Noteringar

En slags nebulös konvergens fortgår, eller retrograderar, jag är inte säker. Allt känns samtidigt efemärt och överdeterminerat, som om varje impuls redan blivit postumt korrigerad.

Semantiken eroderar. Orden kvarstår, men deras valör är… suspekt. Jag artikulerar ändå, kanske per automatik, kanske som en relikt av något mer stringent.

Ett centrum antyds, men det är apokryfiskt. Så fort det lokaliseras upplöses det i en diskret dissonans. Någon kalibrerar, mikroskopiskt, nästan illvilligt precist.

Detta är sannolikt trivialt. Eller fundamentalt på ett fullständigt obrukbart sätt.