En dikt jag skrev för 4 år sen

Såren du bär inom dig själv är för ytliga för att andra inte ska se, alla bara tar och tar när du offrar att ge. Livet tynger din själ och sliter orken ur din kropp, ibland har man inte styrkan att resa sig och säga stopp. Du stänger in dig i en värld där du tror du är fri, men ändå så kan du inte låta bli. Tårarna rinner sakta nerför dina kinder, oavsett vad du tar vägen sätter sorgen upp hinder. Men glöm inte att hoppet ej ska försvinna. Du ska klara detta du ska vinna, så när du nästa gång ser dig själv i spegeln kom ihåg den viktigaste regeln, du är bäst och du klarar allt
din styrka är stor och ditt hjärta större, en dag kommer någon som ser det. Öppna dina ögon och släpp sorgen inom din själ och släpp bara in personer i ditt hjärta som vill dig väl.