Smutsigkungs blogg

Kollar ut mot gården som du och jag en gång dansade på, regnet slår ner som tusentals blixtrar och jag kan se molekylerna gå sönder emot det mjuka gräset. Jag kommer ihåg när vi satt här och pratade om allting men det är nu ett minne blott och du är med någon annan och ni kanske pratar om samma saker som pratade om.
En vacker dag tror jag att himlen kommer spricka upp och att solens strålar kommer träffa mitt ansikte, ja så måste det vara.
En vacker dag kommer det att hända.

Sitter här helt själv och förstår inte exakt vad som hände, mörker svepte förbi och jag har nu ingenting kvar.
Allt försvann med ett ögonblick, men det kanske är bäst såhär.
Solen syns nu inte mer och det kommer den inte göra på ett tag, alla syrsor som precis lät är nu spårlöst försvunna.
Mitt i allt det tysta och det mörka sitter jag helt själv och jag vill bort härifrån.
Allt känns nu väldigt tungt, jag sveper det sista av min jack daniels och lutar mig tillbaka, o undrar, är det såhär mitt liv kommer se ut från och med nu?

De svarta molnen kommer över mig som ett stim av kråkor.
Skuggor sveper förbi iklädda i mask.
Dom kommer emot mig som skepnader av idioter som tror dom är något som inte är som vi andra individer.
Ditt hår som förflyttas av vinden kan vara det vackraste jag har sett men du är nu försvunnen och jag kan inte längre se ditt hår i det vackra ljuset.
Allt är inte bra.
Men det kunde ha varit sämre.

Ta min hand, låt mig visa dig den rätta vägen.
Jag är inte farlig, jag lovar dig att jag kan göra saker bättre.
Jag vet att du har haft det svårt, jag vet att du har växt upp i en familj där dom trodde att aga va okej.
Jag kommer inte slå dig, jag kommer inte få dig på dåligt humör.
Allt jag kommer göra för dig kommer jag göra för att du kommer må bra utav det.
Jag vet att du tycker att ditt liv är åt helvete, men ta emot smällarna det kommer bara göra dig starkare.
Jag har varit i samma sits som du, men kolla på mig nu.
Jag är en stark individ och jag vet att jag har lyckats.
Gråt ut min vän, det stärker bara dig.
Lova mig bara en sak, lova att aldrig bli ett fallande löv igen.

Mina tårar sårar henne mer än vad det sårar mig, Allt vi har kämpat för är nu krossat och rosorna har vissnat för länge sen.
Hennes läppar darrar och jag ser att hon också är påväg att gråta.
Jag tar henne till min famn och försöker trösta henne men det är som att göra ett lejon tamt, och det enda jag kan få fram är att våran relation är från grund och botten formatt av ett helvete. Jag kollar direkt in i hennes ögon och jag ser att hon inte förstår vad jag säger, men jag vet inte vad jag kan säga mer.
Hennes mjuka läppar och hennes härliga skratt är dock inget jag någonsin kommer att glömma.
Folk såg oss som det perfekta paret, men dom förstod inte vad som hände i min lilla etta.
Folk trodde att vi skulle gifta oss, men dom förstod inte att vi bråkade näst intill varje dag.
Det jag gör och det jag gjorde kommer alltid vara fel i hennes ögon men rätt i mina.
Jag hatar att se hennes ögon tårfyllda, och jag anklagar alltid mig själv för det.

Blod och tårar låter inte likadant när dom slår till marken, deras atomer är inte byggda på samma vis. Molekylerna sprängs när dom korsar varandra, och jag vet att detta kommer ta tid.