Frankly Mr Shankly

Frankly, Mr. Shankly, this position I've held
It pays my way, and it corrodes my soul
I want to leave, you will not miss me
I want to go down in musical history

Frankly, Mr. Shankly, I'm a sickening wreck
I've got the 21st century breathing down my neck
I must move fast, you understand me
I want to go down in celluloid history, Mr. Shankly


Fame, Fame, fatal Fame
It can play hideous tricks on the brain
But still I'd rather be Famous
Than righteous or holy, any day
Any day, any day


But sometimes I'd feel more fulfilled
Making Christmas cards with the mentally ill
I want to live and I want to Love
I want to catch something that I might be ashamed of


Frankly, Mr. Shankly, this position I've held
It pays my way and it corrodes my soul
Oh, I didn't realise that you wrote poetry
I didn't realise you wrote such bloody awful poetry, Mr. Shankly


Frankly, Mr. Shankly, since you ask
You are a flatulent pain in the arse
I do not mean to be so rude
Still, I must speak frankly, Mr. Shankly

Oh, give us your money !



Öh, Iaf. Skitdag nu när jag tänker tillbaka, och jag är allmänt negativ och orkar inte bry mig, så jag ska bara försöka skriva ner vad jag känner, bara för att sånt är bra för hjärnan.

Totalt jävla tomrum känner jag. Jag har umgåtts med vänner dag, har varit kul, och jag har skrattat, men kul egentligen? Nej, faktiskt inte. Det känns bara meningslöst. För egentligen är ingenting riktigt som det ska, och jag tänker för mycket igen. Under en längre tid har jag bara kunnat strunta i alla andra, och kunnat bry mig om bara mig själv, kunnat isolera mig. Nu, känns ensamheten så gnagande igen, och den finns där även när man Faktiskt inte är ensam. Och jag känner mig egotrippad och hatar det, och jag börjar tänka på hur andra har det, och hur synd det är om dem. Jag har kunnat strunta i det ett bra tag nu, så det känns skumt när man känner det igen. Känns jobbigt att veta också att det enda som funkar mot ensamheten är att trycka i sig en kaka mer än man orkar. Det värsta med det är dock att man sen inser att "fan, det hjälpte inte".

Fu.