Mitt liv är en lavin

Det känns som att mitt liv är begravt i en lavin och jag vet inte om jag gräver ner eller upp
Ibland känns det som att jag gräver mig upp men ännu oftare känns det som att jag gräver mig djupare och djupare i den kalla snön som täcker mig och som i alla laviner så tar syret slut till slut..och jag bara undrar hinner jag gräva mig ur den innan syret tar slut helt.
Många säger spotta så vet du vad som är upp och vad som är ner..men detta är en annorlunda lavin..har kan inget spott leda mig rätt..här måste jag gräva och hoppas att jag gräver åt rätt håll
Helt ensam..frusen..lämnad att dö och för att kämpa mig ur det här själv
Jag hör röster utanför lavinen som försöker leda mig ur den och ge mig en hjälpande hand men trotts allas försök att rädda mig så kan bara jag gräva mig ur det här
Jag vet bara inte om jag kommer se solens ljus när jag tar mig ur den eller att jag ser ljuset i slutet av tunneln och det visar sig att lavinen tog mitt liv innan jag hann ut..