man skriver som bäst när man är hungrig

Varje dag när jag går till och från bussen går jag förbi ett fint litet hus med en ännu finare trädgård. Gubben som bor där verkar inte göra annat än att ta hand om sin trädgård. Och varje gång jag går förbi skiner han upp i ett stort leende och hälsar för att sedan eventuellt inleda en kortare konversation angående väder eller hur jag mår eller liknande. Jag tycker det är så himla trevligt.
Och jag får alltid en känsla av att gubben är duktig på att göra blåbärspaj.