det är slut nu (cw nämner droger)

förlåt för min inaktivitet i bloggen, speciellt när jag precis sagt att jag kommit tillbaka för att bli mer aktiv. men i ett tag där så prioriterade min missbrukshjärna alla substanser framför precis allt. men det är slut med det nu, jag måste sluta innan det här tar livet av mig. i ett försök att inte torska på boendets urinprover så la jag in mig på psyk korkad som jag är. (det behövdes dock, är inte säker på att jag hade överlevt om jag inte la in mig) torskade på kokain så blev inslängd i kaoset som är beroendeakuten, blev strippad på precis alla mina tillhörigheter och satt i vad som kändes i en evighet i väntrummet i väntan på en plats på deras observationsavdelning, med äldre män som var höga och fulla. precis det som triggar igång en massa ångest och flashbacks. vid ett tillfälle så var det en gubbe som blev extremt närgången och började ta på mig och personalen märkte det inte förrän jag fick panikångest, började gråta och gallskrek nej. en av skötarna kom framspringandes och grep tag i hans arm och tacklade ner honom på golvet.

så fort jag blev negativ på kokain så fick jag äntligen komma in på psykiatrin. är inlagd i hagsätra och här har jag varit sen dess. visste inte att en kunde sakna att bo i den här hålan, men det gör jag. saknar helene, oumar och mina fosterbröder nått så djävulskt. har inte träffat dem eller har haft någon kontakt sen jag flyttade ifrån dem.

är extremt ledsen och besviken. känner mig så ensam och bortglömd. förutom valerya och roham så är det ingen som brytt sig om att besöka mig eller ens hört av sig för att kolla hur jag mått, trots att det vetat att jag är inlagd. speciellt en person som jag hjälpt och funnits där för 24/7 i mer än en månads tid trots att jag egentligen inte haft någon ork pga mitt mående. det enda meddelandet jag fått av personen har varit ?vänta, vilket datum skulle vi till danmark?, ?vi åker om 9 kom ihåg d?, en bild på ett berg med tjack och nått meddelande om alla substanser hennfått i sig. förutom det complete radiosilence.


det har sårat mig något otroligt, mer än vad jag vill erkänna för mig själv. för jag vet ju varför, men i mitt huvud så är det mitt fel det är något som jag har gjort fel. så har haft en massa kaostankar om att den här personen egentligen hatar mig och bara står ut med mig för att jag har något personen vill ha, att hen är precis sådär fake mot mig som hen är mot alla andra.

idk, är bara ledsen

förövrigt vet jag ej hur jag ska klara att hålla mig borta från knarket under resan till danmark. dels under spelningen och sen ska vi ju till kristiania såklart :-)