Den där känslan

Den där känslan av att man på sätt och vis inte vill leva. Inte på så vis att man vill dö, utan bara på så vis att man är uttråkad. Den största källan till att vilja leva är ju på något vis nyfikenhet om framtiden, och den känner jag stundtals. Men just nu känner jag inte den. Det känns inte som att framtiden är något jag vill på så vis ta del av.

Man vill ju inte dö, men nuet och framtiden och verkligheten känns inte tillfredsställande, för den känns inte riktigt. Lite på samma vis som mat som saknar smak.

Jag vet inte. Jag pluggar at the moment in hela första årets mattekunskaper. Det som är att plugga är mest det jag har glömt, men jag erkänner att det mesta är skapligt enkelt. Antingen är det för att jag fullständigt missförstår, eller så är det för att jag är som Matt Damon i Good Will Hunting.