alismas blogg
27 år. Bor i Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: 14 februari kl. 14:10

Senaste inläggen
MEN VAFAAAAAN CW14 februari kl. 12:55
PIIIIN cw
28 mars 2024 kl. 09:57
gratis nudes här:
27 mars 2024 kl. 15:42
gos <3 cw
27 mars 2024 kl. 13:33
UwU cw
27 mars 2024 kl. 07:24
permagrönsaken slår till igen tw hjärnskador
12 mars 2024 kl. 19:25
OwO cw
8 mars 2024 kl. 10:17
2024
7 mars 2024 kl. 23:48
hej igen
7 mars 2024 kl. 13:47
coomere pls cw
14 februari 2023 kl. 18:10
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Ambivalent Civilstatus: KärLäggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Med någon
Politik: Feminist
Dricker: Saft
Musikstil: Jazz
Klädstil: Swingpjatt
Medlem sedan: 2012-01-27
Och där brast det sista tw
Vet inte om det är for att jag tagit imovane och somnat och sen vaknat igen utan att kunna somna om. Men spontant så känner jag att jag vill dö. Trycket jag har över bröstet gör det ännu svårare att ta ett andetag med mina redan inflammerade lungor.
Det är för mycket just nu, det år skit på skit på skit på skit hela tiden. Livet bara örfilar mig i ansiktet om och om igen och det slutar aldrig.
Jag känner mig så jävla ensam hela tiden, det spelar ingen roll om jag är med folk eller inte. Ensamheten är konstant.
När folk runt omkring mig pratar med varandra så försöker jag keep up i konversationen men sen så inser jag att jag inte var en del i den så jag skrattar och ler. Känner mig dum. Det blir så varje gång om jag är med mer än en person, men även om jag är ensam med en person så blir det så ibland. Jag blir konstant påmind och distraherad av suicidtankarna och jag kan inte göra något åt det förutom att känna dåligt samvete över det.
Mitt fokus ska till 100% ligga på den andra personen när jag är med folk, det är standard för mig men jag jag klarar inte riktigt av det när jag svackar.
Ibland kommer jag på mig själv genom att ha stirrat på mobilen i timmar för att jag väntar på att någon ska skriva till mig, jag vet inte vem eller ens vad jag ska svara.
Patetiskt va?
Jag går in på friendlists här, snap, fb och undrar om jag betyder något för någon. Om de jag tycker är livsviktiga i mitt liv värdesätter mig lika mycket.
.
Jag vet aldrig om de människorna som finns i mitt liv ens bryr sig eller märker för jag är så van vid att ingen har gjort det tidigare. Jag har aldrig i mitt liv haft såhär många vänner och bekanta som jag har och ibland är det svårt att veta vilka som genuint bryr sig och vilka som inte gör det.
Det som hände förra sommaren gjorde så att jag förlorade min sista gnutta tillit till människor och jag tror det skadar de få relationerna jag har kvar extremt mycket. Men jag vet inte vad jag ska göra längre.
Varför blir jag alltid rädd att någon ska bli arg när jag skriver om hur jag mår????