11 år..

Idag för första gången på säkert 11 år så träffade jag min kusin jonas. Pappa berättade för ett tag se att han öppnat en godisaffär i tomelilla. Så jag bestämde mig idag efter jobbet att eftersom jag ändå åkte via tomelilla hem till simrishamn så hoppade jag av i tomelilla och gick till hans affär. Kände inte alls igen honom på det sättet jag minns han. Men när jag kom fram till butiken så frågade jag en av killarna som satt utanför om affären var öppen. Sen frågade jag om han hette Jonas och han svarade ja och undrade vem jag var. Så då sträckte jag fram handen och sa det är din kusin Oscar. jag hann inte ens blinka innan jag fick en riktigt stor kram. Man märkte hur glad han blev och jag med. Blev jävligt ledsen över att det har gått runt 11 år sen jag träffade honom sist. Familjeproblem på pappas sida har gjort det på det sättet. Men jag följde med han in i butiken och vi pratade länge. Han bjöd på läsk och vi hade så mycket att prata om. Sen visade han mig runt i butiken och lite sånt. Jag stannade nog där i 2 timmar. Han sa till mig att jag var välkommen när jag ville och så fick jag ett tv spel som jag berättade för honom att jag gillade. Han hade det till salu men han gav mig det gratis. Så jag frågade om det var okej om jag kikade in på fredag igen och det ville han. Så vi kramade om varandra och sen gick jag til stationen. Efter att jag hoppat på tåget ville jag både gråta men ändå le och vara glad. 11 år...