Riktigt namn:
Robin Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Homosexuell
Intresse:
Poesi
Bor:
Med någon
Politik:
Politik?
Dricker:
Milkshake
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2009-08-19
varför går jag och sjunger på jävla kärleksballader
Varför känns det som i kylan det är 400 grader
Varför när du går förbi blir mina kinder röda
Varför när du ler så börjar något inom mig glöda
nej så här får det inte va, mitt hjärta är bara mitt
Här ska inget ges, här ska inga känslor få löpa fritt
Nej säg inte att jag lider av det vi kallar kärlek
Det som bara leder till hjärtekross och svek
Så får det inte vara, så får det inte bli
Det finns bara jag, det blir aldrig något vi
Jag har valt att gå den där vägen förut
Och den så kallade lyckliga sagan fick ett tragiskt slut
Det där med så levde dom lyckliga i alla sina dagar är en lögn vi får höra
Egentligen är kärleken en sjukdom som vill bara våra liv förstöra
Tömma oss på vett och sans och tillslut krossa våra hjärtan i tusen bitar
Men vad tror du faktiskt ska hända när du någon annan med ditt hjärta litar
Och sen får du ligga och samla ihop det bitar som går att finna
Dom du kan se genom dunklet från tårarna som började rinna
När du säger hej, sträcker fram din hand och frågar om mitt namn
Så glömmer jag allting och var låst i drömmen om att vara i din famn
Mitt namn, min egen identitet, raderas från mitt minne när du står in till
Och ingenting existerar utom längtan att tiden ska stå still
Så jag kan beundra denna vackra varelse som står mitt framför mig
Men istället står jag där som ett fån mitt framför ögonen på dig
Nej, hjärta sluta slå för honom, det är mig du ska slå för ingen mer
Och vad har jag sagt om att börja rusa när han på mig ser
Han är en vanlig människa ingenting extra eller så
Men varför beundrar jag då hans kropp när han börjar gå
Och när han börjar ta stegen bort från mig vill jag bara skrika, vänd om
Rusa in i hans famn och säga, jag är så glad att du in i mitt liv kom
Kyssa dom där fylliga läpparna som är mer lockande än något annat
Dom är som en drog jag aldrig testat men ändå i mitt blodomlopp stannat
Ett beroende som jag aldrig skulle vilja ge upp om jag faller för förförelsen
Men är en smak av dig värd att skänka mitt inre den smärtsamma förstörelsen
Men jag kan väl inte vara kär, jag lovade att aldrig bli det igen efter förra gången
Ändå går jag och sjunger på den där mest gripande kärlekssången
Som om den var skriven just om mig, om mitt liv
Men jag får inte glömma för dig är jag bara ett tidsfördriv
För du skulle väl inte vara annorlunda från alla andra män jag stött på
Efter dom fått vad dom vill så väljer dom att ifrån en gå
Och efter sig lämnar dom ett krossat hjärta och ägaren till det i tårar
Men ni bryr er väl inte om ni någons stackare sårar
Är ni ens kapabla att känna kärlek till någon annan än den i spegeln
Aldrig har jag hört om en sådan man i historierna som skapats genom seklen
Men skulle du kunna vara annorlunda, skulle du kunna bevisa att allt jag tror är fel
Och att du fylla alla mina tomrum så jag till slut skulle bli hel
Låt mig krypa upp i din famn och till dig viska, det ligger till så här
jag har fallit och vill inte resa mig, jag hopplöst, obotligt i dig kär
En främling, är det allting jag blir när du på mig ser
Som om han jag var för dig inte finns något mer
Som min röst blir någonting du aldrig hört
Som någonting jag sa, gjorde så allting blev förstört
Som när du ser mig i ögonen så känner du inte igen min blick
Som du inte minns än enda gång som du den fick
Som när jag rör vid dig, drar du dig undan så jag inte dig når
Som jag aldrig har hållit dig och torkat bort din tår
Du säger, du saknar mig även när jag står precis där
Du säger att den jag har blivit inte har vad du begär
Du säger, du saknar den människa som jag en gång var
Du säger att ingenting av den människan finns längre kvar
Den människa finns inte idag, han är lämnades kvar i igår
Människan du har levt med i alla dessa år
Du riktar mig mot spegeln och ber mig mig att verkligen titta
Du ber mig att säga vad jag i reflektionen kan hitta
Visst, jag har börjat bry mig om mitt yttre och runt midjan har jag gått ner
Men det är samma människa som mot mig ler
Men du säger att det jag ser, är allt jag bryr mig om nu mera
Att mitt yttre har blivit mitt allt och att mitt hjärta har slutat fungera
Att medan jag har gått ner i vikt har mitt ego ökat med tusen
Att den människa som en gång var så varm är nu helt frusen
Att kylan löper i mina fingrar på grund av vad som hänt
Du undrar vad mitt gamla jag har blivit sänt
Och du skulle göra vad som helst för att få han åter
Han som minns hur man faktiskt gråter
Dagarna går och du står ut med den jag lever som just nu
Men jag ser att du tänker, den jag älskade, var är du
Och jag ber om din förlåtelse för att jag gör dig besviken på så många sätt
Att se mig som den jag är nu är nog inte så lätt
Men frågan är, ser du verkligen allt, och inte bara det du väljer att se
Du väljer det dåliga och råkar det goda överge
Du vägrar se hur mycket som har förändrats till det bättre på så många sätt
Jag är äntligen lycklig, på något vis så känns det som allt har blivit rätt
så varför vill du jag ska gråta nu när jag på riktigt kan le mot dig
Varför vill du att jag ska bli den människa som led inom sig
Han som kämpade mot tankar mörkare än en stjärnfri natt
Han som inte kunde minnas ljudet av sitt skratt
Han som var ensam och gick genom dagarna utan någon annan
Han som hade "mobba mig" skrivet på pannan
Han som var osäker på om han ville fortsätta leva till nästa dag
Vill du att den människan åter ska bli mitt jag
Att han ska ersätta mina glada tankar om livet jag fått
Nu när glädjen äntligen har mitt liv nått
Nu när jag äntligen har funnit några som älskar mig för den jag är
Nu när jag kan säga emot när någons ord på mina känslor tär
Nu när jag inte fruktar imorgon, utan längtar efter allt den kan ge
Är det vad du vill ska ske??
Jag fruktar den dagen när jag inte minns som allting vore igår
Jag fruktar den dagen när jag inte minns doften av ditt hår
Jag fruktar den dagen när jag inte minns dina snarkningar som höll mig vaken varje natt
Jag fruktar den dagen när jag inte minns ljudet av ditt skratt
Jag fruktar den dagen när jag inte minns värmen dina kramar kunde ge
Jag fruktar den dagen när jag inte minns hur det var att se dig le
Minnen, det enda som lämnades kvar när du försvann
Minnen som värmde när tårarna rann
Minnen som fortfarande finns hos mig var jag än är
Så när jag är ensam så blir det som du är där
När saknaden slår till mig så hårt att luften flyr ut
Då kommer minnena från början till slut
Men det är det som är jobbigt, det är det som smärtar så
Att minnena inte fortsätter framåt gå
Jag fruktar den dagen när jag inte minns dina konstiga skämt
Jag fruktar den dagen när jag inte minns hur du retades jämt
Jag fruktar den dagen när jag inte minns hur det var att dansa medan jag på dina fötter stod
Jag fruktar den dagen när jag inte minns alla dina vackra ord
Jag fruktar den dagen när jag inte minns hur du spelade gitarren på något magiskt sätt
Jag fruktar den dagen när jag inte minns hur allting kunde kännas så rätt
Minnerna är allting jag har kvar av dig nu
Allt jag tänker på är du
Allt är rätt bra tills jag vaknar och verkligheten slår till så hårt
För fortsätta dagen utan dig blir så svårt
I mina drömmar finns du, det blir annan plats att finnas
Men jag tvingas sluta drömma, att sluta minnas
Jag tvingas fortsätta leva med att du inte finns hos mig kvar
Och minnena som blev är bara dom jag har
Jag fruktar den dagen när jag inte minns hur det var att ha dig här
Jag fruktar den dagen när jag inte minns hur du löste mina besvär
Jag fruktar den dagen när jag inte minns hur du alltid skulle hjälpa varje liten själ
Jag fruktar den dagen när jag inte minns hur jag var tvungen att säga farväl
Jag fruktar den dagen när jag inte minns hur hårt ditt hjärta slog
Jag fruktar den dagen när jag inte minns tiden innan du dog
Jag vet att för var dag som går så bleknar mina minnen ut
Och att vissa kommer gå förlorade tillslut
Men en sak jag inte fruktar, en sak jag aldrig kommer glömma
För det minnet kommer jag här inom mig gömma
Minnet som aldrig kommer gå förlorat om dig
Är hur mycket jag vet att du älskade mig
ag finner inga ord, jag finner ingen tröst
Jag finner ingenting som kan läka såren i mitt bröst
Allting känns så fel, så overkligt på något sätt
Jag väntar på att få vakna och få veta att detta aldrig skett
Jag har försökt nypa mig i armen, blunda riktigt hårt
Men att vakna ur detta verkar vara riktigt svårt
Denna drömmen är så sorgen, alla bara står och gråter
Alla säger, tänk att han aldrig kommer åter
Blommorna på bordet blir bara fler och fler
Det är väl vad som händer när någon inte finns hos oss nå mer
högar med brev som säger dom tänker på oss, från alla och en var
Men ingen av oss orkar ge något ordentligt svar
För när man pratar om det så blir smärtan för stor
Så man stänger av tillslut, det är lättare än vad man tror
Man bara sitter ner och ser hur tiden sakta går
För en minut är som en timme och en dag är som ett år
Tårarna har bara blivit fler nu när tiden har gått
Dom faller som rosenbladen från buketterna vi fått
Dom vackra blommorna som borde få en att le
Men när jag håller dom är du allting jag kan se
Så den vackraste ros har även sin törn
Så jag försvinner iväg och gömmer mig i mitt hörn
Där jag låtsas bara för en minut
Att denna mardröm har tagit slut
Att jag har vaknat och du står utanför min dörr
Ja, att allting är precis som förr
Att om jag öppnar dörren står du där och frågar om du kan få en kram till
En av dom kramar jag nekat så många gånger men att få en nu är allt jag vill
Jag vill åter vara i din varma famn, känna din skäggstubb mot min kind
Men den verkligheten är borta lika lätt som med en vind
För utanför min dörr hör jag åter tårarna rinna för min familjs ensamhet
Hur ska vi klara oss utan dig jag inte vet
Jag vet att vi inte alltid kom överens
Och att orden vi sa inom mig bränns
Jag gjorde saker du inte ville tillåta
Jag vet att jag ibland fick dig att gråta
Vi var inte alltid vad den andra ville vi skulle vara
Men jag visste ändå att du alltid skulle mig försvara
För även fast vi var så olika och kunde ibland inte förstå den andra
Så var vi ändå menade att tillsammans vandra
För vi älskade ändå ändå varje familjemedlem i denna ovanliga men otroliga familj vi var
Men när vi fyra gick så var det plötsligt bara tre på stigen kvar
Du blev tagen från oss, du blev blev tvingad att släppa våra händer
Vi skulle inte hitta dig igen även om vi tillbaka vänder
Så vad ska man göra i denna mardröm som verkar vara min verklighet
Snälla sig svaret till mig den som vet
Men hur jag en försöker så kan jag inte sluta drömma
Jag vaknar inte i min säng så jag allt detta kan glömma
Så även om jag inte vill det, och försöker säga emot
Så är detta min verklighet där saknaden har slagit rot
Så jag vet att jag aldrig ur detta kommer vakna
Jag vet att resten av våra liv vi kommer att dig sakna
Men bara så du vet tänker jag inte säga farväl
För vad jag en går känner jag närvaron av din själ
Jag säger vi ses snart igen och jag ska åter få krama dig
Och åter få höra dig säga att du älskar mig
Jag minns när jag var liten och skrapade upp knät
Jag hade varit dum igen men du ändå mig förlät
Du bara frågade hur jag mådde och om smärtan var kvar
Om du pussar det så blir det bättre var alltid mitt svar
Såklart så pussa du det lätt och sedan tog min hand
Det är nog sant att man får något särskilt band
Jag minns genom livet som du mig gav
Jag minns att du aldrig hade några krav
Du ville bara se mig le, älska och vara den jag är
Det är det du fortfarande begär
Jag har alltid kunnat gå till dig och öppna mitt jag
Du var stark för mig när jag var svag
Inkrypen i din famn var den tryggaste plats jag visste
Det var dit jag flydde när det kändes som världen brisste
Du strök min kind och sa att ingen är som du
Och alla som sårar dig mår själva bara dåligt nu
Så bryr dig inte om dom för du är speciell på ett sätt som ingen annan kan bli
Sätt inte den människan du är bakom lås, låt han vara fri
Sedan strök du min kind och du hade räddat världen en än gång
Den lyckan tyvärr var inte tillräckligt lång
Nu har jag blivit tonåring och ingenting är inte som förut
Smärtan jag har nu tar aldrig slut.
Du försöker på alla sätt att få den att försvinna
Men ändå så fortsätter tårarna att rinna
Hur många pussar du än mig någonsin ger
Så verkar det inte funka mer
Min smärta jag lider av sprider sig bara över till dig
Det var inte meningen av mig
Jag ville inte få dig att gråta, få dig må dåligt på något sätt
Jag skäms för att detta har nu skett
Även vad du än gör och vad du än säger så fortsätter jag ändå
Du ber mig att stanna men jag fortsätter att gå
Du ber mig prata med dig men jag säger ingenting
Försöker låtsas att jag är precis som alla andra runt omkring
Men du ser igenom varje rörelse i mitt spel
Du ser allting som egentligen är fel
Jag önskar jag kunde krypa upp i din famn och kunde stanna kvar
Jag skulle bli människan jag än gång var
Du skulle säga dina tröstande ord och jag skulle åter minnas hur man ler
Men jag ändå din trygga famn överger
Jag kämpar för att bli något jag kanske inte är
Jag försöker det vara men förlorar det du begär
Önska jag kunde glömma allt genom vara i din famn åter
Och du skulle viska, det gör inget om du gråter
Jag skulle berätta allt och såklart du skulle förstå
Men att göra det är inget jag kan förmå
Jag saknar att vara liten, när du kunde rädda min värld
Men jag har upptäkt så mycket mer på livets färd
Den var inte vad jag trodde, den är mörkare en än stjärnlös natt
Den har för mycket tårar och för lite skratt
Människor är onda ting och dom som är goda trycks ner
Vissa i denna världen också en överger
Jag saknar den tiden när en puss eller din famn räddade mig
Men hur det kunde vara så kan man inte tänka sig
Jag saknar den tid när dina ord kunde få alla andras att försvinna
Men i mitt huvud är det deras röster som har börjat vinna
Jag trodde aldrig jag skulle bli denna människa som du nu känner
Och jag vet att saknaden inom dig med bränner
Efter den pojken som var lycklig och älskade livet som du han hade gett
Den pojken som alltid till insidan hade sett
Den pojken som var snäll och god, inte gjorde en fluga förnär
Istället för den kille du ser nu och är
Det var inte meningen, snälla mig förlåt
Jag vet att jag gör allting så svårt
Men du ska veta att jag inte klarar mig utan att ha dig nära
Du är den som håller mig kvar när livet börjar tära
Så förlåt för vad jag gör, hur jag får dig att må
Förlåt att jag gör den ljusa himmelen så kall och grå
Jag önska jag kunde göra så du inte led av mina beslut
Jag önskar att allting var som förut
Jag önskar jag aldrig någonsin hade blivit stor
För jag älskar dig så mycket, min underbara mor
Säger jag mår bra och slänger ett leende mot ditt håll
Jag säger ingen fara, jag har allt under kontroll
Jag har bara en liten bit kvar för att målet nå
Och du tror mig men det kan jag inte förstå
För varje ord svider som eldens lågor mot min hud
Jag har blivit slaven och spegeln min gud
Jag tillber den, jag dyrkar den med varje andetag
Bara för den ska ändra på mitt jag
Känslorna och sorgen tömmer mig på allt jag har
Snart är jag det förflutna och ett tomt skal är allt som lämnas kvar
Men jag glömmer alla hemskheter för dom göms av det som jag åtrår mest
Att vara någon mer i denna värld än en obetydlig gäst
Jag vill inte vara den som går och ingen minns namnet jag bär
Utan jag vill att folk ska minnas vem jag är
Att människors huvuden ska vridas när jag går förbi
Att människor ska viska, jag önskar det vore vi
Att människor ska önska att mitt liv var det dom levde
Att människor skulle fyllas med åtrå och med vrede
Bara en dröm, men ack en så vacker dröm att ha
Men en dröm är allt det är och allt det kommer va
Jag gör allt för att ändå fånga drömmen som hemsöker mina tankar
För att finna svaren jag vet djupt inom mig bankar
Försöker hitta lösningar till att göra mig vacker på något sätt
Gud vad jag önskar att någon mig skönheten hade gett
Just nu är jag den fula ankungen och det kommer jag förbli
Men den vackra svanen inom mig vill jag släppa fri
Så jag gör saker som skadar mig, jag plågar min kropp
Men jag fortsätter, för det är mitt sista hopp
Mitt liv känns inte värt att leva om jag inte gillar den jag är
Så jag gör vad jag kan, även om själen min förtär
Även om tårarna rinner och jag förlorar allt som gör mig till jag
Så kan jag leva med det om jag blir vacker en dag
För folk säger skönheten är på insidan men ingen har min kunnat se
Så jag svälter mig själv och lär mig hur man på låtsats kan le
Så fortsätter det och du märker ingenting som allt var som förut
Men någon gång måste nuet få ett slut
Nuet blir till dåtid och framtiden blir ens nu
Så jag kämpar för min framtid, men det märker inte du
För allt finns undangömt och skönheten börjar sakta hos mig finnas
Och det förgångna kommer alla sluta minnas...
Jag ligger ensam, övergiven och svag
Ligger och minns när det fanns en morgon dag
När jag kunde resa mig upp när jag fallit ner
Men nu när jag faller, jag hoppet överger
Mina kinder är blöta från alla mina tårar
Så går det när något en sårar
Någon lekte med ödet och trasslade in mitt
Sedan lät skadan löpa fritt
Jag är så ledsen, jag frågar mig va som gick fel
Varför något gick sönder som ingen kunde göra hel
Varför var någon en sån hjärtlös idiot
Att den lät mörkret i sina tankar slå rot
Jag ligger här och minns allt från början till slut
Ligger och tänker på alla fel vi gjort förut
Bara om något hade hänt på ett annat sätt
Om bara någon lyckats göra något rätt
Då hade inte jag legat här ensam, övergiven och svag
Och frågat mig varför jag
Varför, varför i hela mitt jävla fucking liv, varför du
För det är det som har ändrats nu
Varför lät vi dig i natten ensam gå
Varför, kan jag inte förstå
Om vi bara hade hindrat dig från att gå ut genom min dörr
Så hade allt varit precis som förr
Mina tårar hade varit skratt
Jag hade inte varit här inatt
Om vi bara gjort nått för att sakta dig ner
Så skulle det inte vara du som världen överger
Om, jag hatar ordet om, hatar makten den har
Den har för stor kraft över oss som är kvar
Vi som får leva med bara minnen utav dig
Vi som gråter och undrar om du ser ner på mig
Om du ser mig i detta ögonblick
Om du ser vilken påverkan din död på mig fick
Snälla mig förlåt, förlåt för allt som skett
Om bara vi den dagen hade gjort någonting rätt
En enda detalj skulle ändrats och då
Då skulle du hos mig stå
Men nu jag bara ligger här ensam, övergiven och svag
Ligger och hatar detta, det kan inte vara guds lag
Han ville väl inte att du skulle tas från ditt liv
Gud om du det gjorde, en ändring i mitt öde skriv
För jag klarar inte en dag till levande så här
För att ligga här och tänka på vad som hänt, mig förtär
Hur kunde detta ske, hur kunde Gud låta det hända
Varför kunde han inte en skyddsängel sända
Den hade skyddat dig från att bli slagen
Stoppat dig från att bli från mig tagen
Då hade vi båda räddats på många sätt
då hade Gud en andra chans oss gett
Men nu ligger jag här, ensam, övergiven och svag
Det känns som inte hjärtat klarar av ännu ett slag
Jag saknar dig så mycket att jag lovar och svär
Ibland är det som du är här
Som din röst är i den stilla vinden
Ibland jag känner dina läppars värme mot kinden
Ibland jag lovar att jag dig ser
Jag lovar när solen bryter igenom, är det du som ler
Så det är underbart att veta att du hos mig finns
Jag lovar jag dig aldrig glömmer, jag minns
För jag älskar dig för alltid in i evighet
Jag tror att du det vet
