårt.
Femtio procent kanske?
Citat från Bluemoonchair
den här tråden är pinsam och lol
Öppet Forum + EC = LOL
uhm född i sverige med mina föräldrar kommer inte ihpåg någonting av min barndom utan att nåt fullo kom och gav min brorsa pengar när vi var små.... nu går jag runt och är allmänt trött och somanar typ hela tiden XD
Jag orkar inte dra upp hela min livshistoria!
Jag har inget bättre för mig.
Och nej, jag tänker inte ljuga om att jag har det så svårt och hatar mitt liv <//3 lolol, iaf~
Inte för att någon kommer läsa men :/
Jag heter Sofia Rebecka Skogan, är 25% norsk, föddes den 4 november 1995 en snöig natt i Uddevalla.
Jag har två systrar, 8 och 15 år, två föräldrar (no shit) som fortfarande är lyckligt gifta.
Gick på dagis på avdelning solrosen, brottades ofta med killarna, lärde mig alfabetet och alfabetet på teckenspråk. Happytime!
Sedan började jag i förskolan på Bergsskola, en skola ute i landet där alla lekte med varandra oavsett ålder och ingen hade hört talas om ord såsom "emo". Där gick jag från förskolan till halva terminet av 6a. Jag hade inga problem att hänga med och hade många kompisar.
Sedan skulle vi ju flytta till stan, skulle bygga ett nytt hus på Torpet så fick bo i lägenhet sålänge. Och jag skulle byta till en skola i stan 20 meter ifrån lägenheter, Mariedalsskolan </3
Första gången jag besökte skolan verkade det jättetrevligt. Alla var tysta som möss och änglabarn rent ut sagt. Så jag ville jättegärna börja där.
Men efter ungefär 2 veckor märke jag deras riktiga sida. Usch. -nästan- alla var ytliga jävlar, man fick inte umgås med vem man ville, utan vi var indelade i grupper, dom coola, dom snygga, töntarna osvosv. Men jag är glad över att mina kompisar var ""töntarna"", mycket snällare och inte så ytliga (lol) som dom andra. Man kan säga att jag blev mobbad då och jag var ganska deprimerad under den tiden.
Tiden på Mariedal var nog det värsta i mitt liv hittills.
Samtidigt som vi flyttade in i det nya huset var det dags för högstadiet, där jag träffade den enda personen jag varit och fortfarande är olyckligt kär i </3 (lol)
Jag bytte iaf klass då, till 7c, till mina gamla klasskamrater från Berg + några från Mariedal.
Men tiden från Mariedal hade förändrat mig enligt en del. Jag höll mig för mig själv hela tiden och vågade knappt prata med andra.
Måste ha varit en jävligt tråkig människa då, men har förändrats en hel del från ett halvår sedan tycker jag, både till utseendet och personligheten, är mer öppen nu och sådant. Fast är fortfarande lika osocial på fritiden, haha.
Iaf, jag trivs enormt med min klass, vi har väldigt bra sammanhållning och alla är kompisar med alla (förutom Sebastian D: jag avskyr honom.)
Har inte haft ett så svårt liv, bor i ett nytt hus, alla i familjen är friska, vi har pengar så vi överlever och ska åka till Turkiet om 2 veckor.
Det var nog allt. :)
Mitt namn är Rickard och den 5 juni 1992 föddes jag i Uppsala.
Hela mitt liv har påverkats så enormt av min vän björn. Vi föddes samma dag och våra familjer var goda vänner. Jag och björn blev väldigt goda vänner, det var en vänskap som skulle vara länge. Mina färäldrar är väldigt gammaldags av sig, inget sex före äktenskap, inga svordommar etc etc... Det är något som präglat hela mitt liv. På dagis träffade jag min vän Jakob som också skulle bli en väldigt viktig person. Jag, Björn och Jakob var ett härligt gäng. Mitt liv fick en väldigt bra start men allt skulle vända då jag började fyran. Mina gamla vänner björn och Jakob gick fortfarande i min klass. Det här var början på några mörka år. Jag har alltid varit nån dm kortare än alla mina kompisar vilket de såg som en anledning att börja stöta ut mig. Till en början nöjde de sig med att bara lämna mig att sitta ensam i korridoren men efter ett tag räckte inte det. Jag började få stryk på rasterna ledaren för hela det gänget var min gamla vän Jakob. Jag ville dölja mobbingen för mina päron, jag visste att om de fick reda på det skulle de ringa hem till alla de skyldigas föräldrar vilket bara skulle göra allt värre. Men efter ett tag gick det inte att dölja längre. Det hände minst en gång i veckan att jag kom hem med en ny skada. Jag hittade på ursäkter men efter ett tag bokade dom ett möte med läraren min som berättade hela situationen, hon hade vetat vad som hände men hon orkade väl inte bry sig antar jag. En hel vecka tog mamma ledigt från jobbet för att vara med mig i skolan mot min vilja men då hon inte kunde göra det längre fick jag klara mig själv. Då skulle mitt första allvarliga slagsmål komma. En 6-7 killar var på mig och jag flippade, hoppade på Jakob och slog sönder hans näsa totalt. Hans kompisar hämnades genom att strypa mig och sparka mig när jag låg. Det här var första gången jag hamnade på sjukhus. Efter det här bytte jag klass. Allt gick utmärkt nån månad tills ödets ironi slog till och Jakob och hans kompis Dennis som hatade mig blev tvångsplacerade i min nya klass. Det tog inte lång tid innan de vände hela min nya klass mot mig och allt började om. Nu berättade jag detta för mina päron men de trodde mig inte längre. Det här var hemska år men det skulle vända...
Jag började i en ny klass i sjuan och nu började ett nytt kapitel i mitt liv. Tidigare hade det viktigaste varit att vara så jävla cool hela tiden och många förväxlade coolhet med ondska. Men nu började väl folk mogna till lite antar jag och jag fick några riktigt goda vänner. Ett år gick och på valborg i åttan drog jag min första fylla. Jag slår vad om att min första fylla slår era. Fjortisar som vi var gick vi ner på stan och drack oss fulla på alldeles för mycket sprit. Jag strulade med en tjej jag verkligen hatar och vaknade upp 5 timmar senare på polisstation. Som jag nämnde i början är mina päron väldigt gammaldags och när jag kom hem då var första gången jag var rädd för farsan. Han slog mig inte men det var inte långt bort, mamma bara grät och grät... Jag lät inte en dålig erfarenhet hålla mig borta från alkohol och jag började dricka en del. Under alkoholpåverkning förlorade jag min oskuld med nån random brud vid 16 års ålder.
Tiden gick och nu var det dags att välja gymnasium. Mitt gymnasieval avgjordes av en slump. Vi skulle ha en kväll med bara killarna i klassen som avslutningsgrej, vi åkte till ett badställe och körde upp massa tält. Plötsligt började det dyka upp massa folk som gick på rosendalsgymnasiet. Kvällen gick och folk gick och la sig en efter en. Till slut satt bara jag och tjejen som skulle förändra min framtid kvar. Sara hette hon och hon var helt underbar. Hon var inte som alla andra och det tog ungefär en timme innan jag var störtkär. Vi satt uppe hela natten och bara pratade, jag har aldrig fått så bra kontakt med en annan människa som med denna främling. Hon berättade även om sin skola och jag bestämde mig genast att det var där jag skulle gå, inte för att hon gick där utan för att den verkade rätt för mig. Ungefär 10 på morgonen skiljdes vi åt, vi hade suttit och pratat i 7 timmar! När jag kom hem kom jag på att jag glömt ta hennes nummer, jag deppade över det men jag tänkte att i höst skulle vi ju ändå gå samma skola så vi skulle träffas igen. Ingenting blev som jag tänkt mig.
Jag började på rosendalsgymnasiet och trivdes inte alls, för mycket plugg och för tråkiga människor tyckte jag. Men jag visste att Sara gick där någonstans. Men veckorna gick och jag såg inte skymten av henne. Men så en dag var hon bara där, jag vet att jag bara är 17 och bara träffat den här människan en gång men hon är mitt livs kärlek, det är inget jag bara säger, jag bara vet. Men nu var problemet att få samma kontakt med henne som förra gången. Jag brukar inte ha problem med att prata med tjejer men när jag ser henne i korridoren blir jag helt stel, jag kan inte få ut ett ord. Jag har nu gått snart ett år på skolan och jag har fortfarande inte pratat med henne, det går helt enkelt inte. Jag skulle ge allt för att få hålla henne och jag hoppas också det ska ske nån dag. (Om någon har något tips på hur jag ska få henne lyssnar jag gärna)
Jag kom på ett viktigt ämne som jag inte nämnt: Avenged sevenfold. Detta band har hjälpt mig genom många svåra stunder, det låter väl lite löjligt att ett band skulle kunna betyda så mycket men de har varit väldigt viktiga i stora delar av mitt liv.
Mitt liv kunde varit bättre men det kunde också varit betydligt sämre, jag är ganska lycklig just nu, jag har allt som behövs utom min stora kärlek Sara.
Jag skrev längre än er:)
okej..........min morfar kom från Estland under andra världskriget. efter att han varit på 2 andra världskrig. morfars bror har skrivit en bok om livet där aa skitsamma....han hitta senare så hittade mormor och morfar varann. dom fick min mamma. min mamma hittade pappa på ett disco. mamma var 18 och pappa var lite äldre. själv jag föddes 26-05-93 ett litet oskyldigt barn som bara skratta för allt som hände. sen när jag blev 4 år så drog min familj och min farbrors familj ut på bussresa i hela Europa aa skiit samma......
när jag var 6 år började jag på kyrkans barntimmar. bland alla andra lekande barnen så satt jag under en stol med ett trasigt gosedjur och rev i. sen började jag förskolan och när det var rast så var alla andra och spela fotboll när jag satt där på asfalten och lekte med ett par pappersdockor. när jag senare i 1:an fick en kompis som gick i förskolan. vi var jämt. och när jag började 2:an så kom en ny tjej i klassen under mej. hon blev så mobbad att hon flytta. när jag börja 4:an så fick jag en ny kompis som slog mej hela tiden och hotade mej (har inte sagt det till nån). jag var med henne i ett halvår sen sa jag "JAG VILL INTE VARA KOMPIS MED DIG LÄNGRE!". i 4:an fick vi oxå en ny lärare som tafsa på en hela tiden.när jag började högstadiet så fick jag gå till kurator några gngr i veckan (vill helst ej skriva anledning). och jag fick i 7:an en kompis som hela tiden skulle vara så smail och skylla på andra hela tiden, och pratra skiit om alla hela tiden. så jobbigt, inte bara för att det är mej hon drabbar. utan hon pratar oxå en massa elakt om dom jag tkr om. sen nyper hon mej oxå hela tiden. sen fick jag en ny kompis som kolla på mej hela tiden när jag bytte om och tar på mej hela tide. jag hatar det! nu är jag typ med en tjejkompis bara och resten killar( geeks, emosar och datanördar^^) .............hatar mitt liv^^
aja typ iaf en förkortning....
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet