Om nåt som gjorde ont som fan

Där, överst i sophinken, låg den och glimmade.
Stirrade på mig.

Hans förlovningsring.



Asså det är inte som att jag kommer bära min längre. Men vem fan kastar sin förlovningsring i SOPORNA?! Hos personen i fråga som man var förlovad med?! Det var precis som att dessa år var värda lika mycket som den förbannade sophinken. Bland kaffesump och andra matrester. Vilken jävla lirare.

Aja jag sparade den iallafall. Det var ändå jag som köpte dem. La dem ihop i en ask i sovrummet, och ödets ironi - min passade nästan i hans. Precis som vårt föhållande. Vi funkade ihop men inte hela vägen. Jag gör mig väl av med dem nån gång när jag känner att det är dags. Tills dess får de ligga där.