människor.

Här skulle jag kunna skriva något jätte poetiskt om hur ledsen vissa människor gör mig. Men jag är arg, så det här blir ett argt inlägg. Med viss logik och sans i ändå.


*hostharkelhost*

Jag trodde att vi var vänner. Från första gången vi träffades, i sjuan så har vi hängt ihop. Du var min första "bästa vän" ditt äckel. Jag trodde först inte att du någonsin skulle svika mig, för jag har tamigfan inte svikit dig en endaste gång. Om jag räknar, så får jag ihop till fler tillfällen än jag har fingrar på mina två händer, då du har snackat skit om mig, då du har varit dryg mot mig och då du har dissat mig. Jag trodde alla dom gångerna att det bara var enstaka tillfällen. Men fan heller. Jag trodde fel. Du tycker att du är för cool för mig, och visst, det kanske du är. Men jag behöver i varje fall inte en flaska alkohol och massa piller för att tycka om mig själv. Och så som du håller på så förstår jag om du inte kan leva med dig själv. :)


Det här inlägget är skrivet i ilska vilket gör så att jag inte orkar tänka igenom allt.