Ångest och oro.

Det är ett rätt vanligt problem som många av oss inte riktigt ser. Eller väljer att inte se.

Tusentals av oss lider dagligen av Ångest och Oro. Vi tvingar oss själva att gå upp på morgonen, vi tvingar oss själva att äta, trots att vi hellre vi kräkas typ. Vi tvingar oss själva att leva ett "normalt" liv, trots att vi mår så dåligt.

Jag har haft panikattacker och dylikt sedan ca 2007. Har haft kontakt med kurator och psykolog om det, och de säger att det bara är påhitt!. O.O

Gick i terapi i ett år för länge sedan, och jag blev en helt ny människa! Jag mådde så otroligt bra, och allting kändes positivt. :D
Hon (min psykolog) kom fram till att jag borde testas för Asperger, och att jag ev har Generaliserat Ångest Syndrom. (GAD, förkortningen är på engelska)

Testade mig och fick diagnosen Asperger. Fick dock aldrig testas för GAD, men ska kolla upp det senare i år.

Det går upp och ner från dag till dag. Men man kämpar på som sagt. :)

Har otroligt stöd från både min familj och släkt, samt min underbara fästman. <3

Om någon mår dåligt, så ska man alltid prata med den personen, eller om man själv mår dåligt: våga prata om det. Du är garanterat inte ensam om det!

Vet inte så mycket om bup, men kuratorerna på sjukhuset, samt psykologerna är otroligt duktiga. Under all tid så har jag bara mött en enda surkärring. Och det ska gå att byta om du inte känner dig nöjd med din kurator/psykolog. :)

Många har en tendens att tracka ner på folk som öppnar upp sig. Men för att vara ärlig....det säger ju ganska mycket om den personen själv. :P

Våga prata om era bekymmer om ni har några. Communication is the key!

Hoppas ni alla har det bra. :)
Kram kram//Shizuka-Chan <3