BUP - erfarenheter
Citat från Svartepetter
Citat från Tobuscus
Jag gick dit förra året, de förväntade sig att jag skulle prata ut om allt när jag satt där tillsammans med mina föräldrar.
Sen sa de bara att jag inte alls verkade deprimerad och att jag inte behövde gå dit mer.
That ^
Jo men dom 2-3 första mötena måste man ha med sina föräldrar.. Sen får man gå själv!
jag har inte velat ha hjälp förens nu i höstas så jag har inte gått så länge
men de gånger jag varit där har jag fått prata ut och även om tjejen jag pratar med inte förstår så försöker hon och hon tar hänsyn och visar respekt, är inte nedlåtande eller låtsas om saker, som alla andra psykologer jag varit hos.
hon är jättebra och jag kan släppa det som tyngt mig hela dagen när jag varit på bup.
det har inte hjälpt mig i det långa loppet, så att säga, men bup och ångestlinjen har hjälpt mig att inte skada mig själv lika ofta, vilket jag tycker är ett galet framsteg. de har erbjudit mig bupkontakt sen jag gick i fyran, men jag var som sagt inte alls redo förens nu
och är man inte redo blir allt ju bara negativt och jobbigt. jag trivs med min bupkontakt nu iallafall.
har inte hjälpt ett skit va typ 5 när jag gick dit 24/7
den bup jag går till har aldrig tid så i vissa fall kan det får flera månader mellan tiderna och då hinner jag bara bli sämre innan nästa tid.
men annars så har jag nog inget dåligt att säga om bup
Ska på mitt första besök på tisdag. Spännande.
Den jävla väntetiden. Den jävla väntetiden. Har mitt andra möte imorgon. Likgiltig. Såklart.Första mötet var ju en mardröm, när föräldrarna skulle vara med. Mådde så jävla dåligt innan. :D
Kuratorn sa till mig att jag måste prata med mina föräldrar så de kan kontakta bup. Tar mig modet till och berättar för dem. Kontaktar bup, och de säger åt mig att vänta tills jag blir 18 och gå till vårdcentralen för att de inte har tid för mig.
Jävla arslen.
Inget hände, har varit på 4 olika bup hitills, inget av dem hjälpte, sen gick jag på en ungdoms gård som kallas "A.R.T" va fan mycke bättre.
Får gå dit trots att jag är över 18, dock bara tillfälligt. Har fått mycket stöd och hjälp av dem trots att jag inte är någon stammis.
Citat från Felle
Citat från Svartepetter
Citat från Tobuscus
Jag gick dit förra året, de förväntade sig att jag skulle prata ut om allt när jag satt där tillsammans med mina föräldrar.
Sen sa de bara att jag inte alls verkade deprimerad och att jag inte behövde gå dit mer.
That ^
Jo men dom 2-3 första mötena måste man ha med sina föräldrar.. Sen får man gå själv!
Behövde aldrig ha min mor med, fick tvinga henne att få följa med.
Gick där förut några gånger. Gillade det inte alls och fick inte prata ensam med psykologen heller. Vågade inte berätta exakt då för ville inte att mamma skulle höra hur det var. Slutade med att jag låtsades må super, så nu slipper jag gå dit. Men skulle nog behöva mer hjälp..
Gick där förra året men slutade gå pga att jag inte tyckte det hjälpte ett skit, så mina erfarenheter är rätt kassa. Funderar dock på att börja igen och snacka med en ny.
För er som går till BUP och säger att inget hjälper, vad hade ni förväntat er?
Ett trollspö som viftar bort allting åt er? Näj, fan ni får ju kämpa lite själva - livet är ingen jävla servering.
Har försökt med både BUP och Prima ett antal gånger med olika kontakter, helt värdelöst.
Går förtillfället till en privat psykiatriker istället, mycket bättre på alla sätt.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet