kattbruds blogg



Tjej, 31 år. Bor i Helsingborg, Skåne län. Är offline

kattbrud

Senaste inläggen

prisoner of the road.
1 februari 2014 kl. 20:42
he is my compass, he is my map.
24 januari 2014 kl. 13:57
man måste dö några gånger innan man kan börja leva.
24 januari 2014 kl. 13:22
suget efter nya tatueringar.
24 januari 2014 kl. 02:50
02:33
14 januari 2014 kl. 02:44
make the time go faster, please.
6 december 2013 kl. 02:21
happy birthday to me, or not?
4 december 2013 kl. 21:54
sing to me, make me feel like the only one.
29 november 2013 kl. 12:39
tjugo dagar, tjugo år.
21 november 2013 kl. 00:23
födelsedag och jul.
20 november 2013 kl. 15:32
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: hanna sarah Civilstatus: Upptagen
Läggning: Bisexuell
Intresse: Foto
Bor: Själv
Politik: Pirat
Dricker: O´boy
Musikstil: Indie-rock
Klädstil: Indie
Medlem sedan: 2012-06-05

Event

kattbrud har inte lagt till några event än.

prisoner of the road.

då har jag fixat en ny blogg vid namn, prisoner of the road.
denna blogg ska handla om,
foto, tatuering, musik, djur, konst, sagan om ringen triologin + hobbit, citat, snowboarding, inredning, pojkvän, syster, nära vänner, bror, festivaler, folk som sticker ut från mängden osv.
hoppas någon finner detta intressant, ni får mer än gärna läsa.
http://prisoneroftheroad.blogg.se/?tmp=430535

love.



he is my compass, he is my map.

han sa det, han älskar mig.
och jag log, jag ler, han är min räddning, från allt ont, han är min riddare.



man måste dö några gånger innan man kan börja leva.

jag ångrar mig lite, det jag skrev igår.
stämmer till en stor del, men även inte.

jag var hos psykologen idag, för första gången sen jag träffade tobias.
och insåg, hur min verklighet verkligen ser ut, att jag faktiskt mår dåligt, och har levt på senaste tiden som om jag lever i narnia eller något, som att allt är magiskt, och glömt bort mitt riktiga liv och allt innehåll, allt förflutet, och vad jag har gått igenom.
jag har inte tänkt på det som gör ont, för han tar bort det som gör ont, jag älskar den människan, jag älskar min pojkvän.
och idag, för första gången, var jag där, med mamma.
och det första som slår mig, att få höra alla klagomål från mammas sida, och känna mig värdelös och misslyckad, och oälskad, så slog det mig, allt det jobbiga, allt som jag gått igenom, och jag vill bara dö.
jag vill få ett avslut på allt det jobbiga, allt det negativa, alla minnen som får mig att må så dåligt i åtta jävla år, jag vill bara bli frisk.

det jobbiga, är att jag har förträngt exakt allt, allt som finns långt där inne i mitt huvud.
och idag, kom alla tankar, minnen, känslor ut på samma gång, och jag kvävs, jag får ingen luft.

jag vill leva, jag vill verkligen det.
men jag vill även sluta kämpa.



suget efter nya tatueringar.

livet sedan jag skrev senast, har flytit på ganska bra faktiskt, visst jag har fortfarande kvar mina sjukdomar, och allt som tillkommer med det.
men jag har en underbar pojkvän, som stöttar, finns, uppskattar, och är kär i mig.
första gången på länge, någon är kär i mig, för den personen jag är.
helt underbart, och att jag får kalla honom för min, min pojkvän. gosh, ryser i kroppen.

läkare och psykologen flyter på.
tänker kräva sömntabletter i morgon.
går inte att sova på nätterna utan, dagarna är all sömn jag får.

i vilket fall som helst, så blir det att träffa broder på lördag eftermiddag, kvällen blir det vinylbaren och kolla på min ''svågers'' band, som spelar, trevligt trevligt, och söndag firar vi min svägerska som fyllde år i onsdags.
mysigt!

är även överdrivet sugen på att skaffa lite nya tatueringar, har mängder med idër som jag vill fullföra.
åh, pengar kom till mig.
ska väl börja spara lite, och även öva öva öva, så att jag kan börja leka på mig själv lite.

peace out.



02:33

jag borde vara trött, men jag är fortfarande vid fullt liv, hur pigg som helst.
fast ändå helt död i huvudet, i stjälen, jag känner sånt extremt krav på mig själv.
ett krav om att bli av med mina sjukdommar, hur fan blir man av med psykiska sjukdommar?
hur blir man av med något, som har funnits i ens liv i snart åtta jädrans år, av lidande.
i snart åtta år, har jag lidit varje dag av ha två fruktansvärda sjukdommar, borderline och add.
detta har slukat all min energi, tagit all min ork, och allt som jag faktiskt borde kämpat för.
men pågrund av detta lidandet, har jag gett upp och inte orkat.
för dom personerna, som inte lider av något, har ingen rätt till att säga ett litet pipljud om
att jag eller någon annan med en psykisk sjukdom, ska sluta gnälla.
för om det lika gärna hade varit du, hade du känt exakt samma sak som jag gör.

jag kan inte sova på nätterna, endast på dagarna.
jag äter knappt, men väl när jag gör det, är det för mycket.
jag missbrukar sex.
jag känner en extrem tomhet i min kropp varje dag.
och jag har ingen aning om vad jag känner.
jag trycker i mig piller varje dag, sex sådana.
för att kunna bita ihop, och klara med en tredje del av min vardag.
resten, fungerar fortfarande inte som den ska.
och all min ork går åt att försöka orka gå till varje psykologtid jag har, och läkartid.
jag kan bara säga, jag är done.
jag är så slut i hela kroppen att jag knappt vet vad jag gör längre.
jag har knappt ett minne om vad jag gjorde förra veckan, vilka datum det är, eller vad jag gjorde igår.

jag är rädd för mina sjukdommar, och jag är rädd för att leva med dom.
finns inget mer påfrestande, att inte veta hur man ska hitta en väg till att leva med sina sjukdommar.

och käften till dom, som säger något kränkande eller nedlåtande.
var tvungen att få ut skitet.



make the time go faster, please.

endast en vecka har gått, och det känns som veckor, månader:
hur kan man sakna en person så överdrivet mycket?
hur kan man så gärna vilja vara i den personens armar, att gråta i, att skratta i.
att bara finnas i, och känna att man lever.
jag saknar att ha just dig att prata med, att göra knäppa knasiga grejer med.
jag saknar att försöka kittla dig oavsett om det nästan aldrig fungerar.
jag saknar att reta ditt val av julpynt i julgranen.
jag till och med saknar bingo söndagarna.
oavsett om jag tycker dom är urlöjliga.
jag saknar hur du små retar mig för totalt onödiga saker.
jag saknar hur du tvingar mig att kolla på shrek.
och sjunger med till låtarna i filmen.
två månader utan dig, utan den bästa personen.
utan lycka, utan gråt, utan skratt, utan dina kramar, utan dig.
jag ska klara av det, för du är värd väntan.
även om jag ska gå igenom min födelsedag utan dig, julafton, linns dödsdag, nyårs afton.
och hela januari månad.
så tänker jag på dig varje dag.



happy birthday to me, or not?

om en vecka fyller jag tjugo jädrans år.
det borde väl ändå vara en hyfsat stor dag ändå?
men ingen i min närhet verkar tycka det.
vill se hobbit smaugs ödemark på midnatts premiären på bio.
men ingen vill gå med mig, antingen jobbar folk, går i skolan, eller inte vill eller ska gå med någon annan.
eller så bor personen inte ens i samma stad som mig.
sen min själva födelsedag, fyller år på en onsdag, är detta ett jädrans skämt eller?
en onsdag, då folk jobbar, går i skola, eller gör andra saker.
och vad ska jag göra? jo, inget vad jag vet om.
för ingen kan göra något med mig.
ska baka en jädrans tårta och sitta och sjunga för mig själv och även trycka i mig hela skitet alldeles ensam.

och väl när man kommer till min familj, så är min far och hans fru panka för tillfället, vad dom nu säger iaf.
men allt dom äger är svin dyra design prylar som dom har hemma, sälj dom för fan så får ni pengar igen.
så på det hållet blir det inte ett skit firande, min farmor är död, min farfar hör aldrig av sig och har inte ringt och grattat mig på minst 15 år, lik så min farbror, min faster och kusin bor i england. hurray.
födelsedags kort inkommer därifrån, i guess.
min mor och styvpappa ska jobba på min födelsdag, och är hemma runt 5-6 tiden, så blir väl något litet hemma hos dom, vi tre alltså. + 2 katter.
sen min bror och hans flickvän, pluggar i lund, så där blir det inget heller.
och sedan min mormor har opererat sig fyra gånger den senaste veckan, och är fast på sjukhuset i gbg tillsammans med min morfar.
min morbror och min mor bråkar, så där blir det inget heller, så då kan man ju skippa min morbror med fru och mina tre kusiner.
min styfars familj bor i dalarna, så inget där heller.

och mina vänner, alla dom som vill fira mig, bor inte ens i närheten och har inte ens råd att åka hit.
eller så jobbar dom dygnet runt, eller bara helt enkelt inte vill fira mig.

denna födelsedagen kommer suga.

mvh från en väldigt grinig tös.



sing to me, make me feel like the only one.

sink or swim, hold your breath and just dive right in.
13 dagar till min födelsedag. 27 dagar till års dag av min bästaväns döds dag.. 2 månader till just du är hemma igen, från att vara borta i asien.
bit ihop, just do it, stå ut för fan.



tjugo dagar, tjugo år.

om tjugo dagar, blir jag en stor flicka, då jag får handla på systemet.
hm, inte för att det är någon stor grej för mig iallafall, då jag knappt festar så stor del av mitt liv.
så när man fyller the big 20, ska man typ önska sig stora saker, eller vad man ska säga.
men det enda jag kommer på är,
- festival biljetter.
- pengar.
- presentkort.
- sagan om ringen stuff.
- promarkers pennor.
- ny gadd.

nu ska jag gosa ner mig i sängen med mina små troll billie och ivy, gosigt!



födelsedag och jul.

så min födelsedag börjar närma sig, min 20de födelsedag.
och vad önskar jag mig?
cash till fler gaddar?
kläder?
målar saker?
inrednings prylar?
resa?
pengar?
mitt huvud står helt still, för jag har ingen aning vad jag vill ha.
eller ens vad jag känner sug efter.

help me, please.