väntar på att få vakna

ag finner inga ord, jag finner ingen tröst
Jag finner ingenting som kan läka såren i mitt bröst
Allting känns så fel, så overkligt på något sätt
Jag väntar på att få vakna och få veta att detta aldrig skett
Jag har försökt nypa mig i armen, blunda riktigt hårt
Men att vakna ur detta verkar vara riktigt svårt


Denna drömmen är så sorgen, alla bara står och gråter
Alla säger, tänk att han aldrig kommer åter
Blommorna på bordet blir bara fler och fler
Det är väl vad som händer när någon inte finns hos oss nå mer
högar med brev som säger dom tänker på oss, från alla och en var
Men ingen av oss orkar ge något ordentligt svar
För när man pratar om det så blir smärtan för stor
Så man stänger av tillslut, det är lättare än vad man tror
Man bara sitter ner och ser hur tiden sakta går
För en minut är som en timme och en dag är som ett år


Tårarna har bara blivit fler nu när tiden har gått
Dom faller som rosenbladen från buketterna vi fått
Dom vackra blommorna som borde få en att le
Men när jag håller dom är du allting jag kan se
Så den vackraste ros har även sin törn
Så jag försvinner iväg och gömmer mig i mitt hörn
Där jag låtsas bara för en minut
Att denna mardröm har tagit slut
Att jag har vaknat och du står utanför min dörr
Ja, att allting är precis som förr
Att om jag öppnar dörren står du där och frågar om du kan få en kram till
En av dom kramar jag nekat så många gånger men att få en nu är allt jag vill
Jag vill åter vara i din varma famn, känna din skäggstubb mot min kind
Men den verkligheten är borta lika lätt som med en vind
För utanför min dörr hör jag åter tårarna rinna för min familjs ensamhet
Hur ska vi klara oss utan dig jag inte vet


Jag vet att vi inte alltid kom överens
Och att orden vi sa inom mig bränns
Jag gjorde saker du inte ville tillåta
Jag vet att jag ibland fick dig att gråta
Vi var inte alltid vad den andra ville vi skulle vara
Men jag visste ändå att du alltid skulle mig försvara
För även fast vi var så olika och kunde ibland inte förstå den andra
Så var vi ändå menade att tillsammans vandra
För vi älskade ändå ändå varje familjemedlem i denna ovanliga men otroliga familj vi var
Men när vi fyra gick så var det plötsligt bara tre på stigen kvar
Du blev tagen från oss, du blev blev tvingad att släppa våra händer
Vi skulle inte hitta dig igen även om vi tillbaka vänder
Så vad ska man göra i denna mardröm som verkar vara min verklighet
Snälla sig svaret till mig den som vet


Men hur jag en försöker så kan jag inte sluta drömma
Jag vaknar inte i min säng så jag allt detta kan glömma
Så även om jag inte vill det, och försöker säga emot
Så är detta min verklighet där saknaden har slagit rot
Så jag vet att jag aldrig ur detta kommer vakna
Jag vet att resten av våra liv vi kommer att dig sakna
Men bara så du vet tänker jag inte säga farväl
För vad jag en går känner jag närvaron av din själ
Jag säger vi ses snart igen och jag ska åter få krama dig
Och åter få höra dig säga att du älskar mig