Uttryckandefrihet är en myt.

Sorterade lite i min blogg efter liten händelse.
Man får tydligen inte skriva om vadsom. Eller om små saker som händer i ens vardag.
Nej jag har inte blivit anmäld eller så. Men man känner sig lite nere eftersom man inte får skriva det man vill skriva. :/

Ska man starta en hemlig blogg, eller vad ska man göra? Jag vill ju sprida mitt ord, förhoppningsvis bli känd, och sen göra en skillnad i världen.

Därför jag skriver om elände osv.

Jag har blivit mobbat i ca 20år. jag har inte fått använda min fulla potential typ någonsin.
Det känns som om jag är instängd i ett skal och inte får komma ut.

Jag vill hålla tal! Jag vill bli hörd! Jag vill hjälpa människor att må bättre! Dom ska få slippa gå igenom det jag har fått gå igenom! Jag vill själv ha hjälp!
Men vem ska hjälpa mig? :(

Borde fortsätta på min biografi. Skita i att lägga upp den på internet, och ist bara skicka iväg den till massa publicerings företag sen när den är klar.

Vet att den kommer bli publicerad. Har jätte många som är intresserade av den, och som längtar efter nästa kapitel.
Två medium säger t.o.m att min framtid har med böcker eller författning att göra. Att jag kommer publicera något.
Jag har själv drömt om den enda sedan jag var liten. Bokstavligt talat alltså!!

Varje år drömmer jag samma dröm. Och den har jag drömt endå sedan jag var liten.
Den kommer bli sann. Vare sig ni vill eller inte. ;)

Inget ska få hindra min dröm till att bli sann. Ingen och inget!
En dag ska jag ha en egen familj. En dag ska jag ha sann lycka. En dag ska jag ha ett helt liv framför mig, och bara se positivt.
Jag vill göra allt detta med min kille. Han är mitt allt, och jag vill spendera resten av mitt liv med honom. <3

Kram// Shizuka-Chan <3