Abort - Rätt eller fel?
Kan inte direkt säga att min förstfödda dotters fader inte lider, han kan köpa en ny telefon för dryga 2.000:- men inte betala hennes underhåll.
den enda rättvisa lösningen är att om kvinnan vill behålla barnet trots att mannen inte vill, så kan mannen säga (inom rimlig tid innan barnet fötts) att han inte vill betala för barnet och heller inte vill ha något föräldraansvar i övrigt.
kvinnor är för blödiga. jag hade gjort abort, det är har ju inte hunnit blivit något liv än. så vem fan bryr sig. EHE
Det är en annan sak om mannen inte vill från första början, men att vara positiv till ett barn för att sedan skita totalt efter födsel kan han gött "lida" med att betala underhåll tycker jag!
Citat från Nykaria
Det är en annan sak om mannen inte vill från första början, men att vara positiv till ett barn för att sedan skita totalt efter födsel kan han gött "lida" med att betala underhåll tycker jag!
ohja, det var det jag skrev också :) därför jag skrev inom rimlig tid innan barnet fötts. skiter man i ungen sen kan man gott få betala för sig, det är bara rätt.
det jag menar är då att man inte ska kunna påtvinga mannen att betala för något man inte vill ha helt enkelt. men då ska man få avsäga sig alla sina umgängesrättigheter osv på köpet.
Citat från Nykaria
Fast har han inga pengar att ge i månaden, så gör han ju inte det eftersom då går försäkringskassan in.
Däremot, har han pengar så är det han som betalar (om det inte är så att den betalningen gör att han hamnar under existensminimum).
Du fattar ju inte. Att hamna i en sån situation som kille är att få betala i 18 år för något du inte ville ha i till att börja med. Struntsamma om han lyckas vända på kronorna så att han inte hamnar under existensminimum. Jag har kvar ungefär 1400 varje månad efter att allt är betalt och det skulle jag inte ha någon lust att ge för en unge även om jag KAN.
Varför skaffar du barn med en sån då?
Citat från Quidproquo
[Du fattar ju inte. Att hamna i en sån situation som kille är att få betala i 18 år för något du inte ville ha i till att börja med. Struntsamma om han lyckas vända på kronorna så att han inte hamnar under existensminimum. Jag har kvar ungefär 1400 varje månad efter att allt är betalt och det skulle jag inte ha någon lust att ge för en unge även om jag KAN.
Varför skaffar du barn med en sån då?
"Skaffar barn med en sån?" vad menar du med det?
Citat från Nykaria
"Skaffar barn med en sån?" vad menar du med det?
Ignorera första stycket du.
En sån som prioriterar en ny lur framför sitt barn. Hur länge hade ni varit tillsammans innan ni skaffade barn?
Citat från Quidproquo
Ignorera första stycket du.
En sån som prioriterar en ny lur framför sitt barn. Hur länge hade ni varit tillsammans innan ni skaffade barn?
Jag ignorerade inte första stycket, men jag förstod inte riktigt att jag var tvungen att svara på det - då jag inte har ett svar. Med min mening menade ju jag självfallet någon som var villig att skaffa barn men som sedan sket i det efter barnet var född. Jag menade inte någon som satte sig emot från första början, vilket du hade förstått om du läst mina andra kommentarer i efterhand.
Tror du att jag visste att han skulle skita i sitt barn när jag gick runt och bar på det? Då hade jag väl inte fortsatt att gå runt med ett barn i magen om jag visste om att jag skulle bli själv.
Hur länge vi var tillsammans har ingenting med detta att göra.
Citat från Nykaria
Tror du att jag visste att han skulle skita i sitt barn när jag gick runt och bar på det? Då hade jag väl inte fortsatt att gå runt med ett barn i magen om jag visste om att jag skulle bli själv.
Hur länge vi var tillsammans har ingenting med detta att göra.
Jo, det är det det har. Att skaffa barn är inget man gör lättvindigt, vilket du förstår för du är inte dum. Något man gör med en partner man känt och varit tillsammans med ett ganska bra tag (enligt mig).
Jag kan bara beklaga att du träffade ett ärkesvin. Tyvärr är staten ibland riktigt kassa på att ta upp såna ärenden för jag tror inte resurserna finns till att ta hand om dem allihopa.
Citat från Quidproquo
Jo, det är det det har. Att skaffa barn är inget man gör lättvindigt, vilket du förstår för du är inte dum. Något man gör med en partner man känt och varit tillsammans med ett ganska bra tag (enligt mig).
Jag kan bara beklaga att du träffade ett ärkesvin. Tyvärr är staten ibland riktigt kassa på att ta upp såna ärenden för jag tror inte resurserna finns till att ta hand om dem allihopa.
Och vem har sagt att barnet var planerat?
Citat från Nykaria
Och vem har sagt att barnet var planerat?
Förvisso, och då ställer jag mig frågande till varför du behöll det till att börja med.
Citat från Quidproquo
Förvisso, och då ställer jag mig frågande till varför du behöll det till att börja med.
Moderkänslor kommer snabbt, jag har velat ha barn under hela mitt liv - en familj var allt jag önskade.
När jag fick reda på att jag var gravid tog jag det som ett tecken på att detta var så det skulle vara, att han var positiv och glad över det hela fick mig att lita mer på att det var rätt att behålla henne.
Nu i efterhand ångrar jag henne inte, trots att det inte fungerade mellan mig och hennes fader, samt mellan henne och hans relation till varandra. Eftersom hon är helt underbar.
Dessutom träffade jag en karl när hon var runt 3 månader som har tagit till henne som sin egen, så hon har sin fadersfigur och vi är en lycklig familj nu. :-)
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet