cyberangels blogg
Tjej, 28 år. Bor i Åkersberga, Stockholms län. Är offline

Senaste inläggen
Ko-fi goal and Twitter!~3 augusti 2019 kl. 07:51
Moon eyes halsband
20 februari 2019 kl. 05:46
Under 1 år
13 september 2017 kl. 09:20
Min ångest
11 augusti 2017 kl. 10:45
NärCon sommar 2017!
11 juli 2017 kl. 08:24
Första födelsedagen utan mamma
27 februari 2017 kl. 15:53
spökhistoria- bra eller dålig?
30 maj 2016 kl. 09:07
mina bilder som terapi
17 maj 2016 kl. 12:01
Daxs
29 april 2016 kl. 07:23
ännu en till...
18 mars 2016 kl. 14:01
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Mary Civilstatus: Inte valtLäggning: Inte valt
Intresse: Hemligt
Bor: Med någon
Politik: Inte valt
Dricker: Allt flytande
Musikstil: Allt
Klädstil: Goth
Medlem sedan: 2011-09-02
Event
cyberangel har inte lagt till några event än.
Min ångest
Hej igen,
Jag vet att jag skriver ointressanta saker och skit men här kommer då ännu mer.
Jag har haft ångest ända sen jag va 6-7 år ? Jag har aldrig haft ett lyxigt liv och aldrig direkt kunnat hända det senaste inom modet(när jag gick i låg och högstadiet)
De flesta i mina klasser har nog alltid skrytit om saker medans jag inte kunde göra som de. Jag visste inte när jag va liten att jag hade adhd vilket gjorde att jag blev mer känslig och tog åt mig saker både bra o dåliga, jag vart mobbad i skolan och har nog alltid blivit de. Jag började att må så dåligt att jag önskade att jag aldrig skulle vakna när jag blev opererad, jag försökte ta mitt liv flera gånger men mamma i min familj hindrade mig. Alla hade så höga förväntningar på mig att jag blev mer deprimerad och orkade inte.
Jag tar medicin för att förhindra självmordstankar och lindra min ångest.
Men grejen är att ovs vad jag gör så ser jag ingen mening i det.
En vän frågade hur de va med mig och jag svarade: jag vill skriva att allt är underbart och bra men då skulle jag ljuga.
Han svarade :men du har ju vart på konvent o måste väl va nån energi ?
Jag svarade att det spelar ingen roll hur roligt eller med vem jag är med för jag kommer alltid va ensam,ledsen,otrygg och allt där till.
Jag är förlovad men jag vill fortfarande ligga i en iskall likkista och bara vakna där ingen vet vem jag är eller hur jag ens mår. Jag kan drömma mig bort i mina fantasier och va lycklig där.
Jag har allt jag vill ha i mitt liv (nästan) men det gör inte mig lycklig ändå.
Jag miste min bästis till en jävla pundare som ständigt ska hota, jag har mist mycket i mitt liv men också fått mycket ändå.
Jag ogillar när andra spenderar pengar på mig ovs vem det är eller hur mycket/lite det är. Jag anser att dom ska spendera på det som vill och inte mig.
Jag har aldrig gjort något för att ens förtjäna uppmärksamhet,beröm,kärlek,omtänke, m.m
Jag lever i min ångestfyllda värld och än vad jag gör så hjälper det inte.
Antar att jag bara vill försvinna så jag inte passar in i samhället