Formatt av ett helvete.

Mina tårar sårar henne mer än vad det sårar mig, Allt vi har kämpat för är nu krossat och rosorna har vissnat för länge sen.
Hennes läppar darrar och jag ser att hon också är påväg att gråta.
Jag tar henne till min famn och försöker trösta henne men det är som att göra ett lejon tamt, och det enda jag kan få fram är att våran relation är från grund och botten formatt av ett helvete. Jag kollar direkt in i hennes ögon och jag ser att hon inte förstår vad jag säger, men jag vet inte vad jag kan säga mer.
Hennes mjuka läppar och hennes härliga skratt är dock inget jag någonsin kommer att glömma.
Folk såg oss som det perfekta paret, men dom förstod inte vad som hände i min lilla etta.
Folk trodde att vi skulle gifta oss, men dom förstod inte att vi bråkade näst intill varje dag.
Det jag gör och det jag gjorde kommer alltid vara fel i hennes ögon men rätt i mina.
Jag hatar att se hennes ögon tårfyllda, och jag anklagar alltid mig själv för det.

Blod och tårar låter inte likadant när dom slår till marken, deras atomer är inte byggda på samma vis. Molekylerna sprängs när dom korsar varandra, och jag vet att detta kommer ta tid.