Önskar att du kunde stanna..

Tjena bloggen och läsarna, när ett sår läkt kommer något annat och skär upp ett nytt någon annanstans..
Nästa vecka kommer min väldigt nära vän Kevin lämna skolan för att han har förlorat hoppet helt nu om att det kommer funka för honom. Kan ge er lite bakgrund på det hela. Kevin gick först Jakt och viltvårds linjen på skolan (Naturbruksgymnasiet i Osby för er som inte vet) Det gick bra för honom till en början men hans depression tog över och gjorde att hans ork var nere på noll. Det blev många missade lektioner och mycket frånvaro och till slut ville Kevin se efter om han kunde lösa sin skolgång på annat sätt. Så han tog kontakt med rektorn som satte han i ett program där han fick vara ute mer och göra praktiskt arbete för att kunna orka av skolan mer eftersom Kevin inte riktigt klarar av att sitta bakom en skolbänk dagarna i ända. Kevin fick börja göra mer praktiskt arbete nära slutet av vårt första år på skolan och han verkade trivas med det. Men haken var att Kevin inte fick några betyg och han kom inte någonstans med utbildningen. Han höll på med detta under Höst terminen och lite nu av vårterminen vårt andra år på skolan.
Men nu har kevin gett upp helt för vår rektor vill inte hjälpa honom att få något att göra som kan ge han en chans till att få hans betyg. Jag kan förstå rektorn till vis del med att man har sina gränser för hur man kan lägga upp en utbildning så den funkar och att en elev ska kunna klara av betygen. Men i Kevins fall så tycker jag att rektorn bara skitit i att hjälpa han mer..Kevin är duktig och kan mycket inom skog och skogsindustrin och det skulle inte förvåna mig för 5 öre om han skulle lyckas med ett sådant jobb. Men allt skolan handlar om är ett papper med siffror och bokstäver som egentligen inte säger ett piss om personen i frågas skicklighet inom ett visst ämne eller viss område. Så jag tycker det är piss att det inte gjorts något åt en elev på skolan som verkligen behöver all hjälp han kan få. Dessutom har skolan inte mycket sökningar till sig från elever i 9:onde klass runtom i landet och vad skolan behöver är varenda elev de kan få hit och behålla som är arbetsvillig och kan klara av att hantera ett jobb eller utbildning som har med naturen att göra.
Kevin har därför bestämt sig nu att lämna skolan i hopp om att kunna få tag i en plats där han inte blir bortstött och där han känner att han trivs. Det känns som en tung sten som läggs på mitt bröst nu när jag vet att han har bestämt sig och han kommer stanna nästa vecka ut och skriva ut sig och sen lämna skolan för gott..Det känns jobbigt som fan eftersom han och jag har blivit så jävla bra vänner den tid vi känt varandra. Vi har aldrig haft tråkigt tillsammans..vi har alltid kunnat prata med varandra om allt. Det blir inte lätt att hantera hans avgång men det får tas med en nypa salt..livet går vidare men det är ju inte sista gången vi ses..definitivt inte..men att inte kunna se han lika ofta smärtar..man har i princip alltid vetat var man har honom..och kände man att man behövde komma iväg från sina egna mörka tankar så fanns vi båda där för varandra för att stötta och roa varandra. Nästa vecka kommer eftermiddagarna spenderas med att umgås med han så mycket som möjligt och hitta på något kul. Kevin..om du läser detta vill jag att du ska veta att du är en riktigt härlig kille ditt hjärta är stort och du är en väldigt underbar person. Tack för att du är min vän och tack för minnena här på skolan. Vi kommer vidhålla kontakten såklart och jag vet att oavsett hur långt avståndet nu än blir mellan oss och faktumet att vi inte kan ses lika ofta kommer vara en propp i vägen så kommer du alltid förbli en av de absolut bästa vänner jag någonsin haft. Saknar dig redan brossan :(