En halvtimme är en halv dag.

Varför känns en halvtimme på morgonen som en halv dag?
Eftersom min mor är på Irland denna vecka så måste jag stiga upp en halvtimme tidigare än vanligt, vilket resulterar i att jag går runt med ständig huvudvärk under dagen innan jag på kvällen stupar ner i min säng, vid nio-tiden ish. Att en halvtimme gör så stor skillnad är ganska bisarrt.

Just nu sitter jag och är lite smått jättedarrig i händerna. Brukar bli så när man dricker kaffe och inte äter en tillräckligt stor lunch antar jag. Men vad kan en flicka göra. Jag har blivit otroligt dålig på att laga mat, så det är inte riktigt ett alternativ heller. När jag blir rik ska jag ha en personlig kock.

I övrigt så sitter jag mest och inväntar humörsvängningar, med det att jag har skurit ner på medicinen som skall avväga sånt. Varför sluta med en sån kul medicin då, om det hjälper? Jo, för att jag vill slippa ta hur många piller som helst var morgon och kväll, med tanke på att jag egentligen avskyr att svälja tabletter.

Öh. Ja. Det är sällan jag har vettiga saker att skriva här, så ja.

Jag har även insett till viss del också att Håkan Hellström ändå inte är fullt så hemsk som jag tidigare påstått. Men det är en hemlis, jag är för stolt för att erkänna sånt.