En främling

En främling, är det allting jag blir när du på mig ser
Som om han jag var för dig inte finns något mer
Som min röst blir någonting du aldrig hört
Som någonting jag sa, gjorde så allting blev förstört
Som när du ser mig i ögonen så känner du inte igen min blick
Som du inte minns än enda gång som du den fick
Som när jag rör vid dig, drar du dig undan så jag inte dig når
Som jag aldrig har hållit dig och torkat bort din tår

Du säger, du saknar mig även när jag står precis där
Du säger att den jag har blivit inte har vad du begär
Du säger, du saknar den människa som jag en gång var
Du säger att ingenting av den människan finns längre kvar
Den människa finns inte idag, han är lämnades kvar i igår
Människan du har levt med i alla dessa år

Du riktar mig mot spegeln och ber mig mig att verkligen titta
Du ber mig att säga vad jag i reflektionen kan hitta
Visst, jag har börjat bry mig om mitt yttre och runt midjan har jag gått ner
Men det är samma människa som mot mig ler
Men du säger att det jag ser, är allt jag bryr mig om nu mera
Att mitt yttre har blivit mitt allt och att mitt hjärta har slutat fungera
Att medan jag har gått ner i vikt har mitt ego ökat med tusen
Att den människa som en gång var så varm är nu helt frusen
Att kylan löper i mina fingrar på grund av vad som hänt
Du undrar vad mitt gamla jag har blivit sänt
Och du skulle göra vad som helst för att få han åter
Han som minns hur man faktiskt gråter

Dagarna går och du står ut med den jag lever som just nu
Men jag ser att du tänker, den jag älskade, var är du
Och jag ber om din förlåtelse för att jag gör dig besviken på så många sätt
Att se mig som den jag är nu är nog inte så lätt
Men frågan är, ser du verkligen allt, och inte bara det du väljer att se
Du väljer det dåliga och råkar det goda överge
Du vägrar se hur mycket som har förändrats till det bättre på så många sätt
Jag är äntligen lycklig, på något vis så känns det som allt har blivit rätt
så varför vill du jag ska gråta nu när jag på riktigt kan le mot dig
Varför vill du att jag ska bli den människa som led inom sig

Han som kämpade mot tankar mörkare än en stjärnfri natt
Han som inte kunde minnas ljudet av sitt skratt
Han som var ensam och gick genom dagarna utan någon annan
Han som hade "mobba mig" skrivet på pannan
Han som var osäker på om han ville fortsätta leva till nästa dag
Vill du att den människan åter ska bli mitt jag
Att han ska ersätta mina glada tankar om livet jag fått
Nu när glädjen äntligen har mitt liv nått
Nu när jag äntligen har funnit några som älskar mig för den jag är
Nu när jag kan säga emot när någons ord på mina känslor tär
Nu när jag inte fruktar imorgon, utan längtar efter allt den kan ge
Är det vad du vill ska ske??