Detta året har jag skaffat två nya bästisar. Eller ja, "nya" - två personer som jag känt en herrans massa år men som först NU blivit två djupare relationer. Och fan vad glad jag är för det.
Först har vi beckii. Min enda och käraste metalbästis. Min enda kvinnliga vän som har samma musiksmak som mig. Hon är fan hårdare än mig, DE NI!! Och hon är så jävla cool tycker jag. Sjukt häftig brud med skinn på näsan, vågar ta plats och låter inte folk köra med henne. Världens snyggaste dessutom.
Och så har vi kalaskulosv - min kärlek. Vi träffades på en fest hos en gemensam vän för flera år sen, och så hörde han av sig nu i somras när jag blev ledig (HAHA <3). Och jag var helt anti detta med förhållande, men se så det gick! Har fan världens bästa snubbe, han tar hand om mig, bryr sig om mig, får mig att må bra hela jävla tiden, ställer upp när jag behöver och även när jag faktiskt inte behöver det heller haha. Och så får jag sova i soffan. Guld värt alltså! PUSS
Har hängt på Kalmar Tatueringsmässa hela helgen och JÄVLARRRR vad roligt jag har haft! Tack till Rebecka, Frida och Nicklas som hjälpte till att förgylla dessa två dagar!
HAHAHA och gud, måste berätta om när jag gjorde bort mig på Lillasyster's spelning. Jag drog med mig Becka och Jen nästan längst fram för jag kände för att röja lite, men de gick ut efter en stund så jag tänkte att jag står väl kvar här då helt ensam precis framför scenen, mitt framför sångaren Martin haha. Kollade lite bakom mig och såg att Nicklas och hans polare stod där, vi vinkade lite men jag stod kvar som sagt.
Så är det mellansnack, och Martin dricker nåt ur en flaska som jag tyckte såg ut som champagne, vilket jag då frågar honom om "DRICKER DU CHAMPAGNE?", han sträcker fram mikrofonen till mig och jag upprepar det jag nyss sagt.
Martin: "Nej. Dricker du champagne?"
Jag: "Jafan"
Martin: "Det kommer du sluta med när du växer upp, då kommer du dricka öl" (eller nåt i den stilen, hahaha)
Sen fortsätter han och frågar publiken (nåt sånt här, jag minns inte helt);
Martin: "Vad gillar killar mer än öl?"
Jag säger högt: [Insert benämningen på kvinnans könsorgan här]
Martin (högt i mikrofonen till hela publiken): Hörde ni vad hon sa?
Och så upprepar han det jag precis sa. Och ALLA i hela publiken bara dog av skratt. Alla som stod runt om mig i publiken skrattade och klappade i händerna och klappade mig på axeln, jag vänder mig om mot Nicklas och han skrattar lika mycket. HAHAHAHA. Så jävla roligt var det.
Och så var rätt svar "hårdrock". För då skulle de köra den låten. Fråga inte varför jag sa så, jag har aldrig lyssnat på Lillasyster i hela mitt liv men hade jag gjort det så hade jag förmodligen vetat att jag skulle svarat "hårdrock" istället, men det var det första som poppade upp i mitt vindimmiga huvud hahahaha. När spelningen sen var över så sprang jag ihop med sångaren, som klappade mig på axeln i förbifarten och sa "Bra jobbat, tack som fan!" . Haha. Det var kul :D
Det är för dyrt med helrött hår men jag avgudar det, och jag älskade ju att vara svarthårig. Slog två flugor i en smäll och får det bästa av två världar
Bröt ihop totalt för nån dag sen. Orkar inte med noll cash, att ha ett ex som gör ALLT för att motarbeta allt jag gör, att ha ett barn som börjat krångla på nätterna, jobb som inte funkar, bo på ett ställe som är för långt ifrån familjen och vännerna....
Så jag sa upp mig från Telenor. Skrev in mig på AF, skrev ut massor av CV'n och köttade ut dem i olika butiker i Kalmar. Har fått positiva besked från flera ställen (bl.a Dynamite HIHO hur fett hade det inte varit att få anställning där?!), och så vet jag ju att jag får timmar på fiket vid behov. Har ringt viktiga samtal och verkligen börjat ta tag i saker och ting, ska börja leta efter lägenhet i Kalmar också. Flyter inte livet på så får man göra nåt åt det!
Och nykär på det, goddamn. Har spenderat de senaste två dagarna uppe i Oskarshamn och druckit vin, kollat Mythbusters och Harry Potter, ätit pizza och aa.. MYST. Nu ses vi fan inte på en hel vecka pga hans jobb om jag inte åker upp dit, förstås. Tveksamt dock om jag har råd. Men det löser väl han, som med allt annat. Skäms över hur snäll han är <3
Åka med N i hans fina bil på kvällen när det är mörkt är nåt av det bästa jag vet. Luta sig tillbaka i framsätet, metal som stömmar högt ur högtalarna, hans ena hand på ratten med sleeven vars motiv man bara kan urskilja i ljuset från gatlyktorna, andra handen på mitt lår. Så sitter vi tysta och bara är. Älskar att bara åka med och låta han köra.
Och så kommer det nån annan söndagstrafikant som gör nåt idiotiskt, och så ropar han nåt om klappträ och dra åt helvete, och jag skrattar högt för han säger det så jävla roligt.
Så konstig känsla att veta att nån tycker så, och man själv sitter här och funderar över vad fan jag har att erbjuda. Jag är ung singelmamma, bor i en halvt omöblerad lägenhet, pank och rent utseendemässigt är jag väl inte Gollum men knappast nån jävla Megan Fox heller. Jag äger liksom inte ens en tv längre. Det enda som skulle tala till min fördel är att jag lagar jävligt god mat och att jag sitter på en hundralina i internetuppkoppling. Och så kommer nån, sveper runt ALLT och ba "vi löser detta", håller om mig på natten och säger att jag är fantastisk.
Jag. Fantastisk.
Vet inte vad som hände men min världsbild rubbades NÅGOT när jag insåg för första gången i mitt liv att det finns snubbar som faktiskt värdesätter mig som person. Nån som höjer mig. Nån som GÖR nåt för mig, för första gången. Nån som tillåter mig att vara som jag är.
Och jag är fantastisk, tydligen. Och det är helt okej med mig!
Så dyker det upp nån som är helt annorlunda mot vad man tidigare erfarat, och man är sådär larvigt glad att man sitter och flinar åt telefonen på bussen så till och med busschauffören noterar "Du ser väldigt glad ut!".
Har ni någonsin velat ha någon så vansinnigt mycket att det känns som att man ska gå sönder? Sådär "deep-down-in.-your-heart-förälskad"? Som upptar varje cell i ens kropp, som får hjärnan att snurra, som får en att bli sådär otroligt jävla dum i huvudet och man sårar varandra fram och tillbaka men så hittar man tillbaka igen men så är det aldrig rätt tillfälle?
Jag blir så jävla dum i huvudet av honom. Jag har aldrig träffat en människa i mitt liv, som har gjort så stort intryck på mig. Det är inte bara utseendet eller personligheten - det är hela jävla utstrålningen. Han tar liksom upp ett helt rum när han kliver in. Jag har aldrig träffat någon som gjort mig så glad som han, men inte heller har jag blivit sårad så av någon som när han gjort det.
Jag hatar att jag känner såhär. Det är en jävla förbannelse, på riktigt. Jag minns inte ens hur länge det är nu som jag har drömt ångest-drömmar där jag är på olika ställen där han plötsligt dyker upp, jag säger "vi måste prata", vi går iväg - sen vaknar jag.
Jag har alltid varit så rädd för honom. Rädd för att han gör sånt intryck på mig. Rädd för att göra fel eller säga nåt fel. Jag blir helt darrig, adrenalinet pumpar, och det enda jag kan tänka när jag ser snubben är hur fantastisk han är. Detta är typ det mest äkta jag känt för någon. Och det är mitt livs tragedi att jag aldrig kommer få vara med honom, för jag vet att han inte vill det. Jag orkar inte vara såhär kär i någon i resten av mitt liv, men jag vill verkligen inte bryta helt heller, för jag har hellre honom lite grann i mitt liv än inte alls.
Det kommer fan alltid vara du. Alltid. Oavsett vem eller vad som kommer emellan, så kommer det alltid vara du.
