Tjej, 28 år. Bor i Åkersberga, Stockholms län. Är offline
cyberangel har inte lagt till några event än.
Så jag aktiverade min Twitter till ett cosplay konto där jag kommer lägga up cosplay relaterade saker så som event m.m
Jag har också precis fixat ett helt nytt ko-fi goal som faktiskt inte är till mig själv utan till en väldigt speciell person som har hjälpt mig otroligt mycket och nu vill jag skaffa hennes dröm cosplay som är kotori från love live<3 (cyber version)
Twitter namn : @spacecybermew
Så jag har gjort smycken och aldrig trodde jag att de skulle gå som smör xD
Jag hade 20 egengjorda moon eyes halshand och har bara kvar 11 stycken o.O
Slänger upp en bild just to show in the galleri!
Under 2016 så vart min mamma jätte sjuk och dog några dagar senare med kämp och ork,
Under tiden hon vart sjukare o va inlagd så pratade jag knappt med någon trots att jag verkligen ville men jag tillät inte det för mig själv,
Sen kom planeringen om hennes begravning och alla började beklaga sorgen och påstod att dom fanns där.
När dagen för begravningen kom så kom det folk och 2 av mina bästisar kom dit, min jämn gamla bästis lovade att alltid finns där och att vi aldrig skulle skiljas
Den andra bästisen lovade att jag alltid va välkommen hem till henne.
Men allt förändrades efter den dagen, båda lämnade mig ensam.
Twinstar slutade höra av sig mer och mer då hennes kille är jätte svartsjuk på mig, han har salgit mig,hotat mig m.m
Hon gjorde något som jag aldrig trodde i mitt liv att hon skulle göra men hon valde honom, hon valde att stå bakom en kille som hotar,röker på,slåss och är kvinnohatare. Hon säger inte ifrån när han tar hennes telefon förmodligen hota mig.
Varför?
Jag vet inte, jag önskar att jag visste men det lär aldrig hända. Jag såg henne och hennes kille igår i Tibble och trodde att hon skulle gå fram till mig men hon vända så fort dom såg mig, undvek mig och jag insåg att hon kommer aldrig mer tillbaka.
Sweetheart lovade att jag va välkommen hos hennes men har fortfarande inte fått kommit över än, värken fått sova över eller hälst på,
Visst det kanske inte betyder något för er men för mig är det ännu ett löfte som har spruckit, ännu en lögn.
Hon har andra personer över hos sig men inte mig.
Under ett år har jag undrat varför kom dom ens till begravningen? Varför lovade dom något som ändå dom aldrig kunde hålla?
Varför få mig att lida ännu mer ?
Jag vet inte om det är jag som har förändrats eller om allt va bara ett spel men ända sen jag miste dessa 3 personer så har jag slutat bry mig, jag har ingen anledning att höra av mig till människor när jag ändå inte får något tillbaka värken respons eller vänskap.
Om man ändå ska ljuga och få någon att lida mer så gå inte då på begravningen, hör inte av er,
Jag vill heldre umgås med de död än de levande för dom. Ljuger inte, lämnar inte en och dom lyssnar alltid.
Hej igen,
Jag vet att jag skriver ointressanta saker och skit men här kommer då ännu mer.
Jag har haft ångest ända sen jag va 6-7 år ? Jag har aldrig haft ett lyxigt liv och aldrig direkt kunnat hända det senaste inom modet(när jag gick i låg och högstadiet)
De flesta i mina klasser har nog alltid skrytit om saker medans jag inte kunde göra som de. Jag visste inte när jag va liten att jag hade adhd vilket gjorde att jag blev mer känslig och tog åt mig saker både bra o dåliga, jag vart mobbad i skolan och har nog alltid blivit de. Jag började att må så dåligt att jag önskade att jag aldrig skulle vakna när jag blev opererad, jag försökte ta mitt liv flera gånger men mamma i min familj hindrade mig. Alla hade så höga förväntningar på mig att jag blev mer deprimerad och orkade inte.
Jag tar medicin för att förhindra självmordstankar och lindra min ångest.
Men grejen är att ovs vad jag gör så ser jag ingen mening i det.
En vän frågade hur de va med mig och jag svarade: jag vill skriva att allt är underbart och bra men då skulle jag ljuga.
Han svarade :men du har ju vart på konvent o måste väl va nån energi ?
Jag svarade att det spelar ingen roll hur roligt eller med vem jag är med för jag kommer alltid va ensam,ledsen,otrygg och allt där till.
Jag är förlovad men jag vill fortfarande ligga i en iskall likkista och bara vakna där ingen vet vem jag är eller hur jag ens mår. Jag kan drömma mig bort i mina fantasier och va lycklig där.
Jag har allt jag vill ha i mitt liv (nästan) men det gör inte mig lycklig ändå.
Jag miste min bästis till en jävla pundare som ständigt ska hota, jag har mist mycket i mitt liv men också fått mycket ändå.
Jag ogillar när andra spenderar pengar på mig ovs vem det är eller hur mycket/lite det är. Jag anser att dom ska spendera på det som vill och inte mig.
Jag har aldrig gjort något för att ens förtjäna uppmärksamhet,beröm,kärlek,omtänke, m.m
Jag lever i min ångestfyllda värld och än vad jag gör så hjälper det inte.
Antar att jag bara vill försvinna så jag inte passar in i samhället
Hej ! Som vissa av de vet så avled min mor 24/7-2016 och sedan dess har jag bara varit på 2 fairycon (2016&2017)
Men nu så ska jag jobba som panda på NärCon sommar 2017 !
Är sjukt peppad och längtar såklart,
Men jag känner stress, illamående och allt därtill pga det datum som nu ser där uppe. Jag ska åka på konventet och min mamma kommer inte jag kunna ringa, hon va min trygghet,min värld,min hjälte och allt därtill.
Min mamma har hjälpt mig så mycket för att jag ska stå på egna ben<3
Jag vet inte vart jag ska vända mig:/
Jag ska ännu en gång bli firad med besvikelse och ångest. Ända sen jag va 18 har jag alltid planerat min födelsedag men varje gång har jag fått tillbaka besvikelse av alla. Förra året bokade jag bor år 15 ' vänner' och endast 3 av dom kom. Som tur va hade mamma berättat för mina morföräldrar att jag hade bokat så de bokade ett till bord. Men även om jag hade mina föräldrar och min storebror samt hans tjej o morföräldrar så kom enbart 3 Av alla 15 person.
Ena va så bakfull att hon inte ens orkade eller ens svarade fören dagen efter.
Och den andra valde sin pojkvän framför mig som känt varandra i 20 år...
Resten svarade aldrig, men de va aktiva på sociala medier.
I 3år har jag blivit bortglömd,besviken och fått mer ångest.
Och nu lär det inte bli bättre, ena har redan glömt bort mig,
Den ända person som fick mig att le är död. Hon dog den 24 juli 2016...
Det var min mamma som fick mig att le... Så ännu en gång lär jag få besvikelse och ångest :(
Mörkrets offer
Mörkret omfamnade staden som tycktes helt öde. Kanske berodde detta på de mystiska dödsfallen som hade skett i staden och kanske berodde det på att folket tvekade att gå ut i detta mörkret. Det var som att inga gatlampor gav ett ordentligt sken. Snarare gjorde det svaga skenet som hjälpte till att göra staden mer spöklik. Hon gick sakta och försiktigt genom gatorna, trots mörkret och trots dödsfallen som hade skett här ville hon ändå vara på den säkra sidan.
Vad det var som gjorde att hon hade beslutat sig för att gå hem just denna kvällen visste hon inte. Sanningen var att hon hade kunnat sova över hos sin vän istället för att gå hem. Men det var som sagt vad något som hade fått henne att besluta sig för att gå hem i mörkret istället. Kanske var det längtan efter den egna sängen eller så var det något mer.
Hon rundade hörnet förbi det övergivna huset som hade stått där som ett spökhus så länge hon kunde minnas, sedan hon växte upp hade hon alltid fått höra om huset som övergavs på grund av en mystisk olycka och sedan har det talats om hur hemsökt det var. Ingen kunde minnas något om personerna som hade bott där innan eller varför olyckan hade hänt.
När hon gick förbi huset kände hon hur någon tycktes iaktta henne från mörkret men hur hon än vred på huvudet tycktes hon inte kunna se någon person.
?Jag måste inbilla mig, ingen kan vara här. Huset har varit övergivet länge och kanske är det bara detta mystiska mörker som lurar mig.? tänkte hon samtidigt som hon gick vidare på gatan men ändå fanns känslan kvar där.
Hon fortsatte gå förbi mer mörka hus, med inte en enda lampa tänd, vilket inte var så konstigt med tanke på hur sent det var. Men desto närmare hon kom sitt hem desto mer kände hon av känslan av att det fanns någon där som iakttog henne. Hon kunde fortfarande inte se något även om hon vred på huvudet men känslan fortsatte finnas där och hon började få gåshud.
Hon ökade takten och hon visste att det bara var någon gata kvar innan hon var hemma.
?Men vad är det här?? tänkte hon samtidigt som hon beslutade sig för att gena genom trädgården till ett hus som hon visste var tomt då ägaren nyss hade flyttat. Genom att ta denna vägen visste hon hur pass mycket tid hon skulle spara hem. Hon klättrade över staketet in till huset och när hon vände sig om efter att ha klättrat över såg hon en mörk skepnad röra sig emot där hon var.
Skepnaden rörde sig ljudlöst mot henne och hon började öka takten och samtidigt kände hon hur den kom närmare och närmare.
Hon var nästan över det sista staketet när hon kände en stark hand dra bort henne och emot sig. Hon kämpade att ta sig fri men skepnaden var för stark och det var omöjligt för henne att kunna ta sig fri.
?Du är min nu....? hörde hon en mansröst viska i hennes öra samtidigt som hon sedan kände något vasst som tog sig in i hennes nacke och hon försökte skrika men vad det än var som höll fast henne satte en iskall hand över hennes mun för att hon inte skulle skrika. Smärtan ökade då hon kände hur hennes blod och liv rann ur hennes kropp in i vad nu denna varelsen tycktes vara.
**
Han släppte ner den livlösa kroppen på marken, slickade sig runt munnen och log åt sig själv samtidigt som han såg på den livlösa kroppen. ?Om du bara visste att det var för min skull som du gick ut inatt och det var därför du gick förbi mitt hem istället för någon av de andra vägarna? viskade han till den döda kroppen samtidigt som han tycktes sväva ifrån den döda kroppen och sakta bort mot ödehuset. Han visste att dagen efter skulle någon hitta hans senaste offer, men just nu kände han sig nöjd med sitt byte.
För hans jakt hade fortfarande bara börjat och den skulle inte sluta än på ett tag...
" alt="" class="right_img block_img">
det är en av 4 xD
en annan
bara 3 av alla bilder xD
Hej igen alla^^ idag är de en spännande dag då jag ska på student mössmottsgnings lunch... Och jag är den ända i hela min klass som ska ta studenten....
Det ironiska är att jag ska sitta med en annan klass där ena min vän kommer en person... Jag o ångest =hjälp...
Då vart det dax för ännu en till begravning. Min pappas moster har dött o hon dog den 11 mars:(
jag ska åka ner till småland för ett konvent men slutar med en begravning samma dag. jag känner mig spllitrad o ensam. hela släkten dör mer o mer. jag skulle ha åkt för att umgås o träffa vänner på fairycon trots det jobbiga men nu vart de värre.
sist jag va nere i småland o det va påsk så tog jag o familjen farväl av farmor för 4 år sen. och ni ska vi åka ner på påsk för en begravning:(