Jag har glömt dig en vacker dag.

Sitter och lyssnar på Melissa Horns låt Jag saknar dig mindre och mindre.
Egentligen saknar jag inte någon vad jag vet, men jag berörs ändå av låten. Kanske så saknar jag bara att sakna någon. Som tur är så känner jag just nu inget behov att sakna någon, eller tycka om någon. Alla är ganska gråa och platta. Dom tror sig vara speciella, annorlunda och underbara.

Människor är ensamma och desperata. Inte värda särskilt mycket uppmärksamhet har man märkt på senare tid.
Så jag saknar väl att sakna någon, mindre och mindre.