miss självrespekt <3

Dags för ett blogginlägg som både innehåller och saknar innebörd.

Min lillasyster är 11 år.
Hon frågar om hon får låna mitt smink.
Jag tittar på henne och höjer mina ögonbryn.
Jag förstår fortfarande inte hur barn kan vilja växa upp så fort.
Själv ångrar jag att jag växte upp så tidigt som jag gjorde. Och jag fortfarande växer.
Jag vill bli liten igen. Kunna krypa i någon vuxens knä och bara berätta att det inte är bra. Att kunna vara liten och hjälplös.
Jag ogillar att vara beroende av smink för att känna mig acceptabel.
Så när min lillasyster frågar så gör det ont i mig.
Jag vill ju inte att hon ska växa upp så fort.

Jag ogillar att tjejer måste vara gulliga och smala som stickor.
Jag hatar att tjejer måste prata med sina gulliga prinsessröster.
Jag hatar att tjejer måste bry sig om varenda liten jävla småsak som är "fel på kroppen".
Jag ogillar att killar kan bete sig hur fan dom vill, medan en tjej skulle bli skarpt tillsagd för samma beteende.
Jag hatar att killar kan göra vad fan de vill mot tjejer, men att det blir tjejen som får dåligt samvete och inte kan sova.
Jag hatar att tjejer kan vara lika jävliga som killar.

Jag hatar att det att jag är jag är något som stör både killar och tjejer.
Jag hatar att killar blir så jäkla sura när man överbevisar dem i en argumentation.

Jag hatar att jag inte bara kan passa in i alla jävla mönster.


"Hej, kan ni ändra exakt allting?"