Sand

För jag grät med dig,
jag vet inte varför men jag grät,
du var någonting fint,
som jag inte riktigt visste om jag fick ha kvar.

För vi låg i din säng,
mitt tåg skulle snart gå hem,
du visade mig min gud,
du visade mig någonting annorlunda,
en annan sida av mig själv.

För du fick mig att gråta, att känna efter.
Att känna mig trygg,
vid din sida.
Din doft,
känslan av ditt hår som snuddade vid min hud,
värmen från din fullt påklädda kropp.

Det blev liksom ingenting,
jag tror vi rann ut i sanden.