gick i terapi

I kanske världens vitaste rum i världens skönaste och grönaste fåtölj ångade min hjärna bort och kondensen låg tät på mitt synfält. Men jag gjorde mitt bästa för att svara på frågan som var ett konstaterande.
Jag greppade tag i närmaste tanke och redogjorde för den och fortsatte sedan att nervöst pilla på metallen i min mun med min röda tunga. Den gröna fåtöljen och näsdukarna på bordet, varför skulle de göra någonting lättare?
Kanske att du kan skriva ett brev om din söndertrasade livssituation till någon som delar ditt tak? Jo, varsågod man gör ju sitt bästa för att hjälpa.
Nej tack, ingen ny tid och sedan sprang jag ner för tre trappor och hann med nästa buss. På bussen satt jag bredvid en man med skägg och gul jacka. Han berättade för sin telefon att nej, i helgen skulle han träffa en polska. Hon vill gifta sig, men det får jag se hur det blir med det. Fast träffa henne har jag lovat att göra.
Ja, ursäkta jag ska av här och sedan gick jag två uppförsbackar hem med en tjugokilos väska. Jag öppnade min dörr med fast inställning att jag skulle få saker och ting gjorda. Bevisa för mig själv hur onödigt dagens timmar blivit spenderade. Katten på min säng frågade mig hur det gick med det nya skolsystemet, CSNs nya regler och mitt första underkända prov. Jo, varsågod jag ville bara påminna dig.
Godnatt kattjävel svarade jag och drog täcket över huvudet. Några timmar senare slits jag ur drömmar och svarar i telefonen. Pappan från västkusten undrade hur det var med mig. Och när ska du komma hit? Vad har du gjort idag och hur mycket behöver du?
Femhundra kronor blir lagom puss, hej, älskar dig.