är jag bög eller?

Årets första snö föll i redan januari,
så jag och min vän Ånge Sten gick ut för att ha roligt.
Vi såg en komiker som förklarar sin entusiasm inför den kommande apatin,
jag förstod det roliga och skrattade kanske högst av alla i den fullsatta, mörka lokalen.
Min vän vid sidan om mig gav mig en mörk blick,
och jag förstod precis varför.
Sedan gick jag och Ånge Sten hem under månen av marmor.
Det var kallt om fötterna nu när snön låg på marken och skorna var tunna.
Jag sprang in i dig på vägen, stal en hastig kyss för att sedan fortsätta gå.
Nu helt ensam.
Vart min kompis Ånge Sten gick har jag ingen aning om.
Men han har aldrig varit en särskilt god vän ändå.
Han har en tendens att alltid vilja ses vid fel tillfällen.
Dessutom är han alltid så påfrestande och jobbig när han är på besök.
Så nu, när min vän är borta tänker jag så fort jag kan.
För kanske kan det vara så, vill jag tro,
att ju snabbare tankarna går desto långsammare går livet.
Och livet går bra, så livet kan gå långsamt, så kan jag gå långt, gå långt här i livet, när jag än är i livet, och lever livet, kanske livet med dig?
Kanske skulle folk säga att du och jag,
vi skryter om kärleken.
Fast jag blir mer om mer säker på att det är den,
kärleken som skryter med oss.