Förlåt

Jag undrar om min dåtid är min nutid,
när jag tänker tillbaka,
så känns allting som då.

Dåtiden blir aldrig dåtiden när den finns i mitt huvud,
dåtiden blir nutid när den absorberar mina tankar.

förlåt.

Jag vet inte varför jag lämnar dig,
jag vill inte att det ska ta slut.

Ännu en gång har jag dig vid min sida,
och ännu en gång tänker jag låta dig gå.

Jag trivs hos dig,
jag trivs nära våra händer utforskar varandras kroppar,
när jag vaknar bredvid din varma hud,
din mjuka läppar.

Jag vet inte varför jag lämnar dig
men jag tror inte jag har något val.
så jag säger förlåt till dig,
men jag borde nog säga förlåt,
till mig själv.