Tiden står stilla och världen rör sig.

Man kan skrika åt väggar. De lyssnar, men de reagerar inte.
Man kan skrika åt människor. De reagerar, men de lyssnar inte.

Hur som helst. Man kan skrika, eller man kan viska. Det spelar ingen roll.
Man kan lika gärna tänka. Tänka orden innan dom egentligen betyder något.

Tidsresor, världen runt resor, inre resor. Dom hör alla ihop.
Precis som inget och allt.
Precis som Romeo och Julia.
Precis som du och jag.

Och precis som det som aldrig kommer hända, och det som borde ha hänt.

Orden är alltid de samma, hur man än uttrycker dem.
Ta mina ord. Du får mina ord, för jag har sagt för mycket.