Triplesixers blogg

De va jag som var han som var ledsen som liten,
Mobbad som barn, smutskastad och skiten.
Blev stöddig som fan, drogs med förlorarna och tog plats bland eliten.
Jag gav blanka fan i allt, slogs med de stora barn och blev flyttad till hem för folk som gav just blanka fan i allt hela tiden.

Nio år blev jag inlåst i hem för en liten bråkstake som inte kunde sköta om sig själv. 6 år i fängelse och jag hade knappt fått min hjärna hänga med i svängarna. 16 år som inlåst ligist och har inte hunnit fylla trettio, sorgligt ja, de känns ganska trist.
Men jag bryr mig inte om de gamla längre, för äntligen är tiden slut i mörkret som jag hela tiden var runt och fumlade, ramlade, samlade strunt och mitt osunt handlande klantade jag mig som dum och ung.

Jag har kommit så långt i mitt tillfrisknande, men lever med ärr från samvetskval som ständigt gärna vill piska mig, upp friska mitt minne om hur man är en oduglig figur som borde varit fiskmat utan tjej och barn, utan nerkörd i en matkvarn.

Kanske tycker ingen så, men misslyckad kommer ihåg alla gånger som man var ett hån, ett fån, alla skratt som ekar i den milslånga korridoren.
Jag är stark idag, tack vare nära och kära, drogfria dagar i all ära men de är komplimangerna som bygger upp självförtroende och får allt att bära

Blanda inte piller och tabletter med sprit, jag trilla dit i mitt sökande efter att må bättre, men mådde bara skit .

Skillnaden på att vara en "skillad" kille med talang,
och en pillrad man som tabbar sig fett mer än ibland :
Ja de skiljer sig uppenbarligen lite grann, ibland en hårfin skillnad, då jag inte fann stimulans fast viljan fanns i att få göra det man vet att man kan.

Har man väl hamnat i cirkeln och hamnat ur balans, är det svårt att få utrymme för det positiva som där under muren faktiskt fanns.
Kognitiv passians fick jag lära mig att lägga på distans och att spela rollen som hårding fast han egentligen inte ens fann.
Gängmedlemen med dåligt psyke valde jag helt krasst, när allt annat inte gick som jag hade tänkt,
allt blev värre och jag mådde enbart kasst, förbannad av känslan och tankana på hoppet jag hade sänkt.

Jag tog några år på mig att lära mig av mina misstag, men insåg då i panik vad jag hade släppt ur mitt liv.
Får jag ta hugg av kära tänkte jag då, kan jag ta alla hugg, och blev ned huggen med kniv gånger två,
Men jag var för dum för att inse, alla nyanser jag såg var svarta och de ljusaste var mörkt grå.
Jag kände mig ändå inte värdig att få dem jag älskade så.
Jag är glad att jag lever idag, men ändå förvånad över att jag lever och är glad

Lider av det led, som jag ledde lidandet till livet.
Levde i en värld som var skev, och det gör att skrivandet, lider av denna ledande stilen.
Jag ber alla jag sårat om ursäkt och hoppas de såg mig som vilsen och handlingen ett busststreck, ger gärna en förklaring om varför, om förvandlingen, sanningen som förbannar även mig, om någon vill ha saker utrett.
Lever med tjej och barn som jag älskar förbannat mycket, de gör att jag vill vara den far som gjort rätt efter att betett mig som fan och bett alla om ursäkt.

Okej nu räcker det!
Jag har länge sett hur du dömer när du tittar på mig,
med beklagande ögon som jag vore efterbliven ey.
Du har ingen aning om vad jag har gått igenom,
Så kolla inte på mig som jag bara har lekt med lego.
Mitt livs historia täcker bibelns alla sidor,
från början till slut, till den allra sista sidan, din libido invalda slyna
Jag gav dig allt, vad gav du mig?
Djupa sår där du spottar salt..
Du är kall och jag vet varför,
jag fucka till det duktigt så en aning skit borde jag ha!
Och det skulle jag TA!
Men du gav mig inte bara skit utan du sket ner hela mitt sinne och förpestade mitt liv och lemlästade mitt inre.
För det du tog och det du gav, var mitt ALLT
Saga är min himmel och hoppet blir mitt hav,
Utan toppen i mitt liv, rasar allt samman och tror de varit droppen, som att dra ur proppen och se livet halka ut ur kroppen.

Du som sa att du var så förstående, förlåtande och att allt var övergående.
Du snackar så mycket skit men det värsta är du tar i med flit,
satsar hårt på att skada mitt redan påfrestade liv, kunde du inte lika gärna skjutit mig direkt bröstet
eller knivat mig med en hiv-ner-smittad kniv?
För alla säger att allt har sitt slut, och de var uppenbart, allt gick snabbt, var akut.
Trots mitt, då, gangster glorifierande beteende gav jag dig både barn, orgasm och leenaden.
Och visst fan höjde jag dig till SKYARNA och kärleksfullt såg du upp till MIG
Men medan jag brände BYARNA började du bygga upp ett NEJ

Vad hände vem är du nu?
Vart är den jag kände?
Vem fan är du nu?
Inte flickan som jag så förbaskat tände på.
Nu skiter du uppenbarligen i allt som händer ändå.
Så ska jag vara helt jävla ärlig!
Nu blir det pass till Kärlek.... FUCK IT.
Helt Ärligt! Ändå bara i början det är härligt!
Gos, pipp och vänlighet blir snabbt ett minne-blott, när hon säger det är nog, så var de färdig stekt och färdiglekt.
Jag kommer ihåg så många gånger jag försökt agera den vuxna av oss bägge två, tog första steget ana oråd men tog mod ändå jag bad dig snällt om att sluta bråka och leka mamma och pappa som aldrig bråkar.
Jag ville träffa min ängel mer än en timma i veckan men då vart du grining hela den och nästkommande veckan. Nu har jag inte sett min dotter på ett år, allt jag var enligt dig var en dålig pappa med gangsterhumör, och du skar bort mig som en cancertumör, stängde ute mig helt.
Det du gör är fel, så sjukt jävla fel.
Så nu är jag bara arg och besviken,
sönder ärgad av denna miserabla skiten.
Less på allt helt enkelt

En liten flicka som på pricken ser ut som sin pappan när han var liten, Pappan som älskar henne mer än något annat, lider så förbannat, men du vill inte, du har det svårt eftersom du numera hänger i famnen på pappans dåvarande kompis, shit det slår ganska dåligt i mina öron, klangar de ljuvligt i dina öron?
Det gör mig så förbannad ja fy fan för dig och ditt hatfyllda skrik & tjat
Men tänker inte ge upp om du trodde det, de får kosta vad det kostar, för kommer krossar alla klossar, till allt lossnar och ja kan forslar bort allt salt som du ständigt propsar på att rossla fram.
Vill inte förlora mer av mig själv och tappa glöden, nej, trots att jag flörtat hårt med dödenslakej så var det du som var min älskadetjej, och du vet att jag verkligen älskade dig.
Men jag var beväpnad med pansarträngande ångest,
Destruktivt tänkande var mitt enda stadie i att tänka klart
ja kände hur knarket verkligen skändar mig, mer än någonsin när du stack.
Jag ville bort till varje pris, tankar på att dränka mig och aldrig mer bli funnen
ja försvinna, vara helt försvunnen..
Och bara på en enda helg har jag Levt med mer självhat än du kan HATA mig!
Trots att du rivsratrar dagen som mörkretshärskare, så mjuknar du till när du har träffat mig?
Som sur mjölk vill jag hälla dig ut ur mitt liv, raderar alla minnen, och stryka ragata biokartan.
Men trots allt vill hata denna tjej, så om sanningen ska fram, har ja aldrig lyckats hatat den tjej.
Och trotts att du är en så FUCKING-ELAK, Hade jag fan aldrig dig nekat eller förnekat dig likt judas. Var jag så elak? Tänk efter? Drogerna gav dig obehag, men förutom det? Gav jag dig skoskav?
Hade jag någonsin tenderat till att slå dig, eller kalla dig fet?
nej, jag hatar män som slår kvinnor, och det vet du så jävla väl.
Så det är knappast något av dem du kan ha som skäl det var som jag minns det ganska jävla väk, dusom valde min "så kallade" bästa vän, och sedan för att du villigt tog hans anabola dyfuntionerade gummirem till lem.
Att du är så jävla ful var svårt att inse och fatta
kokar av ilska, snear, lackar,
du är en äcklig mather fucker!
Fint skal, smutsig själ, Dina val men till vilket skäl!
För du kunde verkligen skapa ett helvetes KAOS av många orsaker
När du till sist visade att du även var billig som saker LAOS gågator!
Ofta jag tog tre steg tillbaka men spurtar nu framåt, Snedsteg ibland men störtar nu aldrig.
Har aldrig gått en rak väg utan att vackla så jag spottar verbaleld på dig tills du brinner som en fackla.
Istället för att simpelt skriva: FUCK YA! till dig som tacktal.

Det är stor bit av mig som saknas, tomhet som ekar i mitt inre,
vänner börja sakas, jag sorterar grovt för fromheten bleknar, veknar fort som en ros i en förort.
Lojalitet, omtanke och respekt känns lika fejk som att knarklangare skulle gå ut i en strejk.
Skulle aldrig hända tyvärr utan pauser fortsätter de skörda liv och skapa meterslånga ärr, finns det minsta chans att tjäna flos, finns det alltid en som kan servera dig en stor dos av både blod, svett och tårar!
Undra om Cornelis hade skrivit sina visor på samma sätt om han levt i idag,
allt jag ser i förorten är obehag och det nyanseraras till allt mörkare gråskala.
Jag har tappat tron, lever i en dvala, för mitt mörker hade fått de flesta stå skaka.
Välkommen till surrealistisk Vreeswijk-blues.
Där vi får dödliga doser av sinnesdämpande juicer, piller och plåster.
Ungdomar som nyss fått en studenthatt,
gick från häst & flak, till Pest och vrak.
Tappar du ditt fokus är du farligt ute,
hellre linslusar än likmask på likrester,
likfester med likgrävaren Lester Adams där de flesta gäster bara är barn som skördats av knark, svek hat och utanförskap.
Trots att det dagligen mördas,
dödas ett barn är vi naiva, knappt vi reagerar av denna rödatråd,
av självmord och ODs som dödar mer än vapen och bomber, tsunamis eller tromber.
EN metertjock jävla tråd som slagit rot som trelänkar i oändlighetens tecken.
Vad förpestar oss från att tänka, förkasta faror och undviker vinklar, tills vi går på autopilot och hjärnan fylls med mera skrot.
Redan sedan dag numero.ett började världen sina, allt som vi så duktigt hjälper tina, vi låter allt ske oberört utan att blinka kan vi mörda, förstöra och skapa sorg, vad skiljer sig dagens massförstörelse en skandal och tragedin som på Treblinka.
Men disträ som man blir,
av att leva i byggställning, accepterar vi gladeligen vår självskapta misär medans vi bygger på vår nästa karaktär.
Är det ingen som lär sig av misstag och felsteg, trots att jag och miljoner andra har hunnit gå från elev till lärare.
Måste alla dö för att nån ska lära sig, makten måste våga slåss med oss lärare som ledande fanbärare.
Alla grisar som klampar runt i klaveret av rester,
sluta försörj er på unga som redan börjat få ångest av att inte stå i mot frestelser.
Ska vi slippa gräva ned våra barn, våran bror, din son, min dotter och stoppa produktionen av unga likrester, kan ni nyttja dessa tomma polisarrester på dem som drar unga in i döden. Röd-luden-kluven-tunga skapar missbrukare för sitt eget sjukabegär, märk dem med glödande järn och döm dem svärandes, till evig ensamhet i självskapat misär.
Jag lever kalt, i ett vakuum.
För tystnaden, Mattias!
Det är tystnaden av dig som är så tung,
du varför ung allt är kaos.

Stum och halvt apatisk stirrar ja mot den blombeklädda avgrund,
en grav där det står flera ljus, både brända och tända, du borde varit med oss i detta nu, i denna stund, inte fan borde det varit du som tog sin blund!
Varför? Gud? Mattias var inget avskum, han var vilsen,
påverkad av andra som påverkats av andra,
idioter som bjuder in i döden och likt marionetter dras deras öden mot sin spets.
Allt som skett och ständigt sker blir så förödande, att det kan bli tillflykten för andra som frivilligt väljer släcka glöden och med öppna armar välkomna bödeln.
Jag känner smärtan min mor måste ha känt,
för sin missbrukande son som stått på dödens vågskål säkert tjugo gånger, men ändå gjort om samma vägval för han ändå kände sig som ett misslyckande fån.

Fäller en tår för Juliano Andersson, Mattias Beyer, Sebastian Eriksson och alla tusentals unga barn som levt genom tunga val och kluvna tal, tungan är både kluven och luden på ormen som njuter av våra fuckade val!
Vila i Frid Juliano 1991 -2011 EnAnnanSidaAvSverige Vila I Frid